telepatetisk

Jag vet att det varit lite torrt på inläggsfronten. Jag har varit upptagen med att skaffa mig blåmärken och brännsår.
Japp, om min kropp är mitt tempel är det rätt fallfärdigt. Blåmärkena är ömmande och jag vet inte hur de kom till mina ben. Förmodligen gick jag in i något, jag är rätt bra på det. Brännsåren är en exeptionellt banal historia, Mimmi skulle steka lax, Mimmi väntade lite för länge med att lägga i laxen i stekpannan, Mimmi fick glödhet olja i ansiktet. HS fattade inte så mycket vad som hände eftersom jag knappt skrek. Bara sköljde mitt trötta ansikte och inväntade ett par tre snygga ärr. Äh, ingen större fara, fast idag har det blivit rött alltihop, troligen är det hud som nybildas, och då ser jag exakt var all olja skvätte. På fler ställen är jag trodde... Klantig är jag och klantig förblir jag.
Jag har troligen också brutal men bortträngd tentaångest, för igår pluggade jag knappt, mest spelade jag the sims Apartment life. (Efter det att ljuset i mitt liv åkt hem för att bygga hemsida...)
En sak som är jobbig med att umgås med samma person två dyg i sträck är att man vänjer sig. Slappnar av och goar in sig i den andra personens person.
Men jag tror att det mest problematiska med att träffa någon som får en att må bra är att jag blir aldeles för avslappnad. Allting borde ju ordna sig tänker jag.

Nåväl.