telepatetisk

Okej, jag börjar förstå varför medelsvensson intresserar sig för helt onödiga saker. Som ifall idol-martin åkte ut och om de femton senaste modetipsen och hur man gör för att få en rik kille att ligga med en. (Se rik ut, var naken. Lär ju funka. Eller bara vara blondinbella)

Svaret är tristess.
Skit, nu glömde jag styckeindela hela förra inlägget. Jag har ju lovat mig själv att bli bättre på det. Det blir overkill nu istället.

I alla fall. I min extrema tråkighet (alltså, JAG är fortfarande den mest intressanta och roliga personen någonsin och min själsliv är galet rikt, det är bara det att M och HS är bortresta och jag måste plugga. PLUGGA. NU. Nix, självövertalning funkar inte)
så har jag tagit till de mest extrema metoder jag kan komma på. Städa, då håller man sig i gång i alla fall. Och kolla på idolklipp för att se hur bra Lars verkligen var och hur dålig den blonda äckliga bruden som liknar min förra chef G på TM och även en hamster (dock inte den söta sortens hamstrar man vill pussa på och mata med marsipan utan den typen av hamstrar som har för mycket mat i sina kindpåsar så att ögonen står ut, hamstrar ska kisa för att vara söta) verkligen sög rävröv denhär veckan också.
Nu kom jag på att kolla vem som åkte ut. Men liksom. Jag bryr mig ju inte, det påverkar inte mitt liv ens lite. Mindre än att de bombar Guatemala. Mindre än att norrmän fiskar mycket lax. (Jag äter bara odlad lax, billigare, elakare)
Jag borde kanske kanalisera min tristess till att bry mig om huruvida lille P, 12 år verkligen har en uppförandestörning och hur i hela fridens namn man botar borderline. Men jag vill inte.
Jag skulle kunna gå och träna, som sagt.

Det är världens grinigaste väder idag. Jag vill inte!

Kanske att jag bryr mig så mycket om världen att jag läser tidningen idag. Kanske.
Skulle tydligen vara en riktigt spännande analys av finanskrisen i DN Ekonomi. Toppen.

Jag behöver uppenbarligen distraktion.

Kill me now.