telepatetisk

Dagen började med att jag försov mig lite lätt, tappade mobilen från fickan till gatan när jag cyklade (den börjar ta rätt mycket stryk, men så går det när man är min mobil och mp3spelare)
Körde dubbellektion och "satte vänstersvängarna". Sedan köpte jag kaffe.
Tänkte återge en konversation jag hade med baristan på Waynes, M står för Me, B för Barista
Men det blir för tråkigt och ordagrant och värdelöst.
Jag kan sammanfatta samtalet istället,
Jag stod och tänkte på hur lycklig jag skulle bli av kaffet och log troligen fantabulöst stort. Vilket baristan kommenterade och fantiserade ut hur mitt liv som gift skulle bli.
(enkelt för honom, eftersom allt jag behöver för att bli glad är en kopp kaffe)
Jag trallade vidare mot skolan, fortfarande lyckoleende över mitt kaffe, trots att jag spilde flera gånger eftersom jag försökte leda cykeln samtidigt.

Föreläsningen om ätstörningar var inte direkt upplyftande.
Definitivt snarare tvärt om.
Jag orkade inte ens läsa igenom kapitlet när jag kom hem. Och inte bara på grund av kognitiv trötthet.
För övrigt har jag blivit guidad till uppsalas troligen bästa mack-ställe. Och jag tittar på Reaper, en helt ok utfyllnadsserie.

Jag är seriöst den krångligaste personen jag känner. Istället för att kolla upp om ordagrant stavas med ett eller två n i stavningskollen i word (eller fråga M, som ska bli svenskalärare och är i rummet bredvid) måste jag självklart börja kolla wikipedia efter n-regeln som jag aldrig lärde mig i skolan. Min kära mor trodde seriöst i flera år att jag var dyslektiker. Personligen lutar jag mer åt lathetsteorin. Jag lyssnade inte så mycket i skolan eftersom jag tyckte att jag var bättre än de flesta av mina lärare. Men det är kaxigt att ha hybris, orka förändra sig.

Dagens höjdpunkter har iaf varit av den bättre sorten, kaffe, musik, spöregn.
Men jag känner mig tråkig, rastlös och allmänt seg.
Fan, jag har typ ingen hjärna idag, noll inspiration. Så jag skiter i dethär och fantiserar om coca-cola istället!