telepatetisk

Jag äter frukost i två tusen år.
hmm, det skulle bli ett bra låtnamn. Bäst att sätta igång winamp så jag inte får för mig något.
Lyssna på deppmusik klockan nio på morgonen är kanske inte att sätta en hög standard för dagen, men nu får det bli så, det är ändå mulet.
Jag har varit förkyld precis hela helgen, igår hade jag feber hela dagen utan att fatta det. Klockan halv åtta, (på kvällen) när jag vaknade upp från en tvåtimmarskoma för tredje gången på sex timmar och verkligen, verkligen behövde handla mat insåg jag att det nog var mig det var fel på och tog en ipren. Då orkade jag hela 300 meterna till ICA på cykeln, och jag orkade handla och jag orkade gå runt i mjukisbyxor och jag gick inte ens in i någon eller välte något. All Hail Astra-Zeneka. I allafall, när jag kom hem var jag så fullständigt supertrött att jag inte ens orkade hetsäta en Ben&Jerrys, inte ens ett halvt paket. Sedan läste jag lite, och när jag sen skulle gå och lägga mig, klockan tio blev det ändå för jag hade mycket att göra och gjorde dem mycket långsamt.
Att till exempel dricka en vitaminbrustablett tog en halvtimme.
I allafall, när jag skulle sova så gick det såklart inte, men det kansk berodde mer på Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, som jag började läsa igår klockan två och läste ut halv ett i natt.
Det är lite av ett handikapp att alltid behöva läsa ut böcker hela tiden.
Idag mår jag i allafall lite bättre, och håller nog på att bli frisk. (Mind you, det trodde jag redan i lördags)
Så det blir skola idag, och jag ser nästan fram emot det. Jag hoppas jag kommer orka vara levande till ikväll för jag vill verkligen gå och träna och så kommer M hem från Göteborg och då kommer vi säkert behöva sitta uppe halva natten och snacka.


Oh shit! En geting på min balkong! Årets första! Jag såg en jätteenorm döende humla förra helgen på landet, men den hade nog övervintrat inomhus så den gills inte. Dessutom hatar jag getingar.
Och för säkert två veckor sedan blev jag myrbiten, så det är faktiskt verkligen vår. (Miljontals vita körsbärsblommor utanför förnstret bekräftar min tes, idiotiskt att ha körsbärsträd här, men vackert som snö är det.)
Fast det är lite jobbigt att vakna efter en hård natt och tro att man kommit till Nangijala...
Jag har alltid ogillat Bröderna Lejonhjärta boken, alltid när jag läste den tyckte jag bara synd om deras mamma och jag står inte ut med författare som utsätter sina karaktärer för allt för hemska saker. Det är lika dant med TV-serier. Jag blir förbannad helt enkelt. (Ja, jag vet att jag är lite konstig, dum i huvet som man säger)

Nu måste jag visst dricka upp tet och dra mig ut på en helt vanlig vansinnesfärd i pollenhelvetet.

För övrigt är jag förbannad på att innehållet i brustabletter alltid hamnar på botten hur mycket vatten jag än späder med och att jag alltså inte får i mig alla nyttigheterna. Dåligt brustablettstillverkare, jag hatar att ta vanliga pillervitaminer, jag glömmer alltid bort det efter tre dagar.