telepatetisk

Jag tänkte alltså att jag skulle blogga istället för att göra allt jag yrade om att jag skulle börja så fort jag kom hem med igår eftermiddag, som att rensa i garderoben, börja packa mina böcker, lägga kikärtor i blöt och just det, tvätta håret. Nu är jag hemma, men inte har jag ens tagit ut en bit lax ur frysen.
Det är å andra sidan Fs fel, hon är i köket och jag vill inte vara i närheten av henne. (F är ett irriterande påskägg i min korridor, jag menar människa, person är hon inte, för det måste man väl ha en personlighet till?)
Det är intressant att jag kan ogilla någon så mycket utan att den ens gjort mig något.

Igår blev ändå en bra dag.
Den började med att jag vaknade och åt frukt, drack te, läste klart en bok och fortsatte på en annan. Sov cirka två extra timmar mitt på dagen. Lyxsov, för det störde inte min nattsömn heller!
Lodade runt hemma, drack mer te, smsade folk och började bli rastlös. -.-
Det var då det började gå lite utför. Vid sju hade jag totalt gett upp och börjat hetsäta glass och kolla på en romantisk komedi som alltid får mig att gråta på samma ställe. (Precis där Jessica Riddle låten kommer till "and it's a secret noone tells, one day it's heaven one day it's hell"). Och då började jag iaf tänka lite på L (trevlig klassis), det är uppmuntrande, förutom att jag började tänka på hur ledsen hon blev när Heath Ledger dog. Tänka på ledsna människor är inte direkt uppmuntrande. Jag var inte så glad själv då heller.
Men då ringde C! Och promenad! Och sedan gick jag hem i vinternatt! Så livet är lite vackert. Och imorse vaknade jag med samma förmåga att fördöma som vanligt. Det är fantastiskt hur skoningslös jag kan vara på morgnarna, hur trasig och självdestruktiv jag varit kvällen innan. Det är nog därför jag har börjat älska morgnar.

Jag tvingades planka på tunnelbanan, eftersom jag fan inte fattade hur köpa-biljett-automaten i Blåsut funkade och där kom tåget så jag hann inte köpa smsbiljett. Där sparade jag 30 kronor. (Jävla mumin, hur kan det vara så sjukt dyrt att vara miljövänlig, jag hann fan inte gå idag, det snöade!)
Inte för att jag inte lika gärna kunnat missa det tåget, Uppsalatåget var 10 minuter försenad. PGA planerat ba(r)narbete. Men om det är planerat kan man väl planera omkring det? Eller? Men det är kanske bara jag. Jag har iaf inte plankat på flera år så det var ju lite spännande. Köpte kaffe och banan på pressbyrån för att lugna nerverna. Det gick sådär, kaffet var väl typ rävgift och sedan blev jag kissnödig precis när jag var framme i Uppsala. Men bananen var det inget fel på.

I övrigt har jag haft en mysig helg.
Långfredagen kändes mkt kort och bestod av japansk mat, brownies och en irriterande japan som hela tiden sa mitt namn och garvade för sig själv. Haha. Och sen ett kvickt stopp hos Christoffer och några av de mest gay människorna i frankrike, aka sumpan. Det var nice. Kul att vara nykter bland svamlande, men trevliga, galningar. Sånt ger perspektiv antar jag.

I lördags hade vi påsklunch hos Che, och det var oöverträffat bästa påsken på länge. Lax med potatismos, fruktsallad och knäckebröd. Det är så underbart att vara med S och Che, jag känner mig så grymt mycket släkt med dem! (Otippat...) Vi har samma dumma humor, allt är ok. Filmkväll hos K, vi såg jimmy carr stand up och Meet the Spartans. Den första underbar, den senare underbart dålig.


Det übersnöar. Jag vill inte gå och köpa toappaper. Eller göra något annat för den delen. Jag trivs bättre här, där jag kan lukta på tangentbordet och lyssna på the Knife.

What else, jag är totalt kär i Pete Yorn, eller snarare, det är jag inte alls, jag känner att jag har ett moget, vuxet förhållande till hans musik, jag älskar den stilla och inte översvallande. På ett hållbart sätt, med små lyckorus i vissa meningar.
Och så försöker jag bli lite nyttig igen, efter helgens och de veckor som föregått den, kulinariska utstävningar.

Kan ni förstå att det snart är april, och att jag snart flyttar? Det kan inte jag.

Well, dags att kolla mailen, koka te, bygga en snögubbe... you know the rest...

Men JA! Gick ut i köket, öppnade kylen och NÅGON har ätit upp min creme fraishe. "ojdå vi visste inte vems den var, vi behövde den, du får en ny"
Den stod på MIN hylla, jag BEHÖVER den och tacka fan för det, idioter.
Jag fylls återigen av en brutal lycka över att endast behöva vistas i denna djävulens hemvist i ytterligare 8 dagar.