telepatetisk

Jag har känt en så konstig sak, det började med utmokroppslig yrsel i söndags kväll. Jag städade mitt rum lite lätt, och plötsligt bara var jag i ögonblicket. Jag vet att det låter konstigt. Jag kände att jag hade ont i magen, och det snurrade i huvudet, men jag var ingen annan stans.
Idag när jag gick till skolan kände jag vinden mot min kind.
Och ingenting annat, jag kunde låta bli att tänka tre steg frammåt, jag kunde låta bli att tänka på hur jag gick och jag kunde låta bli att självmedvetet bita mig i läppen när jag gick över gatan.
Jag var i musiken, på vägen, mot vinden.
Jag är nästan lugn. Ingenting riktigt oroar mig. Klart jag fick lite ont i magen när föreläsaren började prata om hemtentan som snart ska vara klar, men det spelade ingen roll.

Det kanske är våren, det kanske är människorna? Ultimat är det nog jag ändå.
Jag hoppas att det tänker hålla i sig.