Everything is gonna be allright

Så har man två 60-åriga päron. Båda lika söta. Båda lika älskade.

Det börjar kännas lite tradigt dethär, en kurs slutar, nästa börjar. Jag längtar till sommarlovet (men det var ju precis sommarlov, det känns som igår jag satt på Kattas balkong, drack billigt vin och filosofierade om varför människor är knäppa, det känns som igår den obeskrivliga sorgen kom över oss, det känns som igår jag tappade alla koncept, det känns som igår hemma hos Linda och Johan i ösregn på Gotland)
Men allting innan Arvika känns som en livstid sedan. Arvika också. Allting efter den 16e juli känns som en livstid sedan. Kanske för att det är det.

Det är så enkelt, så situationsbetingat att falla ner i alla gamla gropar. Snälla stöd mig i dethär. Snälla stöd mig i mitt bättre liv. Jag vill vara bli det bästa jag kan vara. Inga kommentarer om hur nyttig jag är tack. Eller hur mycket jag pluggar.

Jag vill bli en person som gör saker. För allt jag egentligen får ångest över är att jag bara sitter stilla. På min stol, i mitt rum, med min filt omkring mig. I tryggheten. För det var vad jag bestämde mig för, att leva. När du dog.
Är inte det det minsta jag kan göra? Leva mitt liv. Som jag vill ha det.
För jag vet att jag får allt jag pekar på. Så länge jag orkar sträcka ut handen. Så länge jag bestämmer mig. Det är min erfarenhet av livet. Ibland får jag vänta, men jag är rätt van vid instant gratification. Om jag bara inte var en sådan velpotta!
Och så är jag bäst i världen! (Tänk vad lite Blümchen kan göra...)
Träffade Cam igår, och självklart SIRI! Och massa trevliga knuttar på Evas fest.

Och den här fick Eva i present av mig

och genom tidevarven
bär du mig över dina axlar
oavsett mitt ansiktes tyngd
(som blir ditt ansiktes tyngd)
hållandes, stillare
ägande hjärta
genom mig
är ord som aldrig
använts
uppbrusande, genomslagen
(små fötters trötthet ropar det)
hjärtats enkelheter
som varje sekund
bär jag dig över mina ögon




sådär, nu har jag varit djup idag också.

Kommentarer
Postat av: katta

dikten var fin, men lilla DU, aldrig stavas med ETT L inte två.

kände att språkpolisen i mig bara var tvungen att påpeka det.
krehm

2008-01-15 @ 16:45:20
Postat av: Mimmi

tack! jag har ändrat det nu, jag är sämst med ordet aldrig...

2008-01-16 @ 11:08:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback