telepatetisk

Jag borde göra mig i ordning för att gå till skolan nu.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Eh, sommarlovet, som det såg ut, är över. Skräckblandad panik?
Jag har sovit ensam inatt, det kändes som att sova. Jag är troligen utvilad, men så somnade jag kvart över tio också.
Nu sitter jag i extremt blårandiga kläder och känner mig lite fånig. Men eftersom det är meningen att jag ska se ut som en (ett?) emo är det väl bara bra.
Kaffe hjälper inte.

Jo, så jag ska denna gråa augustimorgon snart snöra på mig mina Dr Martens och knata iväg för att lura i termin 1 att jag är en av dem. Fast inte riktigt en av dem.
Hade det varit för 1½ år sedan hade jag nog lyckats bättre. Nu kommer jag ju bara vilja vara trevlig och prata med folk. Fast jag inser att allt jag behöver göra är att vara migsjälv. Fälla alla dumma kommentarer jag får upp i huvudet. (Som, man kan även göra bomber av det, om bikarbonat)
Jag är ju av naturen konstig, även om det oftast är dolt bakom mitt förhållandevis normala leende, blonda hår och snygga klädstil. Fast jag är trevlig också.

Det känns som att skolan börjar. Kanske för att den gör det. Men ÄNDÅ!
Jag äger ju faktiskt noll skådespelartalang.
Och har även inte all tid i världen på mig.