telepatetisk

Efter att nästan ha svimmat på jobbet varenda gång jag reste på mig och velat leka gud och ställa in Gällivareflighten och ge alla 25 passagerarna en natt på ett lyxigt hotel samt gratis mat men insett mina begränsningar som ligger i att jag 1. inte ens jobbar på ett flygbolag, 2. inte äger en spänn, 3. inte egentligen skulle orkat. 4. är längst ner i näringskedjan som det är. Så jag satt snällt ute i kontrollen istället för att vara medvetslös i fikarummet fram till 21, sedan var jag medvetslös till 22 då jag slutade.
Efter att ha fått pigga sms av diverse söta pojkvänner var jag ändå bitter och åkte tåg i tystnad. Träffade tågvärden jag festat med en gång också. Sedan kunde jag inte hitta min cykel.Fast sedan stod den ändå där jag redan letat. Blind som en fladdermus asade jag mig hem på skrället och slängde i lite tvätt i tvättmaskinen eftersom alla svarta strumpor och alla vita skjortor passat på att bli skitäckliga när jag använt dem och propsa på att svabbas av.Hoppas skjortorna har torkat.
Idag börjar jag tidigare än vanligt men tror ni jag har ätit frukost äm? Nej,och jag har inte duschat heller. Knappt vaknat.

Det jag var mest av allt bitter över igår var trots allt inte ovädret som försenade flighter, att jag har mens, att jag var trött och hungrig, att jag inte har någta pengar eller att min käre S var på bio och såg årets bästa film. Nej. Det som förbittrade mig mest var att jag jobbade sista timmarna med världens mesta idiot. Som satt och skrek mitt namn lite här och där för att "väcka" mig... TACK. CP.

Jag överlevde iaf, men jag kan säga redan nu att för att överleva denhär helgen behöver jag sova. Mongomycket. Men vad jag ska göra är istället jobba mongomycket.