Mjölkens lovsång m.m.

Kanske tio minuter efter det att jag för migsjälv mumlat "kaffe latte, drycken som gör mjölk främmande och överflödigt om det inte finns kaffe i den" häller jag ut det som finns kvar av min morgonkaffe och fyller lattemuggen med mjölk istället eftersom jag nog ändå var mest sugen på det. Oh härliga, iskalla vita dryck, snäll mot magen är du också.
Och sedan försöker jag identifiera mig som heterotjej.
Det går sådär.
I och med att hetero ju är den osynliggjorda normen i samhället (paus för att hämta tandborsten) har jag nog aldrig ens försökt identifiera mig som heterosexuell. Jag har försökt att identifiera mig som homo och bi, eller snarare tänkt på hur det skulle vara att kunna göra det.
Det känns konstigt att identifiera sig utefter vad jag är intresserad av. Tänk om jag varje gång jag träffade en kille (varje gång, typ random på stan eller krogen eller icakön) skulle ha det gnagandes i huvudet "borde jag säga att jag är heterosexuell, ska jag säga att jag är intresserad av killar, fast inte nödvändigtvis honom". För så tänker jag ju verkligen aldrig. Ibland när man gillar någon är det ju så. Fast större, då känns det som att ljuga varje gång man kramas hej och snackar vardagliga saker. (Tycker jag mig minnas, det var länge sedan jag gillade någon nu). Det liksom hänger över en som ett slags moln av hemligheter och förstörda vänskaper.
Så tänk att ha det med sig i ryggsäcken hela tiden.
En annan sak som hindrar mig att identifiera mig som heterotjej, eller tjej överhuvudtaget, när jag försöker, är att jag inte riktigt gillar det. intresserad är jag inte. Men jag menar, jag har ju säkert alltit gjort det, jag har säkert alltid varit tjej och hetero.
Ibland kan jag leka, typ när jag bakar, städar, diskar, har en pojkvän, att jag är riktig tjej, riktig tjej. En sådan som tänker som en tjej och beter sig som en tjej och klääär sig som en tjej ska.
Det slår mig plötsligt att jag som 16 åring (perioden då jag nästan konstant gick i kort-kort eller baggy jeans) var stolt över den känslan jag hade när jag gick i minikjol och inte en jävel glodde på min röv. För att jag utstrålade något, makt eller kontroll eller bara icke-sexualitet kanske. Min mamma är nämligen likadan, och S också. Det går att utrstråla sex ibland, om jag typ verkligen blir självmedveten utstrålar jag nog typisk brudighet.
Nu måste jag till körlektionen. Hatar när det händer when I'm on a roll. Jag ska försöka återvända till dethär.
För övrigt vill jag hänvisa till
http://www.saralovestam.se/  den tredje aprils inlägg
som inspirerade detta tillsammans med min  7,5 poängskurs i genusvetenskap, (och självklart att jag ändå alltid tänker på typ sånthär, jag är ju så krånglig)

För övrigt har jag joggingrelaterad träningsvärk och mitt hår råkar se ut som att det var meningen, mycket konstigt, för det såg helt förskräckligt ut när jag vaknade.
Och nu, ut i doften av vår (hoppas jag) och nybakat bakom ica Väst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback