telepatetisk

Alltid lika fantastiskt att prata med människor vars idé om en lyckad raggningsteknik är att prata svenskgrammatik.
Tack och lov att det hände M och inte mig!
Vi var på en fest, vann ett hopprep och M blev självklart attackerad av någon mupp som tyckte att hon säkert ville diskuera Strindberg precis hela natten. Det ville hon inte.
Så fort vi gick in i ett annat rum kom han efter med sin korta kompis.
Vi gick ut på balkongen, de kom efter och ville nu diskutera Mina drömmars stad.
Speciellt tacksam är jag, måste jag säga, att de raggade på M och inte på mig. Personligen vet jag ju att jag drar gränsen vid att så länge de inte snackar babyspråk så slänger jag inte ut dem. Plus att jag om jag tycker tillräckligt synd om någon kan sympatihångla en stund. Sedan blir jag självklart fullständigt äcklad och gömmer mig långt långt bort, byter efternamn och ger ut ett felaktigt telefonnummer. Därför är det i allmänhet bra att prata otydligt på fester så folk inte uppfattar ens första namn heller.
För övrigt måste jag vara den enda människan i världen som fyllestädar, vilket understryker hur långt mitt pedanteri har gått. Men å andra sidan är det trevligt att vakna i ett rent och fräsht rum!
Jag är säkerligen även den enda människa på norra halvklotet som tvättar ansiket efter fem tequilashots.
Men även det har sina positiva sidor.

En annan sak som är trevligt med att ha en kombo är att man alltid har någon att gå hem och dricka te med.
Och att det verkligen betyder att vi dricker varsinn mugg rooiboos och sedan somnar med fötterna på huvudkudden.

I morgon är det Valborg, bara så ni vet!