telepatetisk

Vad spelar det för roll att jag har något jag ville berätta för dig som du inte vill höra?
Jag fastnade någonstans i ett inte allt för förlutet, förlutet.
Så jag har inte gjort något idag heller.
Jag önskar att jag hade betett mig annorlunda, då, när det gjorde någon skillnad.
Jag önskar att jag inte hade trott så jäkla stenhårt på dig.
Det är försent nu. Du behöver inte känna mig längre. Du ville aldrig veta vem jag var.

Men du är för beroende av att känna dig snäll för att be mig dra åt helvete.
Det har du alltid varit.
Jag önskar ändå att du ville vara ärlig. Och att jag ville vara ärlig. Då, när det inte var försent. När sanningen hade gjort ont, nu är du likgilltig inför den. Liksom inför mig.

Skulle det inte bli enklare när vi blev äldre?