telepatetisk

Jag fick extrem ångest idag i skolan.
Mest kanske på grund av vad som hänt mig förut, vad jag vet att jag inte kan förvänta mig.
Jag menar sluta se så sexig ut för helvete människa! Jag har bara krambehov.
I DON'T shit where I eat.
Så jag ägnar mig åt det enda som kanske riktigt går att göra när ångesten verkigen verkligen äter upp en.
När den blir sådär överväldigande övertagande ohanterbar.
Jag trivs inte i denhär själen.
Eftersom jag inte kan pierca mig varje gång..
Färga håret och måla naglarna ftw!

Och jag tycker som Siri, jag borde ha någon att vara arg och snygg med. Och hångla med på stan framför äckliga människor. Det vore faktiskt ännu bättre med en tjej, det skulle vara mer provokativt. Och det är allt jag orkar med just nu, jag orkar inte vara på riktigt.

Jag förväntar mig ändå inte kärlek, eller att någon ska visa intresse av att lära känna mig.
Eller att jag ska känna kärlek och att det ska räcka. För det gör jag inte och det gör det inte.

Så tills jag blir trettio och adopterar en kines som singelmorsa får jag väl helt enkelt lära mig att tycka att det är ok att vara med killar jag faktiskt tänder på.

Sympatiknull never again.
Det är allt jag kan göra åt min akuta ångest idag. Hoppas med den. Förändras med den.
Tills jag kan trycka upp den i människors ansikten, med svart eyeliner.
Orka vara EMO jag ska bli AGGRO!