telepatetisk

Här är jag! Redo att besvara the biggest philosophical question of all times.
Kärlek är

• Vin klockan 14.53 en söndag
• Lediga måndagar
• BHar som passar, (det är sant som de säger, Lindex loves boobs)
• En fantastiskt dålig låt med tillhörande dans av Haddaway(låten) och Jim Carey(dansen)
• Skatteåterbäring
• Trevliga vänner som bjuder en till Tranås (K, hon propsar på ett shout-out här "pöh säger jag", hon har rätt hon förtjänar det!)
• Att blondibella blivit antastad på stan
• Pizza
• Kaffe (3 koppar 'n' kickin')
• Fyllebloggande
• Futurama

Så, nu hoppas jag ni fått mer klarhet och känner er upplysta och starka så ni kan fortsätta med era underbara liv! Puss, Hej

Vin och äppelpaj till sverige-spanien var kanske inte jordens mest stereotypa, men sverige torskade ju ändå så what's the point?
Jag och K ska gå och handla, jag är lullig för vi köpte en treliters. Jag har tjafsat med H för att han inte tycker att jag inte är fanatisk fotbollsfantast, vilket jag är, åtminstonde i onyktert tillstånd.
Vi ska plantera 7 almar för att kapten säger att han ska plantera saker, (saker som växer iaf) så vi vill ju inte vara sämre!
Tågresan till Sthlm var fantastisk, jag sov och dräglade på emo:t som satt bredvid mig!
Nu har vi mest flummat, supit, jag har ringt diverse män i mitt liv, (H och Pappsen) för att gnälla över sagda fotbollsresultat. (Nu börjar K tjata om att jag borde förgylla våra enkla stunder ihop, hon låter sjukt episk men jag är för full för att egentligen kunna uppfatta och citera, det var något om draman...)

Nu ska vi köpa mjölk!
Öl och tomater! ( Dagens fråga "Kan man plantera damm?")
Puss HEJ!

Eftersom inget fyllesms i världen kunde väcka mig måste jag ha sovit som en gris. Klockan 8 gick det inte att sova mer. Arr repetera C-matten kändes som en bra idé men jag fastnade i andragradsekvationsträsket.
Funderar på att dusha. Funderar på att skriva min SI-tenta. Funderar på att skita i hela kursen, funderar på att packa mina saker och dra till Stockholm. Det ska jag också.
För er som undrade lyckades jag igår både tvätta och klippa resterande naglar, så nu har jag rena trosor och ser inte ut som en luffare längre. Sånt är ju alltid uppmuntrande.

Kudos till M som köpt tandkräm!
Dethär var sista dagen på min teoretiska utbildning. Tack för att de lyckades skrämma upp alla till att tro att vi genast kommer bli dödade på jobbet. Känns fint.
Jag är brutalt trött och ofokuserad, vilket har lett till att jag sedan jag kom hem för en halvtimme sedan har kollat mailen, klippt min lugg, klippt 2 naglar, hattat runt, öppnat posten. Inte alls gått och tränat, ätit en macka, mailat lite skolgrejer, fixat det sista till Lärande Ledarskap, gått och handlat och startat en tvättmaskin.
Trots att allt det står på en sympatisk orange post-it har jag inte gjort något av det. Jag skyller på att jag sovit 5½ timme inatt och druckit 4 koppar kaffe. Och att det regnar.
Imorgon åker jag till Sthlm, så slå en pling så kanske jag träffar någon utom K. (Som jag altså ska träffa, jag menar inte att det är bara henne jag inte tänker träffa, men jag orkar inte gå tillbaks och ändra meningen)

Det är tyst och tomt hemma, jag vill mest gå och lägga mig alternativt gå ut och jogga. Någonting så jag får energi.
Det får bli städa. Sedan film!

Apropå det så såg jag och en klassis L Viggo Mortensens paket igår, i någon film jag glömt vad den hette, han spelar ryss och alla bryter på ryss-amerikanska (tydligen utspelades filmen ändå i London...) killen hade inte så mycket att skryta med kan jag avslöja för alla som inte tycker att det är värt tio kronor att hyra filmen på ICA.
Det var iaf mkt trevligt! Ska försöka sociala mig med de delar av klassen som är kvar i stan nästa vecka!
Tvätten var det ja...
TJINGELIIING! *bankar huvudet i skrivbordet*

Om ni inte märkt det så spöregnar det.
Det har jag märkt.
Jag märkte det när jag cyklade hem från stationen, efter provet som jag klarade. Jag märkte det eftersom jag blev totalt genomblöt.
Försöker kolla på en genomdålig svensk film, men den är för dålig.
För första gången på tre dagar är jag inte genomsömnig efter jobbet. Fast vi slutade en timme tidigare också.

Fyra personer har gått in i mig idag. Varje gång har jag sagt "oj, ursäkta" och de har glott på mig med dumma fiskögon som om jag var en idiot som försöker mörda dem. Härligt.

Jag har insett att jag alltid kommer ha ett jobb jag finner meningsfullt. Jag tyckte Willys var det, och jag tycker att dethär verkar vara jättevikigt också. Och då har jag en känsla av att det är min iställning som gör skillnaden.
Inte för att det inte ÄR meninsfullt att le mot folk och hjälpa dem handla, och att se till att inga knivar kommer med på en flight är jätteviktigt. Men det är just det, att jag verkligen tycker det.
Idag provade vi uniformer, och jag kan ärligt säga att jag ser ut som ett pucko i den. Den sitter som en säck ungefär. Och inte på ett snyggt modellsätt, oh nej så kul ska vi inte ha. Jag ser ut som en blandning mellan en potatissäck och en nynazist ungefär. Men det är väl charmigt antar jag. Dags att börja träna och skaffa sillisar troligen. (Över min döda kropp, nej inte ens det!)

Enda trösten är väl att alla ser likadana ut.

Eftersom det inte är någon mening med att vara kryptisk om ingen fattar det hänvisar jag till Alice i Underlandet för den som vill fatta rubriken. Den syftar till stycket som handlar om jobb och meningsfullhet.
Sådär, nu har jag tipsat om lite genuin sommarläsning också, det var väl skönt? Så slipper ni alla vidrigt dåliga svenska deckare!

Jag upplever en svag lycka över att den bikiniöverdel jag beställde i typ, mars eller något, äntligen håller på att skickas från HM. Tack Gud att du ger mig något att leva för. (Förutom vissa glädjemoment på jobbet/jobbutbildningen som jag låter vara osagda. Och då menar jag alltså inte bara den aldrig sinande tillgången på kaffe eller att det faktiskt är rätt kul och att alla garvar när jag drar dumma kommentarer)
För övrigt är jag mest kissnödig. Och trött. Jag har badat så det börjar väl dra ihop sig till läggdags, ska bara gå igenom lite anteckningar så jag har en rimlig chans att klara provet imorgon. Det lär vara positivt.
Jag är godkänd av länsstyrelsen, det känns bra. Men jag börjar tröttna på att Arlanda är så stort. Långt att gå och så.

Jag upplever ett enormt behov av att borsta tänderna och ångrar stilla att jag inte köpt någon tandkräm alt utpressat M till att göra det. Men hon har ju ett liv så det skulle säkert inte gått ändå.

Nåväl, jag ska väl rycka upp mig och göra något vettigt. Inte för att jag kommer på något. Plugga, så var det ja. Äta? Överskattat! Ska vänta på att håret torkar och sedan går jag och lägger mig och drömmer om kroppsvisitering.

Små värdelösa dilemman kantar mitt sinne.

• Sova eller sitta uppe halva natten? Att sova är tråkigt, är jag vaken hela natten är jag dödligt trött imorgon.
• Dusha på kvällen eller på morgonen? Dushar jag nu kan jag sova längre, men det är tråkigt att dusha.
• Vara snygg eller ful på jobbet imorgon? Att vara snygg har sina fördelar, att spara fem minuter på att inte sminka mig också.
• Ladda mobilen ikväll eller imorgon? Laddar jag den idag är den laddad imorgon men kan få dålig batteritid på sikt, laddar jag den i morgon är det kanske för sent.

För alla andra verkar det så lätt. I varanTV är svaret på frågan "Ska vi hångla här eller hos mormor?" "Hos mormor." Men sanningen är att jag gillar att ha svårt att välja. Jag brukar nämligen aldrig ångra mina val så det är trevligt att dra ut på det i oändlighet.

För övrigt klarade jag precis mitt badge-prov. Nu är det bara provet på onsdag som ska kirras, sen är jag väl typ godkänd! Jag gillar när saker går fort.

Livet känns nästan viktigt
Hem från jobbet, handla plåster, skriva blogginlägg, renskriva anteckningar...

Dagen började i tårar.
Jag hittade inte till samlingsplatsen och eftersom jag är sjukt hormonell just nu  började jag grina. I en hiss tack och lov, så ingen såg det. Men sedan gick det bra, jag tror jag kommer gilla mitt jobb.
Rättelse, jag tror jag kommer njuta av mitt jobb. Jag är nog en utpräglad servicemänniska, hur det nu går ihop med min krassa värdssyn.
Nu är jag vansinnigt trött och kan inte riktigt övertala migsjälv om att jag ska gå upp samma tid imorgon.

M steker kyckling i köket. Jag har en känsla av att det snart är dags för middag. Idag blir det nog orientalisk mat. (Nudlar med orientalisk kryddning..) Men eftersom känslan är mer förnuftsmässig än magkänsla så skjuter jag upp det.

Jag önskar att jag hade något vettigt att säga. Men min hjärna är uttömd. I am tired.
Nämde jag att jag gick upp tio i sex i morse?
Nämde jag att jag jobbar på arlanda? Det känns ändå ganska mäktigt.
Imorgon ska jag ha min effektiva kjol. Jag lovar att inte lägga upp foton på den.

Hemma!
Brutalt för trött för att prata. Stressad över jobbet som börjar imporgon.
Min släkt är maniskt lycklig, de kan uppenbarligen inte uttrycka en enda negativ känsla och det gör umgänget svårt för mig som dels känner igen den sidan hos migsjälv och dels är van att analysera konflikter öppet.
Det var hett i skåne och jag har ätit fisk. Jag har även åkt tåg i cirka 6 timmar så en dush kommer kännas skönt.
Tre ipren likaså.

Det känns som att komma hem.
Det känns som en augustikväll eller sen juli, efter semestern, klibbig av svett efter en lång bilfärd. (Och min tröja luktar av mig, det är första gången sedan jag flyttade hemmifrån som jag känner min egen doft utom i mitt gamla rum hos E, bara det är nog för att göra en utmattad Mimmi lite lätt gråtfärdig på ett bra sätt) Och en lite för tung väska. Och varma kvällsvindar och brutal trötthet.
Jag gick förbi alla människor på tågstationen, de var nynazister, tragiska tanter i rosa trendkläder, vanliga människor, lagomlyckliga par. Det fick mig att känna mig som en del av mänskligheten.
De senaste tre dagarna har jag känt mig som en 14åring igen. Ingen vetorätt, tusentals hormoner snurrades runt i en kropp jag inte kan styra över och vars reaktioner jag inte känner igen. Bara klibbighet och otillfredställelse.
Och jag insåg att det inte var mig det var fel på. För jag är inte som när jag var 14, jag har förändrat mig och ändå var de precis likadana.
Jag vill inte tillbaka dit. Inte på det sättet.

Nu ska jag lukta på mitt hem! Och i morgon kommer jag väl vara ännu tröttare.

Svårt att slita sig
Jag ska bara...
Svänga förbi bibblan och skolan
Inte glömma plånboken
Hitta en bra plats för min cykel att stå på så den inte blir våldtagen
Känna mig deppig för att skolan är slutat.

Hitta en bra låt att tokdansa till

Fast jag skämtar inte om detdär med HIV.

Jag tror jag har packat klart nu. Jag ska ju bara vara borta fyra dagar men det känns som att det är väldigt mycket att göra.
Österlen med släkten, börja jobba på måndag. Ingen som hellst kontroll över hur sommaren blir. Om jag jobbar natt eller morgon.
Då finns det bara en sak att göra.
Jag vet tyvärr inte vad, så jag koncentrerar mig på att gå i barndom istället. För när jag var liten visste jag aldrig något. Det var alltid någon annan som bestämde över vad jag skulle göra och när. Och ärligt talat är ju det som var det bästa med att vara unge. Slippa ansvar.
Så skitsamma att jag inte har några som helst pengar. Att jag kommer bränna mina sista cash på ett pendlarkort till arlanda.

Fasiken. Det hjälpte inte alls. Nu kom jag på att jag måste ringa riksgälden och ta ut pengar.
Det är coolt att sitta i telefon kö. Speciellt som det spelar härlig hissmusik i örat på mig. Och höra den automatiska talsyntesen ljuga om att de snabbar sig på därinne och inte alls sitter med lurarna av och fikar. Ärligt talat, klockan är tio, klart de fikar! De spelar i allafall typ mozart. Fast de byter låt efter varje talsyntesslinga.
Det skulle kännas bättre om rösten istället sa "Tack för att du väntar, vi gör allt för att dricka upp vårt kaffe, så långsamt som möjligt, din missunsamma djävel som inte ens kan unna oss en fikapaus." Det skulle i allafall vara ärligt.

Men ååååh! Så kommer de inte in i sitt jävla system!
Jag skulle gett upp om det inte var för att jag är pank.

De kommande fyra dagarna ska iallafall bli avslappnande och sköna. Knata runt i skåne är säkert trevligt. Om man gillar sånt, vilket jag råkar göra. Jag har bara lite svårt att slita mig från min kära blogg och framförallt internet. Och i förlängningen mitt liv.
Men det är säkert bara bra.

Usch, måste åka förbi skolan också för att skriva ut lite shit.

Dethär är typ det sämsta inlägget since ever. Men bare with me, I shall be back soon. Full av energi, bitterhet och idéer.
Men jag ger migsjälv credd för rubriken, som syftar till Varan TVs Tord Yvel. (Mannen som yttrade de oförglömliga orden "Känner du fläsk-Johan, en gång åt han 100 sådana kakor")
Over and out!

Det suger att vara tös, brud, kvinna, feminin, av det täcka könet, tjej, flicka och sedan kommer jag inte på fler ord som inte betyder hora.
Jag gick hem från stan igårkväll (natt) det är en bit och det var kallt och jag hade bara en trekvartsärmad tjocktröja över min klänning. (Tack och sommarlov för att jag är någorlunda praktiskt sinnad och hade lågskor i väskan, jag vet, jag börjar bli gammal)
Jag brukar tycka att det är trevligt att få lite tid för migsjälv efter en kväll ute. En stund att samla tankarna i.
Men det var ganska mörkt, (min favorittyp av mörker, blått mörker, sommarmörker) och jag råkade gå lite fel så jag hittade inte hem så fort som jag hade om jag inte valt att gå vägen genom skogen jag aldrig gått förut.
Jag tog den totala ödsligheten som anledning att sjunga med till min mp3spelare och såg mig omkring för att ingen skulle dyka upp så jag totalt skämmer ut mi.
Jag har i regel helt ok lokalsinne så jag tänkte att det räcker väl med att jag går åt rätt håll så löser det sig.
Ärligt talat, att gå hem från saker sommarnätter är en av mina favoritsysslor sedan jag blev 16 och kunde vara ute sent själv utan att mina föräldrar oroade hjärtat av sig.

Och plötsligt hände det.
Jag började oroa mig.
Jag tror det har att göra med att allt just nu går så bra, tentan gick bra, jobbet verkar lösa sig, jag är snygg och fri och det är varmt ute. Så jag förväntar mig typ att något dåligt ska hända. Typ, att jag blir överfallen, våldtagen och smittad med HIV. Så är det alltid i filmer. Det får aldrig gå för bra för huvudpersonen. Allt ska vara toppentoppen först och sedan nattsvart asdåligt och sedan ska man overcomma.
Det är då jag inser att jag är förpestad av media. Och alla jävla attityder om att killar bara vill en sak och att deras sexualitet är något djuriskt ostoppbart. Eller att alla killar är maktkåta djävlar som inte drar sig för att utöva den makten på trötta blondiner.
Och jag blir så irriterad, för jag tror inte på detdär. Jag har aldrig trott på det. Jag är den som skrattar folk i ansiktet när de ber mig "gå försiktigt" och "hör av dig när du kommit hem". Och plötsligt letade jag efter bebyggelse så att någon skulle höra mig skrika.
Det är så värdelöst att vara rädd. Jag är aldrig rädd. Inte för fysiska hot i allafall. Jag är kanske försiktig och följer trafikregler för att inte dö i onödan. Men jag lever inte i skäck. Det gör jag inte nu heller.
Men jag vill inte att tanken ens ska finnas i mitt huvud.
Den passar inte i mitt huvud.

För övrigt var det en trevlig kväll, även om jag är ledsen över att inte hunnit säga ordentligt hejdå till alla i klassen. Ska träffa L idag i allafall innan hon jag åker till skåne och hon till dalarna. Och jag ska försöka hålla kontakt med alla som är kvar i Uppsala. Och tacka gud för att nationerna håller öppet under sommaren. Och att jag har ett jobb, och ska bli bästis med alla där. Nej ok, inte bästis men det ska iaf bli skönt att jobba igen.


Nu har jag inget mer emotjafs att tjafsa om just nu så det är dags för kaffe.

Vad är bäst, gå upp klockan tre varje morgon eller sumpa en hel sommar med att sluta åtta på kvällen?
Nu när det är säkert att jag kommer jobba i sommar har jag självklart ångrat mig. Jag kan visst leva på 200 kr i månaden, och tänk vad smal jag kommer bli! Skitbra!
Kan ingen bara ge mig 30000? Esnälla?
Eftersom dethär är för mycket tankar för min stackars hjärna efter en 3timmarstenta och 5 timmar i solen epilerar jag benen så länge. Men det gör inte ens ont så det är inte så distraherande som jag skulle önska.

Nu ska vi ha tentafest. Sådetså!

Jag vill bara ge ett shout-out till
1. Mina nya tentatrosor, med uggla på så jag känner mig smart.
2. Min mysiga klass som jag redan börjat sakna livet ur! Drygdjävlar som inte tänker bo i uppsala i sommar. Not that I blame them, I'll just miss them all!
3. M för att hon är mest sämst. ("Du skriver att jag är mest sämst, eller hur?!")

M ser f.ö. ut som en blatte nu, hon är så brun och så luktar hon, enligt egen utsaga, kamel (eller kanel, jag lyssnar inte så noga)

Efter exakt 8 timmar med konstiga hormoner i kroppen har jag:

• Varit manisk.
• Städat badrummet
• Dammsugit vardagsrumet, hallen, köket (alla tre är visserligen samma rum..) och mitt rum
• Tvättat kläder
• Organiserat om min byrå
• Njutit av samtliga ovanstående
• Ätit muffins
• Inte kunnat laga min pepparkvarn
• Surat över att min pepparkvarn är trasig
• Gått ut med soporna
• Stulit tekoppar ur soprummet
• Pluggat
• Pratat hormoner
• Kliat mig i skrevet på offentlig plats
• Kokat mackaroner
• Överlistat micron
• Lagat middag, som innehöll grönsaker men ändå definitivt inte var en fullvärdig måltid
• Kollat på Notting Hill och funderat över en människa jag träffat som liknar Hugh Grants rumskompis (jag liknar H.Gs syrra)
• Jävlats med saltkaret som inte ville ge mig lagom med salt
• Flyttat min blogg
• Funderat över livet
• Inte joggat, eftersom det är allmänt känt att det är metal att vara tjock. Inte för att jag gillar metal, eller är tjock. Än i vart fall. Men ändå

Personligen ser jag absolut ingen skillnad i mitt beteende so far. Men vi får väl se, the quest continues.

Generellt sett har jag alltid varit emot hela grejen med att tjejer ska kontrolleras med hormonpiller, och skulle aldrig i livet börja äta p-piller för någon killes skull. Men nu gör jag det för min egen. Och det är minipiller, så jag kommer inte få cancer. Så, feministen har talat.
Varför får jag hela tiden impulser att trycka i mig hela kartan?
Vanliga biverkningar: (jag känner redan hormonmonstret vakna i mig)
huvudvärk, acne, humörförändringar, minskad sexlust, illamående, viktökning.
Jag berättar inte de ovanliga, de är för äckliga. Men är det inte lite underligt att medicin som ska förenkla vissa aktiviteter även försvårar dem.
Inte ikväll älskling, jag har ont i huvudet, känner för att gråta, har spytt hela morgonen och känner mig fet. Dessutom vill jag inte, och du vill inte för jag ser ut som en pizza i ansiktet.
Biverkningarna liknar även dem man får vid graviditet.. Intressant, hur ska man då veta?
Eller ja, nio månader senare får man väl någon typ av svar...

Nåväl, idag är det tenta imorgon, jag tvättar kläder och funderar på att jogga lite. För att göra mig av med eventuella fettdepåer jag kommer lägga på mig ^^

Jag ser fram emot att tentan ska vara över. Nuff said.

Min hud är ett enda stort svidande.
Sol+Svennehud=Ont.
Men jag har haft en rolig dag, nu ska jag kleta in mig i hudkräm och gå upp jättejättetidigt imorgon och ha körlektion.
Och jag är glad, för jag har ätit sushi!

Det började med att jag och Siri släpade oss till busstationen i Uppsala en överhettad fredag klockan halv fem, det var så varmt att en tiominuters prommenad tog tjugofem. På stationen träffade vi alla muppar i kören. Och så åkte vi till Stockholm där vi tog en flygbuss till Skavsta. Eftersom vi var incheckade via nätet hade jag och Siri picknick i en rondell utanför flygplatsen tills vi gick på planet. Där jag som vanligt upptäckte hur mycket jag avskyr att flyga. Det är inte det att jag är rädd, det är bara det att det är så onaturligt och att jag får ont i öronen och det är tråkigt och trångt.
Väl framme i Glasgow Prestwick ganska sent på kvällen skulle vi bo på hotel ganska nära över natten. Fråga mig inte varför, det var tydligen svindyrt. Nåja, några människor från hotellet hämtar upp oss i lite olika bilar och kör oss till ett halvtacky heltäckningsmattebeklätt hotell där jag och Siri och Michaela däckar i ett rum, Michaela fick dubbelsängen, för hon har ju en pojkvän.
På lördags morgonen blir vi serverade den vidrigaste frukostbuffé du kan tänka dig. Kolayoghurt, toast, vita bönor i tomatsås, stekt ägg, bacon, och något som vi senare förstod var potatisscones, små platta halvmånar till bröd, stekta i tre kilo smör. Vi åt oss självklart fördärvade på toast och annat. Sen var den dagen förstörd!
Nåja, vi blir körda till flygplatsen igen och åker till Glasgow, där vi tar en buss till Aberdeen. Jag tror vi åkte buss i fem timmar eller så den dagen. Vidrigt! Men När vi väl kommit fram till Aberdeen och träffat människorna från församlingen som ska ta hand om oss blir livet lite bättre, för de var verkligen hur snälla som helst. Efter att vi repeterat och haft en konsert för ganska få människor så får vi världens godaste vegetariska lasagne!
Sedan åkte jag och Siri hem med damen vi skulle bo hos, Ann, VÄRLDENS BÄSTA TANT! Vi fick ett eget rum, och eget badrum och hon var så fruktansvärt underbar och snäll! Extramormor!
På söndagen skulle vi sjunga i högmässan, och det var väl ok. Men sedan skulle vi träna inför evensongen vi skulle göra med kören från den kyrkan vi sjöng i. Trött! Men deras dirigent var helt jäkla bäst! Så lättförståelig, så exakt! Olle, våran dirigent suger. Och efter evensongen har jag hatat honom ännu mer och stört mig ännu mer på att han inte ens visar när vi ska börja och sluta.
På måndagen sjöng vi inte! Vi åkte på fårskocksutflyckt till ett slott. Alla blev griniga för att jag och Siri inte ville betala en förmögenhet för att gå in i det tråkiga slottet utan hellre gick omkring i den vansinnigt vackra slottsparken. Nåja.
Sedan åkte vi till Inverness, en mindre stad inte långt bort från Loch Ness. Där vi sov i ett ammoniakstinkande hostel. På kvällen gick vi runt lite i staden, typ första gången vi slapp fårskocken. Jag och Siri upptäckte Tesco en ascool mataffär där allt onyttigt var asbilligt! Typ  rabarberpaj för ett pund!
Och sen gick vi in på en ascool pub med ravemusik, men jag var sjuk och astrött så jag lämnade Siri där och gick mot hostelet. Självklart gick jag vilse. Såklart! Men det var ett fint villaområde att gå vilse i!
På tisdagen skulle vi ha konsert i en kyrka. Kyrkan var sämst. De hade inte gjort reklam eller något så vi sjöng för typ tio personer. Det kändes fullständigt värdelöst!
Anywhore, sedan skulle fårskocken ut och äta, kyrkan betalade!
Och på onsdagen åkte vi tre bussar för att komma till först Glasgow, där vi shoppade lite, och sen till flygplatsen. Sedan åkte vi flyg, flygbuss och swebuss till Uppsala.

Weird, det kändes som mycket längre tid än vad det verkar när jag skriver ner det.
Jag frös typ konstant, och var konstant hög på socker.
Och så blev jag sjuk. Jag är en erfarenhet rikare också.
ALDRIG MERA GRUPPRESA!

Imorgon blir det Stockholm
Det känns faktiskt lite konstigt. Det känns nästan som att jag ska lämna mitt hem. Men jag ska ju ÅKA hem!
Vad ska jag ta med mig? Vad skulle jag sakna? Vilka böcker kommer jag vilja läsa i sommar? Vilka kläder kommer jag vilja ha på mig? Bäst att ta med alla skor...
Jag kan inte säga att jag kommer sakna dethär, men det är ändå en helt annan sak att bo själv i mUppsala och inte behöva ta ansvar för någon, ens migsjälv, och att bo i mitt gamla rum i Enskede.
It's true what they say, You can never go back can you?

Men denhär sommaren! Jag ska inte stressa sönder migsjälv, jag ska träna på att ta dagen som den kommer och typ, spontanvåldgästa folk! =D Vi får väl se hur det går med den saken...
Jag ska vara LEDIG!

Annars försöker jag skriva en önskelista, hittills ser den ut såhär ungefär
Sinnesro,
Kärlek,
En tårta,
Kramar,
Ork,
Friskhet,
Skönhet,
Block att skriva i
Pennor.
Inspiration.

Och en ny cykel! Men det kan jag inte önska mig, inte utan att må dåligt i allafall.