Home sweet Home
Var var jag någonstans? Mitt liv liknar kaos, jag är hemma från jobbet på grund av att jag knappt kan stå upp. Feber suger, jag försöker tvätta kläder som blivit extremt äckliga i Portugal.
Den tredje dagen, måndag den 11 släpade jag och M oss till flygplatsen i Lisabon där vi tog en buss till själva festivalområdet. Bussen var full av hippies som applåderade åt allt, (vi tyckte att de var helt cpskadade) men den var iaf luftkonditionerad. Den tog kanske fem timmar att åka eftersom chaffisen körde fel och alla andra som idioter.
Sedan kom vi fram, satte med extrem möda upp vårt jävla tält. (Vi fick hjälp av någon som just då verkade trevlig, och senare verkade ha startat en bordell tre meter från vårt camp) Några från bussen satte upp sina tält vid oss och de verkade också trevliga. Två av dem var det kanske, den tredje visade sig vara rätt störd och elak. Men mer om detta senare.
Sedan skulle vi äta så vi knatade mot foodcourtet där vi köpte stenungsbakad pizza. Jättegott tyckte vi då, men det var den första maten vi tröttnade dödligt på.
Sen antar jag att det blev kväll och så, jag minns inte så noga. Alla dagar smälte så småningom ihop med varandra. Vi gick och lade oss och frös hela natten, som vi skulle göra hela festivalen.
Dag 4, måste ju varit en tisdag, jag vet att M fick migrän, att vi som hastigast såg D och K och att det var äckligt varmt och att jag inte orkade dansa. Jag börjar inse att det jag minns bäst på hela resan var de stunder då jag varit ensam. Ensam i tältet, ensam på morgonen när jag inte orkat sova vidare för att det är så kallt, ensam på stranden... Fast jag tror att det var den dagen jag ringde S och fylldes av någon slags ro och glädje.
Dag 5, jag improviserar fritt här, det kan lika gärna hänt någon annan dag. Vi vaknade, kissade, åt, badade, solade, åt igen, drack vin, vilade, badade, sminkade oss, dansade, sov. Någon dag såg vi en riktigt äcklig människa som tvättade sina kläder i den inte alltför rena sjön, iklädd endast lädertanga.
Dag 6, samma sak som dag 5, fast vi drack även vodka, iste och stod i en mycket lång kö till dushar. Eller om det var dag 5. Vem vet? Det var varmt iaf.
Dag 7, eeeeh, jag minns inte, samma skit.
Dag 8, lördag. En dag vi inte trodde skulle komma. Vi börjar ruttna rätt rejält på hela festivalen, att det alltid stinker gräs om allt och att det är samma sak hela tiden. Vi lever ett dekadent liv på rutin, vilket är motsägelsefullt, men svenskt.
Dag 9 söndag. Sista festivaldagen, dagen då vi ser oförglömliga saker som killen som plockar upp en bit pizza ur papperskorgen och faktiskt äter den, allmänna vilsna människor som inte orkar mer, en trött brud med en luftmadrass som inte kan sitta stilla.
Dag 10 Vi åker med bussen tillbaks vid åtta, efter att vår knäppaste tältgranne gnällt på oss om att vi inte ska lämna kvar tältet. Vi tänkte mest Fuckoff och drog ändå. Som att vi någonsin kommer träffa den störda italienaren som alltid pratade tyska så vi inte skulle förstå, igen.
Sedan blir vi räddade. Vi tar en galen taxi till en förstad, jag är hela resan helt säker på att chauffören kommer få en hjärtattack när som hellst, och när vi äntligen kommer fram får vi dusha, sova, kolla på film, dricka öl och äta. Vi förvandlas långsamt till riktiga,verkliga personer som inte vill dö.
Dag 11 Samma kungliga behandling som dagen innan, inklusive bada i atlanten, ashöga vågor! Skithäftigt! Vid halv fyra på natten blir vi skjutsade till flygplatsen.
Dag 12 Vi väntar på vårt plan, vi flyger, vi väntar igen i Madrid, vi flyger. En oändligt lång flygresa, fyra timmar har aldrig känts så utdragna någonsin.
När vi äntligen kommer av planet, och genom bagaget blir jag levande igen på riktigt. För där står S och väntar på mig.
Det har varit en helt störd resa. Galet. Och det är så jävla skönt att komma hem till normala rutiner, även om vi inte kan dusha för att de renoverar (jag är inte ens förvånad) och jag längtar tills skolan börjar. Men tills dess ska jag bli frisk och hångla mycket.
Den tredje dagen, måndag den 11 släpade jag och M oss till flygplatsen i Lisabon där vi tog en buss till själva festivalområdet. Bussen var full av hippies som applåderade åt allt, (vi tyckte att de var helt cpskadade) men den var iaf luftkonditionerad. Den tog kanske fem timmar att åka eftersom chaffisen körde fel och alla andra som idioter.
Sedan kom vi fram, satte med extrem möda upp vårt jävla tält. (Vi fick hjälp av någon som just då verkade trevlig, och senare verkade ha startat en bordell tre meter från vårt camp) Några från bussen satte upp sina tält vid oss och de verkade också trevliga. Två av dem var det kanske, den tredje visade sig vara rätt störd och elak. Men mer om detta senare.
Sedan skulle vi äta så vi knatade mot foodcourtet där vi köpte stenungsbakad pizza. Jättegott tyckte vi då, men det var den första maten vi tröttnade dödligt på.
Sen antar jag att det blev kväll och så, jag minns inte så noga. Alla dagar smälte så småningom ihop med varandra. Vi gick och lade oss och frös hela natten, som vi skulle göra hela festivalen.
Dag 4, måste ju varit en tisdag, jag vet att M fick migrän, att vi som hastigast såg D och K och att det var äckligt varmt och att jag inte orkade dansa. Jag börjar inse att det jag minns bäst på hela resan var de stunder då jag varit ensam. Ensam i tältet, ensam på morgonen när jag inte orkat sova vidare för att det är så kallt, ensam på stranden... Fast jag tror att det var den dagen jag ringde S och fylldes av någon slags ro och glädje.
Dag 5, jag improviserar fritt här, det kan lika gärna hänt någon annan dag. Vi vaknade, kissade, åt, badade, solade, åt igen, drack vin, vilade, badade, sminkade oss, dansade, sov. Någon dag såg vi en riktigt äcklig människa som tvättade sina kläder i den inte alltför rena sjön, iklädd endast lädertanga.
Dag 6, samma sak som dag 5, fast vi drack även vodka, iste och stod i en mycket lång kö till dushar. Eller om det var dag 5. Vem vet? Det var varmt iaf.
Dag 7, eeeeh, jag minns inte, samma skit.
Dag 8, lördag. En dag vi inte trodde skulle komma. Vi börjar ruttna rätt rejält på hela festivalen, att det alltid stinker gräs om allt och att det är samma sak hela tiden. Vi lever ett dekadent liv på rutin, vilket är motsägelsefullt, men svenskt.
Dag 9 söndag. Sista festivaldagen, dagen då vi ser oförglömliga saker som killen som plockar upp en bit pizza ur papperskorgen och faktiskt äter den, allmänna vilsna människor som inte orkar mer, en trött brud med en luftmadrass som inte kan sitta stilla.
Dag 10 Vi åker med bussen tillbaks vid åtta, efter att vår knäppaste tältgranne gnällt på oss om att vi inte ska lämna kvar tältet. Vi tänkte mest Fuckoff och drog ändå. Som att vi någonsin kommer träffa den störda italienaren som alltid pratade tyska så vi inte skulle förstå, igen.
Sedan blir vi räddade. Vi tar en galen taxi till en förstad, jag är hela resan helt säker på att chauffören kommer få en hjärtattack när som hellst, och när vi äntligen kommer fram får vi dusha, sova, kolla på film, dricka öl och äta. Vi förvandlas långsamt till riktiga,verkliga personer som inte vill dö.
Dag 11 Samma kungliga behandling som dagen innan, inklusive bada i atlanten, ashöga vågor! Skithäftigt! Vid halv fyra på natten blir vi skjutsade till flygplatsen.
Dag 12 Vi väntar på vårt plan, vi flyger, vi väntar igen i Madrid, vi flyger. En oändligt lång flygresa, fyra timmar har aldrig känts så utdragna någonsin.
När vi äntligen kommer av planet, och genom bagaget blir jag levande igen på riktigt. För där står S och väntar på mig.
Det har varit en helt störd resa. Galet. Och det är så jävla skönt att komma hem till normala rutiner, även om vi inte kan dusha för att de renoverar (jag är inte ens förvånad) och jag längtar tills skolan börjar. Men tills dess ska jag bli frisk och hångla mycket.
Kommentarer
Trackback