Sjukdomsinsikt (aka pityparty)

Varför är det inte med somatiska (fysiska) sjukdomar som med psykiska, om man inser att man har dem är det inte så farligt. (Vilket visserligen inte stämmer med psykiska heller, men det är i alla fall en mytbildning om det inom sjukvården och övriga världen). Jag har nämligen varit yr i huvudet i tre dagar. Och hela våren.
Trots att jag äter, sover och försöker röra på mig normalt. Jag har skrivit av det som stress ganska länge nu. Men idag sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaks och ge mig en tid. För jag orkar inte må såhär längre. Det går inte över. Sonny panikar och tror att jag har hjärntumör, vilket jag skulle trott själv för ett och ett halvt år sedan, då jag var "något mer" hypokondrisk än nu.

Annars ska jag snart orka gå och handla ingredienser till en paj och kanske dammsuga bort det värsta byggdammet från alla IKEA-möbler så att lägenheten slutar lukta spån. (En otroligt kväljande doft som inte direkt förbättrar mitt konstanta illamående). För jag får faktiskt besök idag, första kompisen som ska beundra lägenheten och tycka att vi har förbaskat bra smak.

Nu måste jag sluta skriva eftersom det gör mig sjösjuk att titta på datorskärmen för länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback