TISDAG
Att det snöat som in i sjutton kan knappast ha undgått någon. Inte ens löpsedlarna har missat det, inte ens SMHI är vilse i pannkakan. Jag bytte till vinterkängorna och har gått hem från stan idag. Jag halkade ett antal gånger och blev lite blöt på ovansidan av höger fot. Fördelen med att bo utanför stan är att det går att tycka om snön. Den är varken en brungrå äckelsörja eller ett stenhårt islager. Den är vit och fluffig och full av små fotspår från katter, barn, cyklar och kråkor.
Jag hade inget nyårslöfte i år, men jag tror jag ska ha ett nästa. Jag ska ta det lugnare och må bättre fysiskt. Under praktiken har jag nämligen: haft begynnelse till magkatarr massor med gånger, ondare i ryggen än någonsin, varit konstant trött i perioder och alla mina små små muskler har krympt och blivit ännu mindre. Nåja, mycket har berott på en specifik stressfaktor som är utredd nu. Det har varit en kaosartad process att reda ut det, men nu känns det mycket bra. Mer säger jag inte på internet. I övrigt tar jag det nog ganska lugnt, jag har till exempel inte börjat känna mig stressad över julklappar. Jag låtsas att jag är det inför andra för att de inte ska hata mig, men jag skjuter problemet på framtiden.
Fråga igen den 23e så ska jag nog kunna skrapa fram en liten liten klump av stress. Eller lack.
Just nu är jag så trött att jag skulle kunna somna med kinden mot tangentbordet, men jag ska försöka låta bli.
Jag har ju inte lyckats blogga på ett tag, men har haft ett ämne groendes ett par veckor. Tema, att växa upp.
Bra saker är inte roliga när man är vuxen.
När man var liten var det mesta som var bra också kul. Åtminstone kändes det skönt. Typ, leka, be om förlåtelse, hjälpa till hemma. Visst, det mesta som var kul och bra när man var liten är fortfarande kul och bra. Det har bara byggts på en extra dimension av saker som känns helt värdelöst fast de är extremt bra att göra. Jag syftar inte bara till att betala räkningar. Att göra slut med någon, kan vara bra, men känns alltid helt fördjävligt. Att säga nej till någon, tänka på personers eget bästa, att säga upp någon från ett jobb, att ha ångest, att vara arg. Alla bra exempel på saker som inte alls är kul men som man måste göra ändå ibland. Och som är det rätta.
Det är kanske det jag menar egentligen, för det mesta är att göra det rätta inte alls kul. Det är stressigt, plågsamt och kan få en att må dåligt.
När man var liten fick i alla fall jag lära mig av diverse moraliserande tidningar (typ, Bamse) att det ska kännas bra att göra rätt sak. Och visst, efter ett tag kanske det känns ok. Men precis när det händer är det så mycket svårare än att ge bort halva sin chokladkaka.
Det är helt enkelt svårt och jävligt att följa sin inre kompass och vara den man vill vara. Varför är det ingen som tecknar det budskapet i färgglada serietidningar?!
Cheerio
Jag hade inget nyårslöfte i år, men jag tror jag ska ha ett nästa. Jag ska ta det lugnare och må bättre fysiskt. Under praktiken har jag nämligen: haft begynnelse till magkatarr massor med gånger, ondare i ryggen än någonsin, varit konstant trött i perioder och alla mina små små muskler har krympt och blivit ännu mindre. Nåja, mycket har berott på en specifik stressfaktor som är utredd nu. Det har varit en kaosartad process att reda ut det, men nu känns det mycket bra. Mer säger jag inte på internet. I övrigt tar jag det nog ganska lugnt, jag har till exempel inte börjat känna mig stressad över julklappar. Jag låtsas att jag är det inför andra för att de inte ska hata mig, men jag skjuter problemet på framtiden.
Fråga igen den 23e så ska jag nog kunna skrapa fram en liten liten klump av stress. Eller lack.
Just nu är jag så trött att jag skulle kunna somna med kinden mot tangentbordet, men jag ska försöka låta bli.
Jag har ju inte lyckats blogga på ett tag, men har haft ett ämne groendes ett par veckor. Tema, att växa upp.
Bra saker är inte roliga när man är vuxen.
När man var liten var det mesta som var bra också kul. Åtminstone kändes det skönt. Typ, leka, be om förlåtelse, hjälpa till hemma. Visst, det mesta som var kul och bra när man var liten är fortfarande kul och bra. Det har bara byggts på en extra dimension av saker som känns helt värdelöst fast de är extremt bra att göra. Jag syftar inte bara till att betala räkningar. Att göra slut med någon, kan vara bra, men känns alltid helt fördjävligt. Att säga nej till någon, tänka på personers eget bästa, att säga upp någon från ett jobb, att ha ångest, att vara arg. Alla bra exempel på saker som inte alls är kul men som man måste göra ändå ibland. Och som är det rätta.
Det är kanske det jag menar egentligen, för det mesta är att göra det rätta inte alls kul. Det är stressigt, plågsamt och kan få en att må dåligt.
När man var liten fick i alla fall jag lära mig av diverse moraliserande tidningar (typ, Bamse) att det ska kännas bra att göra rätt sak. Och visst, efter ett tag kanske det känns ok. Men precis när det händer är det så mycket svårare än att ge bort halva sin chokladkaka.
Det är helt enkelt svårt och jävligt att följa sin inre kompass och vara den man vill vara. Varför är det ingen som tecknar det budskapet i färgglada serietidningar?!
Cheerio
Kommentarer
Postat av: J
Bra skrivet! Vet inte vad orsaken är faktiskt, nu fick du mig att tänka och det är nästan för tidigt för att tänka. Men jag skulle väl tro att det har något med samhällets normer och kristna värderingar som släpar kvar att göra. Människor är kanske egoister i grunden men normer och värderingar som dikterar att vi ska vara snälla och älska och älskas av alla gör att en konflikt uppstår som ytterligare brer på ångesten.
Ingen aning, mao. Skriv C-uppsatsen om det!
Trackback