En festnatt senare
Så många olika bloggämnen har rusat förbi mig utan att jag hunnit (orkat) skriva. Mitt liv består till stor del av the Sims just nu. Ja, jag är tragisk ibland. Men jag gillart!
Har även piffat upp min vardag med diverse migräner, obestämda magsmärtor och ja just det. Grannarna snett under oss började ha fest igår. HALV TVÅ på natten. PÅ NATTEN! Jag for upp ur sängen, drog på mig första bästa tjocktröja över nattlinnet och klampade ner. Ringde på, möts av en översminkad tjej med otroligt tom blick. Jag förklarar att deras musik väckter mig, och att jag kommer behöva gå upp i morgon. Tidigt. Hon stirrar ännu tommare och säger nasalt jahaaa på ett irriterande trögt sätt. En trevlig herre bakom henne ser mig dock i ögonen och säger att han ska fixa det.
Det heter förlåt. Eller ursäkta. Eller jag är en dålig människa, vänta medan jag går och begår sepukko och tar de andra med mig.
Jag låg vaken ganska länge, dels för att jag var adrenalinstinnad, arg och dessutom orolig för Sonny, som skulle gå upp klockan 5. (Nu har han ju gjort det ja) Dels för att ja, de sänkte musiken men jag hörde deras dumma röster fortfarande.
Jag måste ha somnat i alla fall, för plötsligt ringde Sonnys alarm. Sen ringde mitt helt plötsligt. Jag är pisstrött och ögonen svider.
Jag undrar bara, var det ingen annan som stördes av oljudet? Typ grannarna bredvid mig (aka hippiekollektivet), och grannarna bredvid festarna? Det var ju ändå måndag. Men ingen sa till. Är det jag som är osvensk? Jag blir ju bara mer förbannad om jag inte gör det. Och de sänkte ju musiken ändå. Tror ärligt talat att det bara är två av fem jag inte sagt till. Och de andra har aldrig haft röjarfester när jag varit hemma. Speciellt inte mitt i fucking veckan.
På helgerna väntar jag till tolv, men då har det oftast blivit tyst. Utom vid insparken. Då skrek folk från huset mitt emot "andra sidan är ni klara" och på vår sida svarade de "jajamensan fattas bara".
Då var jag ganska mordlysten kan jag säga.
Nu ska jag ha statistikövning.
Det är ju nästan lika kul som att skälla ut grannarna.
Har även piffat upp min vardag med diverse migräner, obestämda magsmärtor och ja just det. Grannarna snett under oss började ha fest igår. HALV TVÅ på natten. PÅ NATTEN! Jag for upp ur sängen, drog på mig första bästa tjocktröja över nattlinnet och klampade ner. Ringde på, möts av en översminkad tjej med otroligt tom blick. Jag förklarar att deras musik väckter mig, och att jag kommer behöva gå upp i morgon. Tidigt. Hon stirrar ännu tommare och säger nasalt jahaaa på ett irriterande trögt sätt. En trevlig herre bakom henne ser mig dock i ögonen och säger att han ska fixa det.
Det heter förlåt. Eller ursäkta. Eller jag är en dålig människa, vänta medan jag går och begår sepukko och tar de andra med mig.
Jag låg vaken ganska länge, dels för att jag var adrenalinstinnad, arg och dessutom orolig för Sonny, som skulle gå upp klockan 5. (Nu har han ju gjort det ja) Dels för att ja, de sänkte musiken men jag hörde deras dumma röster fortfarande.
Jag måste ha somnat i alla fall, för plötsligt ringde Sonnys alarm. Sen ringde mitt helt plötsligt. Jag är pisstrött och ögonen svider.
Jag undrar bara, var det ingen annan som stördes av oljudet? Typ grannarna bredvid mig (aka hippiekollektivet), och grannarna bredvid festarna? Det var ju ändå måndag. Men ingen sa till. Är det jag som är osvensk? Jag blir ju bara mer förbannad om jag inte gör det. Och de sänkte ju musiken ändå. Tror ärligt talat att det bara är två av fem jag inte sagt till. Och de andra har aldrig haft röjarfester när jag varit hemma. Speciellt inte mitt i fucking veckan.
På helgerna väntar jag till tolv, men då har det oftast blivit tyst. Utom vid insparken. Då skrek folk från huset mitt emot "andra sidan är ni klara" och på vår sida svarade de "jajamensan fattas bara".
Då var jag ganska mordlysten kan jag säga.
Nu ska jag ha statistikövning.
Det är ju nästan lika kul som att skälla ut grannarna.
Kommentarer
Trackback