telepatetisk

1965 straffbelades våldtäkt inom äktenskapet.


Står det helt sonika i min bok om samhällsförändringar sedan 1950-talet.
Det betyder att det var okej att våldta sin fru fram till nyårsafton 1964.
Grattis.
Inte konstigt att sex ansågs vara något som man "var tvungen att stå ut med" av kvinnor förut. Det var en äktenskaplig plikt att vilja. "Det är bara att ligga still och blunda, så går det över snart"
Det fanns inte nej. För är vi gifta så älskar vi varandra och då finns inga förbehåll.

Och det är klart att alla män inte våldtog sina fruar fram till 1965. Men de som gjorde det var i sin fulla rätt. Det var inte ens våldtäkt. För de var ju gifta.
Och eftersom G-punkten inte fanns före år 2000 kan det fan inte ha varit så jävla kul ändå.
Men det var okej, för kvinnor hade ju ingen sexualitet ändå, det har vi inte haft sedan kristendomen infördes. (De som hade det var häxor eller horor)
Vi har inte ens kommit särskilt långt.
För jag tror att den mentala barriären finns där.
Men hur många killar "ställer upp" för att "vara schysta"?
Enkelt när det inte är fysiskt möjligt?
Men det går ju att våldta killar heterosexuellt också.
För att inte vilja sitter i huvudet, inte i kroppen.

Okej, nu är jag klar. Mådde bara så illa av att läsa detdär.

Idag känner jag mig smått älskad.
Detta beror på en kombination av Marabou Digestive (dvs socker), att Chester ringde för att fråga hur mitt finger mår, att jag inbillar mig att mitt finger faktiskt blivit bättre, att det inte är inbillning att jag är friskare, även om jag är trött och lite febergnällig fortfarande, och att jag hittade en mycket gammal låt, Kate Ryan - Scream For More, som inte egentligen är bra men som ger mig känsla av att gå från södra station hem till Chester sommarkvällar år 2004.
Och om det är något som får mig att känna mig älskad är det sommarkvällar 2004.
Det gör mig inte ens ledsen, eller lite kanske.
Men det känns bra idag. Livet är överkomligt och kanske har jag inte luftburen AIDS ändå.

Anledningen till att jag skjuter upp att skriva klart min bokrecention är att jag vet att jag måste städa i köket när den är klar. Fast jag måste ju städa i köket oavsett, så det är lagom otaktiskt.
Jag förstår bara inte varför det är så fult att vara före med plugget, eller äta nyttigt, eller inte bli för full eller bakis, och att gå och träna, och att ha det rent hemma.
Det är duktigt, och det är ju inte okej att vara duktig.
Är det ingen som kan se att min duktighet endast är neuroser? Att jag avundas de som kan leva på billys-pizza och icas färdigköttbullar, som har strumpor över hela golvet, stresspluggar tre dagar innan tentan, är sjukt bakis varje söndag och lagom mysiga lovehandles. De som står ut med det.
De gör nämligen andra saker, de träffar sina vänner, antar jag. De gör av med halva studiebidraget på nagellack.
Men jag kanske bara romantiserar. Och dessutom har jag ett rikt inre liv, och då behöver man inte data.

Jag längtar tills jag flyttar. För varje flytt är det som ska göra allting bättre.
Men så är det ju, mitt liv kommer bli vackrare om jag har plats för ett köksbord och kan gå ut i köket i sömnrufs (som mitt sönderblonderade hår envisas med att uppvisa varenda jäkla morgon) och mina gröna mjukisbyxor med hårblekningsfläckar utan att känna mig äckligare än normalt.
Jag kommer ha ett riktigt hem. Jag tror inte riktigt jag har insett det ändå.
Någonstans att vara helt mänsklig, och en vacker roomie. Det är viktigt. Jag behöver omge mig med estetik, och mina korridorare är inte direkt vackra. Det blir obehagligt för jag identifierar mig ju med dem.
Och jag tycker bättre om snygga människor. Det är bara så, jag kanske är ytlig, men det bryr jag mig inte om.

De senaste dagarna har jag tittat på gamla säsonger av Bones, och det är fashinerande hur de lyckas dra ut på den obligatoriska sexuella späningen mellan Bones och Booth, jag blir så trött. Det är så gammalt och så onödigt. För man vet ju att om de skulle börja ha sex på golvet skulle serien vara död. Men de får inte bara vara vänner, för då kanske publiken tappar intresset? Det är därför alla i Vänner alltid låg med varandra.
Och är inte det lite förolämpande av vår (tittarnas) intelligens? Som att allt vi förstår är att människor blir kära.
Men det är precis som med Gilmore Girls, allt jag gjorde var vänta på att Lorelai och Luke skulle bestämma sig, och på att Jess (Lukes systerson) skulle komma tillbaks och ta Rory med storm igen. (Det senare hände ju tyvärr inte, men lika bra är väl det för han som spelade Jess, kommer inte på vad han heter, men då var han råhet, nu har han blivit äcklig och är ihop med hon den äckliga som han spelar mot i Heroes, det är nog kanske därför han är äcklig, och hon är yngre än vad jag är. Han har i allafall blivit äcklig nu, så jag skulle ju inte velat att han blev ihop med Rory igen)
Det känns lite som att leva sitt liv genom någon annan. Så jag slipper.
Om alla personer på TV är lyckliga och kära kan jag fortsätta mitt liv som det är.

Michelle Branch Hotel Paper är också sjukt mycket 2004. Tuesday morning.  Och Maria Mena Mellow kan jag knappt lyssna på längre. och Avrils Under My Skin.
Tror jag.
Jag blandar ihop känslorna. Eller åren.
Snow Patrol Eyes open är tyvärr jättejättemycket sommaren 2006.
Jag vet inte vad som är 2007, hur kan jag inte veta det? Det är ändå avgörande. Men jag minns ju verkligen inte. The Wreckers kanske, men den är mer våren 2007, leave the pieces osv.
KT tunstall är hösten 2007, det får jag också ångest av att lyssna på nu, vacker ångest men ändå.

Kanske vore livet enklare om jag inte definierade mig så mycket med hjälp av musik?
Det blir så enkelt att plåga migsjälv då.

Nu googlar jag på spa istället och får ont i magen. Jävla skit också.
Det är bara för att, jag orkar inte bli ledsen nu igen. Men är det inte konstigt att jag reagerar så fysiskt? Å andra sidan känns hela de senaste 8 månaderna (minus 14 dagar) psykosomatiska.

Det skulle ju vara positivt idag, jag skulle vara det.
Hasseludden verkar ascoolt och jag vill åka dit! Kan ingen ge mig det i födelsedagspresent?
Jag kan betala själv.

Och nu måste jag VERKLIGEN komma igång. Så jag hinner städa innan vissa personer invarderar köket i all sin hygienlöshet.

Jag lyckades ändå sova tre timmar i sträck, från halv fem till halv åtta. Och sedan avbrutet igen fram till elva. Så det är en liten seger. Men jag förstår inte, jag har drömt så konstiga drömmar. Vaknat varje timme med äckel och ångest, drömt samma sak igen. Jag har drömt om saker jag inte kan hantera, men det är kanske mest feberyra, det blev definitivt bättre av att knarka ibuprofen.
Jag har inte så ont i halsen idag, eller jo, och jag är hesare, men det känns mer hanterbart. Kanske för att jag ändå fått sova.
Och nu började jag med nästa bokrecension. Go me! Jag kan åtminstone utnyttja tiden jag inte kan göra något annat med.
Men jag existerar tack vare läkemedelsföretagen, och apoteket. Kärlek till apoteket. Synd att de har så sämst öppettider bara.
Min internationalenspeldosa har gått lite sönder i ena hörnet, men jag blir glad av den ändå.
Kanske mest för att jag fick den av Chester, det är trevligt att tänka på hur idealistiska mina föräldrar var i sin ungdom. Jag tycker de är coola. Bodde i kollektiv, kastade studentmössan i någon älv, (göta älv?) och allmänt gick på konstskolor och hade (fortfarande har) manchesterbyxor.
Jag måste ha Tillsammans! Har den på VHS i och försig, och har sett den tusentals gånger. Men den är så mysig! (Jävla fashist!)
Men när jag försöker ladda ner internationalen fanns den i en samling proggplattor, sen när är det progg att vara kommunist? Finkultur FFS!
Nåja, det kanske är rättså proggit... (Kan man säga proggit? Det låter ganska skumt och jag lovar att det inte finns i t9..)
Men i allafall, jag har inte varit idealistisk sedan jag var 16, jag tror det dog någon sen kväll när jag satt på tunnelbanan hem och såg en totaltrist man i fyran mitt emot min, och jag insåg att han troligen också brann för något när han var ung. Men det syntes verkligen inte längre. Han hade totalkonformerat till världen.
Och det har jag nog också gjort, fast jag var ju aldrig så engagerad, har väl gått i typ två demonstrationer av egen vilja.
Men det är lite mer vår generations problem, det känns inte som att det finns något att förändra. Vi fokuserar på oss själva, skaffar arbetslivserfarenhet, ubildar oss till något verkligt, står i bostadskö, klipper håret var tredje månad, köper sushi, konsumerar. Blir goda samhällsmedborgare. Eller så blir vi kända.
Men det gör mig inte så mycket, jag äter gärna sushi, utbildar mig gärna till något accepterat, jag är en god konsument.
Det är bara ibland, när jag skrapar på ytan av all apati, som jag blir lite mörkrädd.
Men jag blir ändå smått äcklad av personer som tror att de borde kunna göra skillnad. Det känns lite snuskigt på något sätt. Jag behöver cynismen avspeglad i mina medmänniskor, annars kanske jag börjar ifrågasätta den?

Nu ska jag försöka göra skillnad i min hals, och dricka brutala mängder te! (Dock inte med jordgubbsmak eller med socker i, jag ryser vid tanken, och förresten skulle mor min säkert förskjuta mig om jag hade någonting alls i te, möjligen lite citron är ok.)


Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär!

(nu blev jag sugen på björnbär bara för det)

det var inte tillräckligt länge sedan det var nittiotal, alltså finns inget tydstypiskt nittiotalistiskt. förutom nittiotalisterna förstås, de är läskiga. Försten in på nittiotalet är inte ens en sport längre, it's been done.
dessutom har jag pms. 

fan, kör på stilen milleniebugg.
måste bara komma på ett sätt som framhäver mina nya bästa vänner. (yes, they do love me now that they have new cupholders!)

gulddiadem, and then what? kjol över jeans!
bimboringar!
push up och linne (cred henke, fucking åmålreferens #1)'
yesyes, I might be good to go.

dethär hade kunnat bli mer ingående, men solen lyser!

Om jag bara lyckas arshla mig utanför dörren innan solen går ner så blir denhär dagen helt perfekt. Pluggat, ätit frukt (granatäpple!), druckit vatten, tagit ut en fiskfile ur frysen för att maximera smarthet!
Tenta i morgon. Och jag är inte det minsta nervös, för jag bryr mig inte tillräckligt mycket. Jag är inte tillräckligt rädd och jag tror inte tillräckligt på att jag kan få IG.
Det är nog en brist i min personlighet. För man ska vara lite rädd. Lite ångest ska man ha. Men kanske att jag lyckas psyka ut mig till i morgon, jag brukar ju vara rätt duktig på sånt.
Hell I'm the MASTER of that.

So why oh why don't I care?

Well here I go into the sunshine!
Ha en bra dag!

Jag har verkligen inte gjort någonting vettigt idag.
Kom hem vid nio, trött som få. (Men det var jättekul i fredags så det får det vara värt)
Sov på bussen i allafall (drägglade på migjsjälv), sen skulle jag ju ha pluggat idag. Men jag somnade hela tiden och sen var klockan helt plötsligt fem. Och sen var jag omotiverad och trött.
Jag kan typ inte plugga efter sex på kvällen, jag kan inte få mig till det.

Men jag har sett springande hundar.

Gick ut på powercykelprommenad. Kom hem med soyakor, linfrö och shampo.
Note to self, cykla inte till Ica Maxi som motionsrunda. Men jag ÄLSKAR ica Maxi, det är så stoooort! (Säger alltså willyskassörskan) ENORMT! och rent! Jag vill jobba där! eller åtminstone bo där.
*kärlek*
don't pulverizen my lööök!
jospressen pressen lök hacken mixen pulverizen!

Fick en ovanligt bra start på min dag tack vare alexander kyckling också.

Jag vet inte om det är frihet.
Dethär att jag äter vad och när jag vill, är det frihet eller ansvar? Ingen tjatar på att jag ska plugga, ändå gör jag det. Är det frihet om man ändå gör det man borde? Är inte frihet att låta bli?
Jag kan göra vad jag vill, och jag låter bli. Är det frihet eller dumhet?
För om det är frihet, är frihet överskattat. Allting kostar ändå bara pengar. Och ingenting lurar bakom hörnen.
Livet kunde vara enklare och jag kunde vara effektivare. Mindre idiotisk. Mindre asocial.

Men nu ska jag i allafall göra något out of character, som jag borde gjort för typ minst ett år sedan!
Västerås och Carro here I come!
Och på söndag blir det våffelparty! Nu ska jag skölja käften med blått bakteriedödande medel och längta till Banyuls.
Det var mer än vår där! Nu är det snart vår här, men det skulle aldrig bli kallt.
hmm. lära sig franska och flytta till rivieran börjar te sig allt mer lockande!!
Å andra sidan ter sig två liter glass sig rätt lockande också.
Som sagt, frihet? Eller idioti?
Jag har scabblat bort att få studiebidrag igen på typ en månad till! Great mate!  Bara för att jag inte kan ta tag i saker som bara påverkar mig. Sämst. Det var inte särskillt vuxet av mig!
well, ok sorting bye

Det regnar! Men jag har redan varit och handlat, tränat lite klätt på mig och allt sånt. Hinner inte göra kaffe = sunk! Men det får jag väl leva med. Måste fixa lunch också för idag går jag i skolan till fyra. Det sitter galna utbytesstudenter i köket.

Men jag tror jag mår bra idag, och förhoppningsvis kommer jag fortsätta må bra i eftermiddag.
Jag ska lyssna på Motorhomes och sorta migsjälv. Och sluta löjla mig, växa upp och allt sånt. Det ska nog gå bra.
Getting there.

Tappade min piercingkula idag på jobbet, har suttit i fyra timmar och sett ut som ett mongo med tungan i hakan..
Är ganska så hungrig, har ju inte kunnat käka utan kulan i.
Helgen var trevlig, myskväll med Katta, Camilla och David! Skulle fikat med Linda, men hon var deppig så vi diskuterade människors allmänna och specifika tillkortakommande över telefon.
Jag blir mörkrädd när jag hör det.
Jag kan inte hjälpa att jag blir ledsen, och jag vill inte att mitt liv ska se ut såhär.
Jag  vill ha fria tankar, inget behov av censur. Jag vill bryta mönster och inte relatera all musik.
Det är kallt här. Jag borde äta middag, då skulle jag inte ha så mycket ångest.
Men jag måste gå och handla... Har ingen frukt hemma.


Ge mig bara en liten chans att vara generös. Jag vet att jag kan. Även om jag vet att det var dumt att låta saker gå såhär långt.

Hur ska jag bli psykolog? Jag klarar inte av dethär. Jag behöver också stöd. En liten gnutta ärlighet. Inte bara tystnad.
Jag behöver att någon slår mig i ansiktet. För jag har redan ont i magen.
Jag behöver att någon deciffrerar mig, det är allt jag någonsin behövt.

Jag tror inte jag klarar av just denhär tystnaden.
Inte just de här tårarna. Jag vill inte ha dem. Jag vägrar erkänna dem, här finns ingen sorg. Och jag tror inte på dig.

Och jag drömmer sjuka drömmar igen. Om död och våldtäkt och om att försöka förändra framtiden. Maximera allting värdsligt.
För jag kan inte radera alla glada sånger, och de arga gör mig så arg.

Jag vill inte vara galen. Jag vill bara höra. Och veta, och få någonting förklarat för mig.

För allting som var min trös förut betyder mindre än ingenting nu. Jag önskar att jag aldrig haft kontroll, för det är asigt att förlora den. Vad jag än gör spelar ingen roll.

Och det gör lite ont att höra saker second-hand.

En del dagar kan liksom inte gå sönder. Jag klev genom isen idag. Var ute på en skogsprommenad och blev väldigt blöt om skon.. Men jag är klad endå! Och inte ens att jag är sjuk står ivägen. Allt är så ofattbart vackert! Och luktar så gott, och har små små knoppar.
Och jag känner mig ren. Nästan som att jag kan få låta bli att krångla till allting en stund. En liten tidsfrist av frid om jag fortsätter såhär. Jag får sluta skrika och våga prata.
När höghusen blir rosa högst upp av solnedgången.
Det känns som att inte ens jag kan förstöra denhär känslan idag.
Jag ska inte ha ångest, jag ska vara glad och ha det vackert så kanske jag också får bli vacker i ögonen.

Jag är det i allafall. Vilket bevisar att nedstämdhet är bästa sättet att inte hålla sig frisk. I so did not need to know that.
Fin skogsprommenad idag! Och så ska jag ta tag i lite skolgrejer, det går bra som ni märker..

Jag är lite trött på migsjälv idag. Jag är lite ivägen och lite irrationell. Inte tycka om.
Men det är en process, jag ska ta en prommenad INNAN jag går och lägger mig idag.
Och jag ska försöka ta tag i migsjälv. För jag kan faktiskt ha ångest för evigt om jag gräver  ner mig.
Men det är så vidrigt att börja dagen med att gråta. På kvällen blir jag ändå alltid depressiv, det är jag van vid. Men mornar är mina vilotider. Det är då jag cyklar till världen och fylls av eufori, lugn och förvåning över våren.
Men ibland kan människor rädda mig. Om jag låter dem.
Och du slår mig i ansiktet lite i allafall. :) Jag behöver det. För jag måste bryta mönster nu.

Jag har ont i tänderna.

Freud hälsar!

dags att växa upp Mimmi!

jag kan inte sova, I blame kaffe! trött! mmm
ångest. och yrsel. och det spänner i käkarna för jag biter sönder mina tänder.
ångestprommenad!

Jag har haft en underbar dag.
verkligen helt underbar.
ändå har jag tio kilo ångest i magen. varför? jag har gjort allting rätt idag. det borde inte kännas såhär.
scenkonst ftw! har massor av ångestmaterial om sex och lögner och det borde ju sälja!
jag behöver att inte känna mig dissad av folk som ska vara mina vänner!
ska de vara mina vänner ska de inte vara elaka.
det känns synd att förlora kontakten med personer bara för att de är svin. det är så mycket som förloras liksom, historia.
Men jag kan inte förbise att jag tycker mig förtjäna bättre!
sorry.
Men tydligen våldför jag mig på människor.
Det går ju bra att säga nej också.
Cause I don't need you pitty(fucks).
Och det får mig att vilja vara elak, för att se om det fortfarande går att såra dig. men jag vet att det är bortslösat för det går inte att såra någon som inte ger ett piss.
eller är jag bara paranoid? Just let me know! För just nu är det osäkerhet här.
men jag kan inte stå ut med vilka omständigheter som hellst. Jag vill ha folk att umgås med i skolan och jag är deprimerad och känner mig inte bäst och det finns ingen som är till för endast att laga mig.
skillnaden är:
Jag har inte längre rätt att kräva det du aldrig kunde eller ville ge mig.

Varför började vi ens? Varför trodde jag ens någonsin någonting?
För jag tror aldrig att du någonsin brydde dig. och det suger att känna så om ett tvåårs förhållande.
att det aldrig fanns någon kärlek i det. för det är så omöjligt för mig att se hur det kan ha gjort det. Du är så kall hur kan ditt hjärta ha legat på ett silverfat? var tog människan som grät för att det var så hemskt att se mig gråta vägen? för det var en fin människa. en människa att vara vän med.
men han åkte sin väg och kom aldrig mer tillbaks. kanske för att jag skrämde bort dig.
skrek ihjäl dig.
kan du inte komma tillbaks? It's safe to come out now, I won't try again.
Fritt fram!
Jag tror inte jag skulle vara så lesen om det inte var så att du var så förevigt förlorad. och om det inte var så att jag redan sörjt dig sedan 17 augusti 2004.
och sedan stängde jag av migsjälv.

Det finns så mycket jag skulle kunna såra dig med, men det är för hemska saker, saker jag inte vill vara. Saker jag skulle ändrat ändå. Saker jag inte tänker göra om hoppas jag.
ÅNGEST!
Är dethär jag? Är det det? Jag vill inte det.
För vadfan! Jag borde fattat tidigare! Hur kunder jag vara så naiv., hur kunder jag välja det livet?
Det står så tydligt svart på vitt.

ex

2004-12-19

jag tror inte jag är tillräckligt stark för dethär
jag kan inte hålla på och få ångestatacker och hyperventilera varenda söndag
jag kommer gå i en miljon små små bitar
och du kommer aldrig kunna laga mig
---
jag är så bra på att förutspå migsjälv

varför kunde jag inte bara lyssnat på migsjälv, det var inte nyttigt. Jag tror jag har rivit sönder för många platser i migsjälv. Hur ska jag nu hoppas? Hur ska jag kunna ha någon ny, jag är inte van i kärleksförhållanden.
varför var jag ung och dum? varför var du så söt och falsk?
inte för att jag inte var falsk.
hur har man ärliga förhållanden?

2005-07-05

DU skär mig inte så djupt som jag skulle vilja
varför gör du inte det?
du borde älska mig på mitt sätt
för du säger det
du borde vilja göra mig illa för att hålla mig kvar
för det är den sämsta metoden
som onekligen fungerar
jag skulle vilja prata med dig hela natten
bara prata om allt
men istället väljer jag enklaste vägen
och kysser dig
för du kan inte fråga någonting med min tunga i din mun
(men egentligen, då borde du väl kunna fråga rätt, om du använde min tunga)

2005-04-09

du är inte ens en del av mig
bara saknaden av dig har blivit mina armar
som jag slåss med
för att du inte ska komma nära igen
inte för att det behövs
du gör ändå inga försök



Varför slog ingen mig i ansiktet? Sluta sparka mig i magen.
Hur trodde jag någonsin?
Hur kan du vara en så stor del av min historia? Jag trodde att jag hade någonting innan dig, och under tiden.
Har jag någonting nu, efter dig?

Vet att jag ber om ursäkt. Jag är lessen. (Du kan inte vara lessen, för du bryr dig inte du "är sån"
men i såfall behöver jag väl inte be om ursäkt för att jag känner, du tar ändå inte illa upp, ingenting skär sönder dig, inte ens alla mina tvivel. )

Det är bara så konstigt, jag får inte ihop det, hur kan man älska någon utan att bry sig? Och hur kan man upphöra att bry sig? Eller bli påverkad?
ÅNGEST
JAG BETYDER INGENTING JAG ÄR BARA SEX OCH INTE ENS BRA SEX

det sparkar mig i magen.
det är inte fair play.

men det jag hatar mest är inte det. det är att mina känslor gör dig arg. Jag har inte rätt till dem. inte rätt att uttrycka dem, är det inte så?
Men det är mina känslor.
Och de förhindrar inte att jag vill vara din kompis. Ytligt eller djupt. Jag vet att du gjorde slut med mig för att slippa den djupa delen men jag kan inte bortse ifrån den. Det skulle vara att erkänna att det är fel att ha den.

I've been over this before,
det är svårt att inte ha dåligt samvete över det jag skriver.

Jag skulle vilja något överslätande. men jag måste få ha ångest ibland.
allt jag kan hoppas på är att jag ska kunna göra bättre saker nästa gång.
och att du inte ska ha någon som likna mig i framtiden, för jag skulle kört över dig. du behöver någon som lyssnar på dig, eller rättare sagt, för jag hade gärna lyssnat på dig, om du sagt någonting jag funnit värt att lyssna på i all evighet. That's it. Någon som kan med att dyrka dig. Någon som är okomplicerad, som du slipper gräva i. någon som har vett att fejka orgasmer tills du lärt dig.
Och jag behöver någon som jag slipper ljuga för migsjälv inför. Någon som jag inte behöver stänga av migsjälv för att kunna vara med. Någon som jag inte tänker tillsammans med. Och någon som lyssnar på mig, inte bara för att det är hans plikt. Någon som har vett och mod att ta mig i armen när jag springer iväg, och säger åt mig att sluta bete mig så. Någon vars stolthet inte står ivägen.
Vi behöver några som förtjänar oss. För vi är fan bäst på våra sätt.

Du var bäst. på över tusen sätt. bara inte för mig. vi vet det nu.

kek, jag ska sluta gräva ut mitt hjärta på internet för idag.
det är faktiskt för min egen skull.
evig kärlek!
faktiskt!
don't be a stranger.

Jag har pluggat i sex timmar idag. och spelat the sims i typ.. sju?
heh..
Men vadå!
Ibland får man vara asocial och konstig! speciellt på lördagar!

För övrigt verkar dethär vara dagen då folk som inte hört av sig på länge skickar kryptiska sms.
Och nej henke, du behöver inte ta åt dig.  Även om det var jävligt kryptiskt!
Äh imorgon ska jag träffa familjen och vara kreativ.
Nu har jag väldigt ont i ögonen och ska sova!

här sitter jag helt oskylldigt och kollar på chobits, och vad gör de? äter natto!!
NANDE!?!
har gjort helt rätt val idag, skolkade och umgicks med siri och Linda! =) var grymt kulturella och hade askul!
Avslutade med att se strindbergs Fadren! riktigt bra faktiskt!

Jag har fått ett rum i stan! wee!
Leaving Flogsta!! NICE!
lite dyrt med all adressändring och sånt skräp förståss.. men lite får man stå ut med! och jag kommer sakna allt utrymme! but I'm moving out! Sweeeeeeet!!
sparar typ 500 i månaden också!
Inte helt fel! och så kan jag söka jobb på hemköp! Fett! kommer sakna mina tallar här, och höjden. men inte bökigheten. Coolt!

Jag har klarat första tentan! Jag kommer få studiebidrag! Och duggan igår kändes som att den gick bra, jag verkade ha pluggat lagom till den.
Och idag lekte vi försöksledare och försökskaniner! Ganska kul faktiskt, socialt!
Det känns som mer och mer vår för varje dag! Och min läpp minskar i storlek! Förhoppningsvis är den normal på söndag. Då kommer nämligen första domen. Chester.
Lite nervös är jag för vad han ska tycka.
Men ingen i skolan eller korridoren har märkt något självmant. Har jag påpekat att jag piercat mig har de reagerat som "Jag trodde du alltid haft den". För den passar så bra på mig. (Och det är förväntat att jag skulle ha en piercing, det passar till min övriga stil.)

Jag ska passa på att citera migsjälv idag.
Det är internationella kvinnodagen idag, idag är alla på hela jorden kvinnor!

Jag har mina ljusare stunder.
Annars sitter jag mest och försöker plugga men det går inte så bra för jag somnar precis hela tiden.
Men det är ganska kul. Hade lite ångest idag när jag skulle gå in i skolan. Men det är mest för att jag känner mig så fullständigt rådissad av alla. Eller det känns som att många inte riktigt vet vad de ska säga till mig, eller ens vill prata med mig. Men sådant får man ignorera... Typ.
Det blir bättre sen!
Men jag saknar min söta gymnasieklass lite. Där var allting självklart och ingen ångest.
Men jag saknar inte undervisningsformen eller ämnena.
Jag saknar att känna mig cool och uppmärksammad.
Det skulle varit väldigt annorlunda nu om Linda inte hade börjat på su.
Fan!
Och jag borde höra av mig till henne för det vill jag, men jag gör det inte.
Men jag SKA! så nu gör jag det istället för att sitta här och sega!

Jag har gjort soppa! yaay! Så nu har jag tre identiska middagar, känns skönt att slippa laga mat på ett tag. Jag borde inte få näringsbrist.. Men det suger, för jag kan inte äta knäckebrödsmacka till soppan.
Och jag kan inte äta bullar till efterrätt. Eller o'boy. Och absolut inte te!
Men koksaltlösning smakar inte så grymt vidrigt som man kunde tro.
Jag har snygga ögonfransar iaf!
Och avokado är mjukt!
Och jag har en ny snygg frisyr!
Och dugga imorgon som jag inte har pluggat så överdrivet mycket till.
Men jag tror jag kan det mesta rätt bra. Fast det handlar ju om att kunna det de frågar om..

I morgon får jag reda på om jag är totalt körd.
Men OM jag mot all förmodan skulle ha klarat tentan så får jag studiebidrag nästa månad!
och DET vore NAJS!

Har jag klarat tentan tror jag jag ska få lite glass i morgon. Det är nog snällt mot läppen också.
=)

Vänliga tankar från sjunde våningen