tio kilo ångest

Jag har haft en underbar dag.
verkligen helt underbar.
ändå har jag tio kilo ångest i magen. varför? jag har gjort allting rätt idag. det borde inte kännas såhär.
scenkonst ftw! har massor av ångestmaterial om sex och lögner och det borde ju sälja!
jag behöver att inte känna mig dissad av folk som ska vara mina vänner!
ska de vara mina vänner ska de inte vara elaka.
det känns synd att förlora kontakten med personer bara för att de är svin. det är så mycket som förloras liksom, historia.
Men jag kan inte förbise att jag tycker mig förtjäna bättre!
sorry.
Men tydligen våldför jag mig på människor.
Det går ju bra att säga nej också.
Cause I don't need you pitty(fucks).
Och det får mig att vilja vara elak, för att se om det fortfarande går att såra dig. men jag vet att det är bortslösat för det går inte att såra någon som inte ger ett piss.
eller är jag bara paranoid? Just let me know! För just nu är det osäkerhet här.
men jag kan inte stå ut med vilka omständigheter som hellst. Jag vill ha folk att umgås med i skolan och jag är deprimerad och känner mig inte bäst och det finns ingen som är till för endast att laga mig.
skillnaden är:
Jag har inte längre rätt att kräva det du aldrig kunde eller ville ge mig.


Varför började vi ens? Varför trodde jag ens någonsin någonting?
För jag tror aldrig att du någonsin brydde dig. och det suger att känna så om ett tvåårs förhållande.
att det aldrig fanns någon kärlek i det. för det är så omöjligt för mig att se hur det kan ha gjort det. Du är så kall hur kan ditt hjärta ha legat på ett silverfat? var tog människan som grät för att det var så hemskt att se mig gråta vägen? för det var en fin människa. en människa att vara vän med.
men han åkte sin väg och kom aldrig mer tillbaks. kanske för att jag skrämde bort dig.
skrek ihjäl dig.
kan du inte komma tillbaks? It's safe to come out now, I won't try again.
Fritt fram!
Jag tror inte jag skulle vara så lesen om det inte var så att du var så förevigt förlorad. och om det inte var så att jag redan sörjt dig sedan 17 augusti 2004.
och sedan stängde jag av migsjälv.

Det finns så mycket jag skulle kunna såra dig med, men det är för hemska saker, saker jag inte vill vara. Saker jag skulle ändrat ändå. Saker jag inte tänker göra om hoppas jag.
ÅNGEST!
Är dethär jag? Är det det? Jag vill inte det.
För vadfan! Jag borde fattat tidigare! Hur kunder jag vara så naiv., hur kunder jag välja det livet?
Det står så tydligt svart på vitt.

ex

2004-12-19

jag tror inte jag är tillräckligt stark för dethär
jag kan inte hålla på och få ångestatacker och hyperventilera varenda söndag
jag kommer gå i en miljon små små bitar
och du kommer aldrig kunna laga mig
---
jag är så bra på att förutspå migsjälv


varför kunde jag inte bara lyssnat på migsjälv, det var inte nyttigt. Jag tror jag har rivit sönder för många platser i migsjälv. Hur ska jag nu hoppas? Hur ska jag kunna ha någon ny, jag är inte van i kärleksförhållanden.
varför var jag ung och dum? varför var du så söt och falsk?
inte för att jag inte var falsk.
hur har man ärliga förhållanden?

2005-07-05

DU skär mig inte så djupt som jag skulle vilja
varför gör du inte det?
du borde älska mig på mitt sätt
för du säger det
du borde vilja göra mig illa för att hålla mig kvar
för det är den sämsta metoden
som onekligen fungerar
jag skulle vilja prata med dig hela natten
bara prata om allt
men istället väljer jag enklaste vägen
och kysser dig
för du kan inte fråga någonting med min tunga i din mun
(men egentligen, då borde du väl kunna fråga rätt, om du använde min tunga)

2005-04-09

du är inte ens en del av mig
bara saknaden av dig har blivit mina armar
som jag slåss med
för att du inte ska komma nära igen
inte för att det behövs
du gör ändå inga försök



Varför slog ingen mig i ansiktet? Sluta sparka mig i magen.
Hur trodde jag någonsin?
Hur kan du vara en så stor del av min historia? Jag trodde att jag hade någonting innan dig, och under tiden.
Har jag någonting nu, efter dig?

Vet att jag ber om ursäkt. Jag är lessen. (Du kan inte vara lessen, för du bryr dig inte du "är sån"
men i såfall behöver jag väl inte be om ursäkt för att jag känner, du tar ändå inte illa upp, ingenting skär sönder dig, inte ens alla mina tvivel. )

Det är bara så konstigt, jag får inte ihop det, hur kan man älska någon utan att bry sig? Och hur kan man upphöra att bry sig? Eller bli påverkad?
ÅNGEST
JAG BETYDER INGENTING JAG ÄR BARA SEX OCH INTE ENS BRA SEX

det sparkar mig i magen.
det är inte fair play.

men det jag hatar mest är inte det. det är att mina känslor gör dig arg. Jag har inte rätt till dem. inte rätt att uttrycka dem, är det inte så?
Men det är mina känslor.
Och de förhindrar inte att jag vill vara din kompis. Ytligt eller djupt. Jag vet att du gjorde slut med mig för att slippa den djupa delen men jag kan inte bortse ifrån den. Det skulle vara att erkänna att det är fel att ha den.

I've been over this before,
det är svårt att inte ha dåligt samvete över det jag skriver.

Jag skulle vilja något överslätande. men jag måste få ha ångest ibland.
allt jag kan hoppas på är att jag ska kunna göra bättre saker nästa gång.
och att du inte ska ha någon som likna mig i framtiden, för jag skulle kört över dig. du behöver någon som lyssnar på dig, eller rättare sagt, för jag hade gärna lyssnat på dig, om du sagt någonting jag funnit värt att lyssna på i all evighet. That's it. Någon som kan med att dyrka dig. Någon som är okomplicerad, som du slipper gräva i. någon som har vett att fejka orgasmer tills du lärt dig.
Och jag behöver någon som jag slipper ljuga för migsjälv inför. Någon som jag inte behöver stänga av migsjälv för att kunna vara med. Någon som jag inte tänker tillsammans med. Och någon som lyssnar på mig, inte bara för att det är hans plikt. Någon som har vett och mod att ta mig i armen när jag springer iväg, och säger åt mig att sluta bete mig så. Någon vars stolthet inte står ivägen.
Vi behöver några som förtjänar oss. För vi är fan bäst på våra sätt.

Du var bäst. på över tusen sätt. bara inte för mig. vi vet det nu.

kek, jag ska sluta gräva ut mitt hjärta på internet för idag.
det är faktiskt för min egen skull.
evig kärlek!
faktiskt!
don't be a stranger.


Kommentarer
Postat av: Henke

Fan va gött det är när du tar allt jag säger och typ kastar det i din magic bullet tills det låter dåligt.
Men ja det va en massa skit. Vi gjorde ju slut av en anledning, eller tusen. Ja, VI, hade inte jag gjort så hade du, och med tanke på allt du har sagt sen dess så borde du ha gjort det långt tidigare.
Visst två år är två år, men det är bara två år och kommer aldrig bli tre eller fyra. Jag vill gå vidare, är det så konstigt. Jag vill vara din vän, I really do, men inte på dina vilkor, det måste finnas nån slags kompromiss.
Och vad du än tror, om du nu tror på vad jag säger på nån jävla sanningellerkonkalek så är du den enda personen jag nånsin älskat. Och vad du än säger så fucking vet du det också.
Sen så skulle jag uppsaktta om du inte lägger ut typ halva mitt liv på din blogg. Jag vet inte hur många som läser det här men det känns inte så roligt iaf.
puss

2007-03-12 @ 07:57:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback