telepatetisk

Snart är september slut! Det betyder praktikens början. Jag ska bli praktiker.
Men först - ett förödmjukande seminarie! Enligt tidigare deltagare blir man småmobbad av läraren. Så det ser vi fram emot.
Uppgiften vi ska förbereda till idag är ganska självutlämnande, känns härligt att veta att vi kommer bli retade för den. Det ger självdistans och aggressionsträning minsann. Och det är ju alltid toppen!

Innan dess måste jag lyssna på gårdagens funky town, duscha, klä på mig, äta lunch, cykla till skolan.
I den ordningen.

Solen lyser och grannarna skriker. På ett konstigt, aggressivt, främmande språk. Det ekar. De har skrikit hela förmiddagen. Alltid härligt.

I morgon har jag min sista sovmorgon på tre månader. Det känns konstigt.