telepatetisk

Sedan jag läst igenom den senaste veckans mycket trötta blogginlägg lovade jag migsjälv att skriva ett som var lite mer happy.
Men det är svårt.
Först fick jag sms om att jag måste tanka på mitt kontantkort om jag vill kunna smsa gratis igen. Sedan när jag väntade på tåget hem fick jag bevittna en helt fantastisk display av iskallt hat mellan två småpratande människor.
Det var faktiskt fascinerande.
Tant nummer ett hade grått hår och cowboy hatt, typ snygga knäppkängeskor med klack och ett svart tält som kläder. Eller ja, hon hade svarta kläder och var tjock. Så det såg ut som ett tält.
Tant nummer två hade killfrisyr i gråblont hår och även hon ett tält på sig. Jag registrerade dock inte färgen.
Allt de sa dröp av sarkasm eller snarare djupt hat.
Pinsamma tystnader uppstod ideligen och de sa att det visst höll på att bli kallt på riktigt nu cirka 16 gånger. De pratade om jobbet, gemensamma bekanta och Uptåget.
Såhär ungefär lät det.
Tant 2: Jasså, du föredrar dethär tåget du
Tant 1: Ja, jo, det gör jag väl.

Alltså fullständigt värdelösa konversationsämnen som fick mig att vilja skrika åt dem att gå sin väg för de gillar ju ändå inte varandra! Alternativt ville jag knuffa ner dem på rälsen.
Jag förstår inte varför människor anstränger sig med att prata med folk de hatar? Det värsta var att jag så väl kände igen tonfallet från migsjälv när jag pratar med människor jag avskyr. Så det gick inte att ta miste. De ogillade varandra starkt.

Sedan var det liksom kört. Jag försökte se på människor som var lyckliga, men allt jag såg var hur synd det är om människorna. Hur fula de är, tragiska, ensama, åldrande, trevande äckliga människor.

Men jag städade igår. Så nu har jag ett dammfritt golv. Och jag har en kaffekopp. Och K skickade världens bästa bild till mig igår! Jag ska publicera den snart. Och snart kommer CSN-bidraget och jag köpte biljetter till Göteborg igår!
Så jag är nog glad egentligen. Ska känna efter över en macka!