telepatetisk

Jo, jag vet att jag har illusions of grandeur, men ändå. Personligen tycker jag att hela Sverige borde läsa min blogg, och fylls av en ondskefull tävlingslusta när jag bloggar. Resultatet blir kanske lite krystat ibland, men oftast är det som när jag bakar.
Jag kan ju inte ens acceptera att göra vanliga muffins, utan införskaffade en muffinsform som gör muffinsarna till små rosor. Snacka självupptagen.
Nu sitter jag här, i det bedrövliga morgonljuset (som så att säga lyser med sin frånvaro... haha dåliga ordvitsar äger) himlen är episkt ljusgrå vilket matchar de svarta trädgrenarna, och har lätt ågren.
Det är fredag idag, om två timmar ska jag åka hem till M i klassen och grupparbeta, sedan har jag skola från 15-17. Imorgon, klockan 1151 anländer min kra Mor och våran absoluta favoritfamiljevän Ö. Det ska bli jättekul. Men jag har lätt prestationsångest. Jag har bakat en pumpapaj som jag inte vet om den är god ens, dum idé! Jag behöver städa för att lugna mina nerver men M sover och jag vill faktiskt inte väcka henne. Hon går vanligtvis upp klockan 5 på morgonen, då borde hon få sova till 11 idag. Men ändå. Och i kväll ska HS komma och jag ska mata honom med chips och vi ska klappa på varandra och försöka glömma vårat traumatiska tjafs vi hade igårkväll. Det är iofs redan glömt, men vi måste ändå kramas lite extra har jag bestämt. Bråka på telefon suger. Jag hinner iaf inte städa i kväll.
Sen  vet jag faktiskt inte vad vi ska göra i morgon.
Jag är bättre på att förhålla mig till en person i taget. Får jag gäster som är plural trycker jag mest i dem massa mat. Och kan man bjuda sin mamma på vin till lunch? Hade det varit min pappa hade jag gjort det... SVÅRT!
Nu börjar min fot somna så att det gör ont. Jag ska nog duscha eller nåt. (titta! rättstavat! sch!!!!)