telepatetisk

Jag inte bara hatar, jag avskyr min trådlösa nätverksanslutning.
Dethär inlägget skulle troligen handlat om något annat, soliga dagar, kärlek, snuttegull, positiva erfarenheter samt ett referat av min cykeltur i solen vid tolvsnåret i morse.
Nu kommer det istället handla om något annat, typ, min överkonsumtion av blåbärssoppa. (Gå och lägg er Proviva, det är inte juice, det är hederlig blåbärssoppa)
Jag har aldrig varit ett fan av vare sig nypon- eller blåbärssoppa. Inte heller kräm har jag gillat i min dag. Det känns mosigt och artificiellt och som ett substitut för riktig frukt. En besvikelse man mosar i sig på fritids för att det är vad som bjuds.
Igår köpte jag Provivas trötta blåbärsdryck. Kanske för att jag gillar dofilus blåbär, kanske för att jag är ett lättlurat pucko. Tydligen är det bra för magen. Tydligen innehåller skiten 9% tillsatt socker.
Och smakar därefter som übersöt blåbärspuré. Eftersom jag inte haft något bättre för mig än att starta om datorn för att nätverkskortet är en hora har det blivit mycket vatten, nyponsoppa, lingonsaft och blåbärsgegg. Min mage är tämligen full av vätska. Men något måste jag ju muntra upp mig med när fanskapet till dator hatar mig.
Suck.
Allt är segt. Inte bara internet utan även vår kursbok i existentiell psykologi. Bullshit om du frågar mig, aka filosofi. Jag fattar varför jag inte någonsin kände mig dragen till Nietche och Sartre och alla de jepparna. De är lata puckon som gillar att prata om liv, död och existentiell ångest.
Snälla.
"Människans lidande kan härröras till det liv hon levt" NÄHÄ?! Hade jag inte en aning om.
Sådant gör mig ilsk!
Det och små, lätt förståndshandikappade människor före mig i matkön. "Men det stod ju att den kostade 12 kr!" "Nej, det var varan bredvid som gjorde det, detta är ett kilo guld, det kostar mer än så jag lovar" "Får jag tala med din chef!"


HAT! Oj
Nåja, jag har ändå terapi i morgon, så jag har något att prata om då...