Måndag, dags att ångra sig
Jag ber om ursäkt för mitt senaste inlägg.
Dels för att det spoilade, dels för att det var fullständigt ointressant för alla som inte är exakt som jag. (vilket krasst sett borde vara endast jag.)
Sedan ber jag om ursäkt för att jag inte kan stava till ordet kokos. Detta beror troligen på måttlig retardation. (IQ mellan 75 och 84, visste ni förresten att man i Sverige måste kalla IQ för IK? Visst är det löjligt. Det lärde jag mig i skolan idag)
Jag har badat. Jag behövde bada. Inte bara för att blondinbella säger att hösten är till för att (och nu CITERAR jag) "ta de där baden du aldrig hinner ta" eller för att jag var ofräsh, utan för att jag överväldigades av ledsenhet när jag var på väg hem. Troligen inte endast för att jag missade bussen.
Jag orkar inte gräva i varför jag blev ledsen faktiskt, utan skyller helt sonika på att det var mörkt som fan redan klockan 16.18 i eftermiddags.
Jag ska i allafall uppsöka min trygga bas (aka HS eller The Big Love of My Tiny Life) för att få uppmuntran, komplimanger, klappar på kinden och förhoppningsvis något som liknar kakor.
Risken är att han inte kan läsa mina tankar, så det vore kanske bäst om jag införskaffade sagda kakor på eget bevåg.
JAG HAR INTE ALLS SOCKERSUG. Jag åt inte alls ett chokladwienerbröd till frukost idag.
Det var asgott. Helt perfekt blandning av choklad (mörk), krispighet, fett, socker och vaniljkletighet. Om jag nu inte har en djup och meningsfull vänskap till personen som gav mig mitt första chokladwienerbröd så har jag iaf chokladwienerbröden. Det har inte hon, hon flyttade ifrån dem, stackars tjej.
Min odiskade kaffekopp sedan i morse står och glor på mig. Troligen kräver den uppmärksamhet så jag passar på att be den om ursäkt för att jag inte orkade diska den i morse. Tror inte den bryr sig så överdrivet mycket, men ändå.
Bäst att passa på att ångra sig för saker när man ändå är på G.
Dessutom kom jag på en rätt otrevlig sak idag på lektionen, som av ytterst privata skäl inte kommer yppas i denna blogg, men ändå. Det har säkert lite påverkan på allmän ledsamhet och sockerbrist. (Alla pratar alltid om vitaminbrist, varför pratar de inte om sockerbrist? Jag tycker det är mycket mer obehagligt att lida av den senare.)
KOLLA! JAG HAR STYCKEINDELAT! STOLTHET! PERFEKTION.
Okej, nu diskar jag.
Dels för att det spoilade, dels för att det var fullständigt ointressant för alla som inte är exakt som jag. (vilket krasst sett borde vara endast jag.)
Sedan ber jag om ursäkt för att jag inte kan stava till ordet kokos. Detta beror troligen på måttlig retardation. (IQ mellan 75 och 84, visste ni förresten att man i Sverige måste kalla IQ för IK? Visst är det löjligt. Det lärde jag mig i skolan idag)
Jag har badat. Jag behövde bada. Inte bara för att blondinbella säger att hösten är till för att (och nu CITERAR jag) "ta de där baden du aldrig hinner ta" eller för att jag var ofräsh, utan för att jag överväldigades av ledsenhet när jag var på väg hem. Troligen inte endast för att jag missade bussen.
Jag orkar inte gräva i varför jag blev ledsen faktiskt, utan skyller helt sonika på att det var mörkt som fan redan klockan 16.18 i eftermiddags.
Jag ska i allafall uppsöka min trygga bas (aka HS eller The Big Love of My Tiny Life) för att få uppmuntran, komplimanger, klappar på kinden och förhoppningsvis något som liknar kakor.
Risken är att han inte kan läsa mina tankar, så det vore kanske bäst om jag införskaffade sagda kakor på eget bevåg.
JAG HAR INTE ALLS SOCKERSUG. Jag åt inte alls ett chokladwienerbröd till frukost idag.
Det var asgott. Helt perfekt blandning av choklad (mörk), krispighet, fett, socker och vaniljkletighet. Om jag nu inte har en djup och meningsfull vänskap till personen som gav mig mitt första chokladwienerbröd så har jag iaf chokladwienerbröden. Det har inte hon, hon flyttade ifrån dem, stackars tjej.
Min odiskade kaffekopp sedan i morse står och glor på mig. Troligen kräver den uppmärksamhet så jag passar på att be den om ursäkt för att jag inte orkade diska den i morse. Tror inte den bryr sig så överdrivet mycket, men ändå.
Bäst att passa på att ångra sig för saker när man ändå är på G.
Dessutom kom jag på en rätt otrevlig sak idag på lektionen, som av ytterst privata skäl inte kommer yppas i denna blogg, men ändå. Det har säkert lite påverkan på allmän ledsamhet och sockerbrist. (Alla pratar alltid om vitaminbrist, varför pratar de inte om sockerbrist? Jag tycker det är mycket mer obehagligt att lida av den senare.)
KOLLA! JAG HAR STYCKEINDELAT! STOLTHET! PERFEKTION.
Okej, nu diskar jag.
Kommentarer
Postat av: sirigrand
tycka om sin syster precis hur mycket som helst
jag älskar inblickarna i Ditt liv, du del av mig.
och jag undrar vad du blev ledsen av. men även var det var för en liten mupp (säkert på arken??) som gav dig chokladwienerbröd?
Postat av: Kalindaaaa
Jag må adda att sorgsenhet mycket gärna vill bero på sockerbrist, jag är expert på ovannämnda. Men WOHO jag har bakat Mims kända kladdkaka, så jag har verkligen motsatsen till sockerbrist ;D Underbart!
Postat av: J
Glöm inte fula, de är fula också. Danskjävlar.
Trackback