kreativ röra

För om du verkligen menar det
(Jag har aldrig tvivlat på att du verkligen menar det)
Då är du här när jag är elak
när mina ögon svartnar
När jag stängt in mig i en timme
i din garderob och bara sjungit
För att allting annat är för mycket
för tungt och för kallt
Och jag vet att du beter dig som
att du fattar vad det innebär
Men du fattar nog inte vad det innebär
Du kan omöjligt förstå hur omöjlig jag är

Det är som att du står utanför oss
två steg bort
och inväntar mitt domslut
Som att det står och faller med mig
Som att jag skulle döma dig
Jag ser det när du går emot mig, och
jag ser det i din förväntan, i kärleken

Det är som att
vi strör ut saker, kläder, för att synas
och jag plockar undan, jag vet inte varför
men jag lägger våra saker i prydliga högar
Som jag alltid gör, som att jag är rädd
det är det som sitter längst bak
i mitt huvud som hindrar mig, från att
Och det växer som en stor svart boll
i dina ögon i ditt bröst
och stänger in mig

Du är så vacker i morgonljuset älskling
så vacker när du inte vet att jag ser på dig
Du är så skön när du är lugnast
Du är vacker i mörkret när bara mina händer ser dig
Men det går inte att säga, för du vill inte tro mig
viskar med svarta ögon att jag hittar på
Men du är så
vacker när du inte vet att jag ser dig

Livet
Återvände till mitt blod
förvirrande, ovant, bubblande
Jag hade stora ögon, liten mun
önskningar jämnades ut
händer värmde min hud
smekte, mjukade upp och rensade
ögon rättfärdigade
livet stod plötligt framför mig
som kärlek
är skratt och mjuka kinder
som att det väntade på mig
som att det var mitt hela tiden
Livet återvände
och andedräkten fylldes med syre
ansiktet vändes mot solen
som hjärtat började slå
Först tvekande, nu kraftfullt
äntligen finns eftertanke
att formulera livet
som jag inte riktigt minns det
större, mer viktigt
mer levande
ihållande, skört och friskt
och det känns som odödlighet
bara begränsat
som att det alltid kommer vara
tills livet tar slut

Jag känner ändå basen genom kroppen,
jag behöver inte dansa
Världen dansar åt mig, människorna rör sig
De talar, skrattar och andas åt mig
Så att jag ska få ro att vara ifrån dig
För om jag andas vill jag andas din hud
om jag skrattar vill jag skratta dina ögon
om jag ska tala vill jag tala din närhet

Idag saknar jag din rygg
det skulle bli överväldigande att sakna hela dig
eller till exempel, din röst och hur du går
saknar jag din röst måste jag sakna din hals
Jag saknar att kyssa din ryggrad
Jag saknar den för att den håller upp dig
stabiliserar dig och håller dig rak

Det är där
Under huden när jag kysser din axel i förbifarten
I mörkret, bakom dina ögon
i din kropp, när den rycker precis innan
Det känns som en boll under huden
som gjord av spindelväv
det skaver när jag inte släpper ut det
Det finns i dina fingrar
I halvskuggan av mitt ansikte när jag är ensam är det
i glansen på mina läppar
Fyller mig diskret, men lämnar inte mycket plats över
Det är i våra kroppars sökande
i hur jag vaknar varje natt utan att minnas sömnen
med din skäggstubb i min nacke
Det är i att jag anpassar mig efter ditt knä, justeringen
självklarheten
Jag är inte rädd för orden
jag har dem

Det är som att vara genomskinlig
som att du har röntgenblick
Jag når dina händer och tids nog
kommer orden ut ur min mun
Och du ser igenom mig

Du blir en tyngd under huden
Jag vill att du stannar kvar
fastnar i vår samstämmighet
Men ord sitter stilla i min hals
Faller ner i magen igen
Det skrämmer mig för egentligen vill jag skrika
skriva, visa, teckna, sjunga alla ord jag har åt dig
Men rädslan att du skulle missförstå
sitter i vägen
Fastnar i väggen, i munnen i gomen
och dina ögon blir större, osäkrare, grönare än någonsin
Jag förbannar min hals som inte kan lyda
Jag tappar det, språket du använder, bakom byrån
Det finns bara i fingrarna

Det är för att jag vaknar med ett hjärta
som gör tiotusen slag i sekunden som
jag inte kan sova
Det är när jag försöker tänka efter vad
saker betyder och var de ska leda
och hur och hur det definieras som
jag får total panik
Och jag lovar att det aldrig känts såhär
(Men du verkar ha problem med att skrika ut det över hela världen)
(Jag vill bara skika ut det över hela världen)

Det är som att du är projicerad på min hud
Igränslandet mellan sömn och vakenhet
Jag känner din närvaro i din röst
och det känns invant, vänligt och tryggt

Det är som i hjärtat, det slutar inte slå
Dethär är mer än överfylldhet,
Det är som att det inte fanns ord om det här
Inte som jag kan hitta
Hur mina knän löses upp, hur jag känner överallt
hur helheten förändras
och hur allting bara rycker i sår i små sekunder
Och hur jag önskar att ditt varma
ansikte var tre sekunder härifrån och
hur den tanken känns i magen

Och jag minns inte hur jag någonsin tänkte logiskt
Bara andas är svårt
Alla sekunder du inte är precis här
Precis bredvid, framför min hud
Och jag är yr i huvudet och allting
Är annorlunda

Som att det här är på riktigt, eller hur?

Det finns ju,
och jag känner det över ögonbrynen
förvirring, förtvivlan och skratt
och det går inte att andas på riktigt
För nu är jag hudlös

För jag kommer få ha haft den här förvirringen
Livet verkar hända
Små stråk av livrädsla

Finns det ingen som håller med?
Jag vacklar under dina vingars största tyngd
Det gör ingenting, jag faller gärna
Du kan viska mig vacker och skrika mig fri
det går bra, jag andas friare
Jag är ändå alltid ensam, det finns
kraft i mina ben och om du stannar av så kan du hoppas
Jag har mer än du anar
under ögonen har jag blod
och jag skrattar under högsta miraklet
Du viskar mina galnaste lekar
är högre upp än du hittar
Jag saknar men du känner inte efter
Jag hör ingenting och du viskar så
mycket högre än mina öron tål
Mina ögon är redan ljusare
Det försvinner, jag försvinner
Men det sysselsätter mina händer
det fördjupar ån och förruttnelsens stank
Men det gör ingenting, det befriar
Och jag hoppas på,
en sista, oförglömlig, ogenomtränglig
ovedertaglig, ensamhet.

Jag fastnar i formuleringar om allting måste vara bra
Jag lossnar inte heller, allting går för långsamt om det måste vara mitt hjärtas innersta
Kan du inte se det?
För vi kan anpassa världen, fila till pusselbitarna.
Jag vet att jag tror att det går
så spelar det någon roll om bilden blir skev?

Du kan väl se i mina ögon att de har mer än oceaner?
De är mer än blå
Du kan väl se att jag kan brinna,
du kan se det i min kropp
Men det är inte kroppen jag vill brinna med
Jag vill att allt förnuft, alla redskap, alla minnen
tänds till eldar i mina ögon
Genom tyst mun
Jag vill att du ser dem, eldarna
Att du vill brinna i dem, ge dem bränsle
För jag vill att allt förnuft blir till aska
att minnen förkolnas och sammanpressas till en diamant
alla redskap, all logik blir till rök och ånga
Och jag vill bära ångan i min andedräkt, röken i mitt hår
diamanten innanför tröjan, mot huden
och askan ska jag rulla i, och bleka mitt ansikte med
bli gråvit med den
Och sedan tvätta mig ren
Jag vill bära all min skam mot huden, synligt, genomskinligt
Jag vill att den visar alla, visar dig
Att jag kan tänka, fel

För jag ser natten slå klorna i dina axlar, som en örn kanske
och jag ser jorden drar dig med sig ner, du faller handlöst långsamt
och alla stjärnor slocknar på en gång
Det är inte farligt på det sättet
Men jag ser att maskarna äter av din själ
Och alla nattfjärilar som dras till dig, till dina ljusa ögon
Du kan inte fäkta bort dem
måste se till dess du förblindas
och att skrika av smärta är likväl att ge ljud ifrån sig