kreativ röra

Du kysser mig,
ibland som för att skona mig
Jag förstår inte riktigt
men du håller tillbaks tungan
Men det är bara för att
du intalar mig att vi inte har oändligt med tid
och det är inte rättvist
för du ska inte vara en verklighetsflykt
Jag vill att du ska vara verkligheten

Och det luktar höst igen
sorg och kyla och förruttnelse
Det blir så plågsamt att plötsligt tänka
Det gör så ont, slaget i inälvorna
blir så häftigt
Jag vill gråta och rasa och springa
inte sitta stilla, stirrandes, torrögd
Men det är som en molande smärta
förlamande, från bakhuvudet
som ibland startar skräckreaktioner
Men de är inte långvariga, de får mig inte på fötter
Och jag behöver röra mig härifrån
långt bort från mina tankars inre
För de fräter på mitt hjärta
äter långsamt upp blodkärlen
häller i sig blodet så jag blir
tunn och ljusblå
Det ger en onaturlig trötthet

Och du använder ordet älska
i dess rätta bemärkelse
det slår mig av stolen ibland

Jag hoppas du ser det
För jag ser det bakom
dina ögonbryn på morgnarna
När ditt dåliga humör låter
dig regediera och regera
Jag hoppas du ser det
Jag ser det i glittret mellan
dina tår när du skvätter
vatten i mitt ansikte
Jag hoppas du ser det
För jag ser det när du går
din väg, när du måste gå
Jag hoppas du ser det
För det finns i allt du gör
Jag hoppas du ser det

Och som bara dina ord kan få mina ögon att tåras
i något slags snedvriden förtvivlan
Jag är så lycklig över allt jag får ge dig
Över att du håller ut dina händer och tar emot
Att du äter den mat jag lagar
och sover i min kroppsvärme
att du kysser den mun jag
sträcker fram och smeker den hud jag blottar
Det är så fantastiskt att du vill syresätta ditt blod med min utandningsluft

Mitt hjärtas ljus
Du är mitt hjärtas ljus
Jag känner dig genomstråla blodkärlen
hur du gör mig radioaktiv
Som solen genom molnen
är du i mina klaffar, mina kammare
och förmak
God natt mitt hjärtas ljus
Jag hoppas du får vila, sova
För att orka lysa
fylla mitt hjärta med ljusröd värme
Jag hoppas du får fyllas av förundran
över dagarna som vandrar över nätterna
över gränser som inte existerar
såsom jag förundras över dig
Över hur du sliter och drar
bränner och kokar i mig
hur du värmer mig inifrån när jag är kall
Sov gott mitt hjärtas ljus
jag hoppas du ska vakna till
en dag som är din egen
såsom jag vaknar med ditt hjärta i mitt bröst
Som jag känner det slå bredvid mitt eget
som jag hör mina tankar sjungas av din röst

Men jag var inte rädd den här gången
snarare förberedd, snarare överumplad
Jag kände på mig att det inte gick att stoppa
(jag saknar dina händer älskling, dina handryggar)
Du bara bröt dig in i mina försvar och jag välte
Vände upp magen och njöt av rädslan att bli biten
För allt jag har är tillit
Och jag står ut med våra oförmågor
För jag tror att du vill mig väl

Jag tappar bort orden i dig
De faller bakom dina gröna ögon
Tappar drivkraft eller ensamhet
Du räcker till ibland
Men jag försvinner under dina händer
jag känner hur jag sakta
suddar ut min hud fast du aldrig bett mig om det
Men det är så starkt i känslan
att jag saktar in och sackar efter
Mina större ord blir obefintliga
(att jag tappar bort orden i dig)

Älskling jag vill famla efter luft och kippa efter klippor
Du ser väl svårigheten i att hålla mig lugn
Jag vet att det är träskmarker omkring oss
Att gräset sjunker, tiden förgås och
ditt leende skiftar
Mitt ansikte förfaller - ögonvitan ruttnar
Dina händer, håller fast mig
håller kvar mig på vår sten ändå
Allt jag vill är att vada ut i kärret
med dig, känna hur vi nästan drunknar
Hur vattnet surplar upp oss, våra fötter sjunker undan
Att långsamt förlora initiativ och rörlighet
För det är ändå du som stiger solen
det blir du som torkar leran på min hud
efter iskalla stjärnnätter
Jag vet ju det
Och det är jag som viskar mot din panna att vi rör oss sakta framåt
Vi lossnar stegvis från träskets grepp
Det är jag som känner hur det lättar älskling
Så låt det tynga ett tag
låt mig få sjunka, kvävas, tappa lusten
Dina ögon håller bättre än dina händer

Men om vi verkligen trodde att vi hade all tid i världen
Skulle vi inte intala oss att vi hade all tid i världen?

Jag älskar dig intill förtvining

För om du verkligen menar det
(Jag har aldrig tvivlat på att du verkligen menar det)
Då är du här när jag är elak
när mina ögon svartnar
När jag stängt in mig i en timme
i din garderob och bara sjungit
För att allting annat är för mycket
för tungt och för kallt
Och jag vet att du beter dig som
att du fattar vad det innebär
Men du fattar nog inte vad det innebär
Du kan omöjligt förstå hur omöjlig jag är

Det är som att du står utanför oss
två steg bort
och inväntar mitt domslut
Som att det står och faller med mig
Som att jag skulle döma dig
Jag ser det när du går emot mig, och
jag ser det i din förväntan, i kärleken

Det är som att
vi strör ut saker, kläder, för att synas
och jag plockar undan, jag vet inte varför
men jag lägger våra saker i prydliga högar
Som jag alltid gör, som att jag är rädd
det är det som sitter längst bak
i mitt huvud som hindrar mig, från att
Och det växer som en stor svart boll
i dina ögon i ditt bröst
och stänger in mig