kreativ röra

Du kan tänka tankar av plast
och jag kan skrika av smärta
I slutändan håller vi händer
stryker vi kinderna mot varandra
Jag ser dina ögons mörka prickar
jag vet inte vad du ser
Du ser mig
på ett sätt jag inte är van vid
Och jag har mjukheter i magen på grund av dig
Jag tänker vassa tankar
för att sticka hål på oss
Du stannar helt nära ändå

Jag måste inte jaga iväg tankarna
De kan få sväva i taket av mitt medvetande
Till de kanske blir genomskinliga
eller spricker som ballonger
Och jag får glömma

Du samlar stenar
som de kastat på dig
Jag vet inte om du bygger
en mur eller planerar en motattack

Men du sparar dem i mjuka skrymslen

Jag vill skratta bort dem
slänga dem på stranden och gå vidare
Rensa ut och borsta bort
all sand och allt grus

Men du famlar efter stenarna
södjer dig på bumlingar
De hjälper dig att stå upprätt
även om de tynger ner och binder fast

Men om du bara väntar
så stenarna får tid att slipas
till sand som rinner ur dina händer
Får du aldrig nöjet av att kasta dem i havet