kreativ röra

skrikande fåglar i mina träd längs ån
skrikande sol längs min kropp mot bryggan
jag vill bara blunda sönder världen
jag vill bara hoppa ner i förorenat vatten och tvätta bort migsjälv
samla mina bitar från botten
och falla

min mun känns full av kalkavlagringar
jag förlorar motståndskraftighet med fantasier
och du säger livsfarligheter med ett leende
med dödsförakt andas du skrämseltekniker mot min hals

och kaprifolen som doftar tidig junimorgon
innan solen går upp
(gör mig svag)
känslan av glittrande svalt gräs under fötterna
(få/r/ mig att falla/!/)
det finns bara stillhet här
det är /förförelse/ som varje vår
det är rosenknopp och kittlande värme
det är fågelsång och fullständig/t/ (förlorad) kontroll
som sinnesnärvaro

dina händer lämnar avtryck på min hud,
av sällsamheter

och jag skulle vilja våga stanna i glädjen,
men det är för riskabelt

och jag undrar stilla
hur många händer jag ska komma att minnas
genom åren

och vem som ska skrika genom mig