20080630

Finns det ingen som håller med?
Jag vacklar under dina vingars största tyngd
Det gör ingenting, jag faller gärna
Du kan viska mig vacker och skrika mig fri
det går bra, jag andas friare
Jag är ändå alltid ensam, det finns
kraft i mina ben och om du stannar av så kan du hoppas
Jag har mer än du anar
under ögonen har jag blod
och jag skrattar under högsta miraklet
Du viskar mina galnaste lekar
är högre upp än du hittar
Jag saknar men du känner inte efter
Jag hör ingenting och du viskar så
mycket högre än mina öron tål
Mina ögon är redan ljusare
Det försvinner, jag försvinner
Men det sysselsätter mina händer
det fördjupar ån och förruttnelsens stank
Men det gör ingenting, det befriar
Och jag hoppas på,
en sista, oförglömlig, ogenomtränglig
ovedertaglig, ensamhet.

20080628

Jag fastnar i formuleringar om allting måste vara bra
Jag lossnar inte heller, allting går för långsamt om det måste vara mitt hjärtas innersta
Kan du inte se det?
För vi kan anpassa världen, fila till pusselbitarna.
Jag vet att jag tror att det går
så spelar det någon roll om bilden blir skev?

20080627

Du kan väl se i mina ögon att de har mer än oceaner?
De är mer än blå
Du kan väl se att jag kan brinna,
du kan se det i min kropp
Men det är inte kroppen jag vill brinna med
Jag vill att allt förnuft, alla redskap, alla minnen
tänds till eldar i mina ögon
Genom tyst mun
Jag vill att du ser dem, eldarna
Att du vill brinna i dem, ge dem bränsle
För jag vill att allt förnuft blir till aska
att minnen förkolnas och sammanpressas till en diamant
alla redskap, all logik blir till rök och ånga
Och jag vill bära ångan i min andedräkt, röken i mitt hår
diamanten innanför tröjan, mot huden
och askan ska jag rulla i, och bleka mitt ansikte med
bli gråvit med den
Och sedan tvätta mig ren
Jag vill bära all min skam mot huden, synligt, genomskinligt
Jag vill att den visar alla, visar dig
Att jag kan tänka, fel

20080625

För jag ser natten slå klorna i dina axlar, som en örn kanske
och jag ser jorden drar dig med sig ner, du faller handlöst långsamt
och alla stjärnor slocknar på en gång
Det är inte farligt på det sättet
Men jag ser att maskarna äter av din själ
Och alla nattfjärilar som dras till dig, till dina ljusa ögon
Du kan inte fäkta bort dem
måste se till dess du förblindas
och att skrika av smärta är likväl att ge ljud ifrån sig

20080624

som tystnad
frätande som sol
bara sömnen kan rädda oss och sedan
som vindar
dövande som stenar
ruskande som döden
jag ser min kropp skakas om
allting hamnar fel
och jag har bara öppna ögon
som inte kan förställas
en röst som inte bär
varken dig eller mig
och tröttheten, kylan
att en människa kan leva i det här
den totala förnekelsen av dig
som splittrade väggar
jag hör dig, som utifrån
känner min kropp mot stolen, avlägset
någonting som mässar
ingenting som får ta slut
frätande som solen
är tystnaden mellan
alla ord jag försöker uppfinna
du nöjer dig tacksamt
med slitna fraser, ur sprucken hals
som sorgsna ögon förmedlar
för vi kan inte göra mer
det gick sönder trots att vi höll andan
men det tränger sig på, som luft
genom huvudet
faller igenom, minnesbilder
som trasiga filmstumpar som upprepas
bara sömnen kan spara oss sedan

20080624

Men mest av allt vill jag ringa och bara gråta
Jag vill falla ihop och fråga varför världen är ond
och varför allting alltid blir verklighet på södersjukhuset

20080613

Tröttheten i kroppen, skräcken, fasan
Det är inte rättvist längre, du genomborrar mig med mina ord
Sanningar färgar av sig på min hud
och du samlar döda grenar att elda med
Så skogen brinner
så löven pyr och marken luktar rök och svagt förruttnelse
Hennes spegelblanka sjö blir upprörd
genomsnittet i den döda tallen korsas av grässtrån och drunknande fiskar
Och balansen förvirras under salpetersyran
Jag hamnar någonstans bortom din åsikt
Elden slocknar inte, du kan inte släcka den med hårdheter

20080612

Det finns mer tystnad i mig än du tror
Finns knarrande, gnisslande skrymslen
Du kan genomskåda, bara du ville
Natten längre upp och djupare in
Och jag viska med hesaste rösten, som rödluvan
Du hittar mig aldrig bakom bokhyllan

20080612

ibland ser jag min blick bakom hennes ögon
och det är hon som styr mig
hennes godtyckliga åsikter
och jag glömmer bort att jag är entusiastisk


20080610

Mina sista försök blir nog evighetsstora
eller univrsumsmå
jag vet ju att det bara börjar om
inget andrum, ingen gudstro
Du skulle bara förstå om jag slog det i huvudet på dig
Stillare kanske vi faktiskt kan få blåsa igenom varandra

20080610

Som myror över huden
fjärilsfladder, osäkert
som sand i munnen, viskningar
som att det inte är farligt eller skuldbelagt

20080610

Som myror över huden
fjärilsfladder, osäkert
som sand i munnen, viskningar
som att det inte är farligt eller skuldbelagt

20080609

Jag borde säga att du är mitt hjärtas svältföddhet
Att jag ser som vanligt bortom vem du är
Men jag misstar dig för någon

20080608

Men där kommer ansiktet
det skrattande, levande
med tyngden i ögonen
och fågeln
Den lilla fågeln, den arga människan
som tynade bort i ett hav av smärta
såg så fel ut i allt det vita
Varför kunde du inte vakna och se på oss?

20080608

Jag virade in mitt hjärta i bubbelplast
jag la det i en flyttlåda
Nu går jag dit ibland och försöker peta upp tejpen
spräcka bubblorna
för att befria det
återföra det in i min kropp
eller ge dig det i handen,
så att du äntligen får slänga det från 10 mils avstånd upp i luften
så det får krossas i tusen små droppar
ligga som en sörja över asfalten
Eller träffa mig i huvudet, slå mig till marken
Så att jag kan skrapa upp det
försiktigt skölja av det och urskilja dess
konturer
Bygga upp det.

20080608

Att flyta stilla med känslorna
de trycker och tynger och hämmar andningen
Men de är där, de väller inte ut
jag håller dem inombords men de är där
Jag håller fast i dem.
De får plats.

20080604

Och kroppens tyngd under huden är sedan länge försvunnen
Vansinnet långt, långt borta
För allt är i ett dis och du ser inte
att mina ögon inte ser, att mitt hjärta inte känner
Och jag vet inte ensamheten längre
Rör mig som drömlikt genom landskap
Hjärta lika sönderblommat som alltid
Jag vill dela dina ögonblick och dina tankar

20080531

För jag vill ha överväldigandet, den fysiska känslan
Inte bara formulerat till en prydlig hög
Jag vill känna som jag är