20081007

Och jag fastnar i någon typ av livrädsla
Men det är klart att vi sackar efter
Jag måste få göra allt det förbjudna annars
kan jag inte släppa taget
om min egen strikthet, rädslan
Jag vill spotta den i ansiktet
Det är ju så
Jag vill förstå min sexualitet
(Så hypokondrisk att jag blir galen)

Det är inte förnedring

20081005

Det slår mig
att du kan konsten att vara
oprovocerat elak
Det går inte att förstå varifrån det kommer
du som hävdar dig sätta andra före
(vilket alla vet är ren
självisk rädsla att bli lämnad
men du gör det med stolthet)
Och det gör mig lite mörkrädd

20081004

Jag sjuder av rastlöshet och
dina ögon gnistrar panik
Vi väntar på tiden som ska föra oss framåt
Hur kan vi vänta när vi inte behöver?
För ljuset minskar inte än
vi har timmar, dagar och minuter
De står dig kanske upp i halsen
men jag hoppas att
du kan andas ändå
Att du kan vänta stilla

20081003

Jag vet att jag odlar mina neuroser
(de är de enda "roser" jag har)
Neurala
Förbjudna gränser överskrids
och jag blir livrädd
Varför inte bara få det överstökat?
Och jag vet att det är irreversibelt,
men jag älskar dig omåttligt,
obegränsat

och du älskar ju ovillkorligt

Och ja, jag vet att du har svårt att bli älskad ovillkorligt
men du älskar ju ovillkorligt
Jo, du sätter upp gränser och
du svänger dig i meningar
för att skrämma mig
Men du tror inte jag hör
skräcken och ängslan i din röst
(Men du är inte din pappa, du är inte din mamma,
inte jag heller,
jag kommer inte överge dig,
bara sådär,
jag är inte din bror,
jag är jag och jag är inte mina föräldrar
jag är bara skrattet i dina ögon
och mjukheten bredvid dig
varje morgon)
Jag är din familj

20081002

Det går att andas
jag får existera
Det finns förklaringar
och varför får jag inte?
Varför måste jag alltid?

20080929

Jag går upp i dig
hur kan det möjligen
vara farligt?
Är inte det meningen
är inte det kärleken?
Jag tror det är kärleken och meningen
Jag tror tystnaden försvinner när du ser mig
Det var allt jag behövde
för att orka definiera mig själv
Hitta min egen röst,
för jag har en egen röst
och att lyssna på den
är inte att utplåna hänsyn
Även om det ter sig hänsynslöst

20080929

Du misstar dig
allt jag har är lätthet
jag vill höra dig tjuta som vinden
när mina naglar penetrerar din hud
Vi formas till vardagligheter i varandra
invant, alldagligt
Men det gömmer sig
i allt du motbevisar mig
alla rätt du gör som raderar mina rädslor
Det här är större
än vardaglighet
du vill uppenbarligen se mig
Det gör mig lugn och överraskad

20080929

Men jag vågar inte säga att jag skäms
för min skamlöshet

20080929

och det är fantastiskt, ljus dag
Jag får vara ensam i mitt huvud
det får vara min röst och tystnad
För du bad aldrig att få kontrollera mig inifrån

20080923

(Tal till nationen)
älskade! Jag minns inte längre vem jag var
eller hur jag levde
innan du
(det kommer som i små, små smärtfyllda bilder)
(och jag försöker blinka bort dem, gnugga dem ur mitt medvetande)
älskade! Du gör mig helare än jag någonsin kunnat
drömma
(jag var alltid trasig förut, men
nu håller du i mina bitar när de faller
och sammanfogar dem med dig)
älskade! jag famlar inte längre,
i mörkret
(jag ligger stilla i det, med örat
mot dina hjärtslag och
oroas för när de kommer att upphöra)

20080922

Du kysser mig,
ibland som för att skona mig
Jag förstår inte riktigt
men du håller tillbaks tungan
Men det är bara för att
du intalar mig att vi inte har oändligt med tid
och det är inte rättvist
för du ska inte vara en verklighetsflykt
Jag vill att du ska vara verkligheten

20080921

Och det luktar höst igen
sorg och kyla och förruttnelse
Det blir så plågsamt att plötsligt tänka
Det gör så ont, slaget i inälvorna
blir så häftigt
Jag vill gråta och rasa och springa
inte sitta stilla, stirrandes, torrögd
Men det är som en molande smärta
förlamande, från bakhuvudet
som ibland startar skräckreaktioner
Men de är inte långvariga, de får mig inte på fötter
Och jag behöver röra mig härifrån
långt bort från mina tankars inre
För de fräter på mitt hjärta
äter långsamt upp blodkärlen
häller i sig blodet så jag blir
tunn och ljusblå
Det ger en onaturlig trötthet

20080921

Och du använder ordet älska
i dess rätta bemärkelse
det slår mig av stolen ibland

20080918

Jag hoppas du ser det
För jag ser det bakom
dina ögonbryn på morgnarna
När ditt dåliga humör låter
dig regediera och regera
Jag hoppas du ser det
Jag ser det i glittret mellan
dina tår när du skvätter
vatten i mitt ansikte
Jag hoppas du ser det
För jag ser det när du går
din väg, när du måste gå
Jag hoppas du ser det
För det finns i allt du gör
Jag hoppas du ser det

20080918

Och som bara dina ord kan få mina ögon att tåras
i något slags snedvriden förtvivlan
Jag är så lycklig över allt jag får ge dig
Över att du håller ut dina händer och tar emot
Att du äter den mat jag lagar
och sover i min kroppsvärme
att du kysser den mun jag
sträcker fram och smeker den hud jag blottar
Det är så fantastiskt att du vill syresätta ditt blod med min utandningsluft

20080918

Mitt hjärtas ljus
Du är mitt hjärtas ljus
Jag känner dig genomstråla blodkärlen
hur du gör mig radioaktiv
Som solen genom molnen
är du i mina klaffar, mina kammare
och förmak
God natt mitt hjärtas ljus
Jag hoppas du får vila, sova
För att orka lysa
fylla mitt hjärta med ljusröd värme
Jag hoppas du får fyllas av förundran
över dagarna som vandrar över nätterna
över gränser som inte existerar
såsom jag förundras över dig
Över hur du sliter och drar
bränner och kokar i mig
hur du värmer mig inifrån när jag är kall
Sov gott mitt hjärtas ljus
jag hoppas du ska vakna till
en dag som är din egen
såsom jag vaknar med ditt hjärta i mitt bröst
Som jag känner det slå bredvid mitt eget
som jag hör mina tankar sjungas av din röst

20080916

Men jag var inte rädd den här gången
snarare förberedd, snarare överumplad
Jag kände på mig att det inte gick att stoppa
(jag saknar dina händer älskling, dina handryggar)
Du bara bröt dig in i mina försvar och jag välte
Vände upp magen och njöt av rädslan att bli biten
För allt jag har är tillit
Och jag står ut med våra oförmågor
För jag tror att du vill mig väl

20080916

Jag tappar bort orden i dig
De faller bakom dina gröna ögon
Tappar drivkraft eller ensamhet
Du räcker till ibland
Men jag försvinner under dina händer
jag känner hur jag sakta
suddar ut min hud fast du aldrig bett mig om det
Men det är så starkt i känslan
att jag saktar in och sackar efter
Mina större ord blir obefintliga
(att jag tappar bort orden i dig)

20080916

Älskling jag vill famla efter luft och kippa efter klippor
Du ser väl svårigheten i att hålla mig lugn
Jag vet att det är träskmarker omkring oss
Att gräset sjunker, tiden förgås och
ditt leende skiftar
Mitt ansikte förfaller - ögonvitan ruttnar
Dina händer, håller fast mig
håller kvar mig på vår sten ändå
Allt jag vill är att vada ut i kärret
med dig, känna hur vi nästan drunknar
Hur vattnet surplar upp oss, våra fötter sjunker undan
Att långsamt förlora initiativ och rörlighet
För det är ändå du som stiger solen
det blir du som torkar leran på min hud
efter iskalla stjärnnätter
Jag vet ju det
Och det är jag som viskar mot din panna att vi rör oss sakta framåt
Vi lossnar stegvis från träskets grepp
Det är jag som känner hur det lättar älskling
Så låt det tynga ett tag
låt mig få sjunka, kvävas, tappa lusten
Dina ögon håller bättre än dina händer

20080915

Men om vi verkligen trodde att vi hade all tid i världen
Skulle vi inte intala oss att vi hade all tid i världen?

Jag älskar dig intill förtvining

Tidigare inlägg Nyare inlägg