kreativ röra

Och det luktar höst igen
sorg och kyla och förruttnelse
Det blir så plågsamt att plötsligt tänka
Det gör så ont, slaget i inälvorna
blir så häftigt
Jag vill gråta och rasa och springa
inte sitta stilla, stirrandes, torrögd
Men det är som en molande smärta
förlamande, från bakhuvudet
som ibland startar skräckreaktioner
Men de är inte långvariga, de får mig inte på fötter
Och jag behöver röra mig härifrån
långt bort från mina tankars inre
För de fräter på mitt hjärta
äter långsamt upp blodkärlen
häller i sig blodet så jag blir
tunn och ljusblå
Det ger en onaturlig trötthet