20070817
Jag har svårt att finna initiativ till andetag
svårt att göra det med övertygelse
och mina dagar blir en kvävelse
och undantryckelse av tankar för att orka stå upp
Ändå står jag starkare i motvind
andas friare när tryckt mot jorden
svårt att göra det med övertygelse
och mina dagar blir en kvävelse
och undantryckelse av tankar för att orka stå upp
Ändå står jag starkare i motvind
andas friare när tryckt mot jorden
20070814
Hur ska vi sluta, älskade?
(Vi planderar in ångest i schemat)
Hur ska vi motarbeta dethär?
För det känns så slutgilltigt
Allt blir förstört och det känns så bra
Mitt hjärta gör så ont
Vi gör tid för självskadande beteende
Hur ska vi sluta, älskade?
(Vi planderar in ångest i schemat)
Hur ska vi motarbeta dethär?
För det känns så slutgilltigt
Allt blir förstört och det känns så bra
Mitt hjärta gör så ont
Vi gör tid för självskadande beteende
Hur ska vi sluta, älskade?
20070814
(jag slet min kärlek ut kroppen
hur skulle jag veta att jag skulle sakna den?
Att den inte skulle återvända)
hur skulle jag veta att jag skulle sakna den?
Att den inte skulle återvända)
20070814
Jag drömde dig levande inatt
Du skrattade, och håret hade färg och du
Du var väckt till liv, och kanske att det skulle hålla
Kanske att det skulle fastna denhär gången
20070813
Du är som en tyngd över halsen, ett slag i magen
Eller, inte DU, det som du inte är
Att du ickeär
Stumheten, kylan
Eller, inte DU, det som du inte är
Att du ickeär
Stumheten, kylan
20070812
Det är vad som håller mig flytande
på det enorma onda havet
Det igenslammade, stillastående havet
som är fullt av döda fiskar
Ett hav utan underströmmar som drar i mig,
ett hav utan stormar ovanför
Inga vassa stenar, inget sjögräs som drar mig mot botten.
Inget bråddjup
Inget solglitter
ingen färg eller spegling, ingen klarhet
inget liv.
Bara gråbrunvithet, algblommning
bara stumma gifter som jag kan andas in
Bara drunkning så jag flyter uppsvullen på ytan,
bleknad, oigenkännlig
Den enda faran blir stillhet
och stillhet gör döden
Och jag saknar FARAN
saknar stjärnklara nätter på ett vågigt hav
som hotar kyligt i den ännu ljumma sommarnatten
och som chockar mig, när jag faller i det
Men vars faror bär mig.
Ger mig livsvilja och styrka
Som en strand att simma mot, en räddning
och som smakar salt
som själv är mörker
på det enorma onda havet
Det igenslammade, stillastående havet
som är fullt av döda fiskar
Ett hav utan underströmmar som drar i mig,
ett hav utan stormar ovanför
Inga vassa stenar, inget sjögräs som drar mig mot botten.
Inget bråddjup
Inget solglitter
ingen färg eller spegling, ingen klarhet
inget liv.
Bara gråbrunvithet, algblommning
bara stumma gifter som jag kan andas in
Bara drunkning så jag flyter uppsvullen på ytan,
bleknad, oigenkännlig
Den enda faran blir stillhet
och stillhet gör döden
Och jag saknar FARAN
saknar stjärnklara nätter på ett vågigt hav
som hotar kyligt i den ännu ljumma sommarnatten
och som chockar mig, när jag faller i det
Men vars faror bär mig.
Ger mig livsvilja och styrka
Som en strand att simma mot, en räddning
och som smakar salt
som själv är mörker
20070810
om du ger mig blåmärken på armarna
och slag i ansiktet
vrid mina käkar ur led
jag kan bita dig så det blöder
om du ekar i mina ben
om du genljuder längs mina armar
och slår mig i magen så jag tappar andan
vi kan göra det naivt
och slag i ansiktet
vrid mina käkar ur led
jag kan bita dig så det blöder
om du ekar i mina ben
om du genljuder längs mina armar
och slår mig i magen så jag tappar andan
vi kan göra det naivt
20070810
Som glittrande hav, är väntan
som gassande sol, är liv
Du torkar ut mig med din blick - det vet du
du håller fast mig mellan tummen och pekfingret
jag är inget jämte dig
du och dina saltstänka
tvingar mig att definieras
som jordkladdigt gräs, är saknad
som hundratals skrik, är skog
ogenomtränglighet, döende
du genomfaller mina tankar, som frihet
som gassande sol, är liv
Du torkar ut mig med din blick - det vet du
du håller fast mig mellan tummen och pekfingret
jag är inget jämte dig
du och dina saltstänka
tvingar mig att definieras
som jordkladdigt gräs, är saknad
som hundratals skrik, är skog
ogenomtränglighet, döende
du genomfaller mina tankar, som frihet
20070809
Men varför är jag så utsvulten på ord?
Det känns som att jag varit borta från dem
Som att jag längtat konstant efter dem
Som att jag tänkt på dem hela morgonen
Som att jag drömt om dem hela natten
20070808
slakta mig varsamt, tvinga mig milt
överge mig varje dag, hatiskt
för smekningar kan jag inte längre hantera
vänligheter är ivägen, falska
Jag har aldrig bett om hopp, det är det jag livnär mig på
20070808
och stillheten känns förödande
som en större fara, ett större hinder
som fåglarnas sång gör återtåg
Men doftar annorlunda
som sommarens sista rosor skaver i mig. gör mig illa
som att återta apatin
göra den till min
Med ett orosmoment, en svag liten fara i ögat
som förnimmelsen av ett levande
som ett himlens återuppklarnande
som jag ser solen bakom åskmoln
som ett återkommande
du ska inte tro att det är över
som en retning, som ett skratt
världen kommer snart att rasa, men sitt kvar du
och stillhet, tystnaden som hotande flockar sig runt önskade bitmärken
som köttet mina tänder inte längre orkar kräva
som jag vill bita ur din arm
stillheten lurar bakom
så önskar jag haglet, stormen tillbaks
så önskar jag aktiva hinder
synliga faror.
inte som solstrålars genomskinlighet
inte dödlighet som tristess
som stormar och orkaner, som tsunamis, ökenvindar
inte utrotelse, inte avsaknad
påtaglighet.
som brustna toner, som felaktigheter
Allt jag önskar som motsägelser
som armar motandes bort mig, som slag
som en större fara, ett större hinder
som fåglarnas sång gör återtåg
Men doftar annorlunda
som sommarens sista rosor skaver i mig. gör mig illa
som att återta apatin
göra den till min
Med ett orosmoment, en svag liten fara i ögat
som förnimmelsen av ett levande
som ett himlens återuppklarnande
som jag ser solen bakom åskmoln
som ett återkommande
du ska inte tro att det är över
som en retning, som ett skratt
världen kommer snart att rasa, men sitt kvar du
och stillhet, tystnaden som hotande flockar sig runt önskade bitmärken
som köttet mina tänder inte längre orkar kräva
som jag vill bita ur din arm
stillheten lurar bakom
så önskar jag haglet, stormen tillbaks
så önskar jag aktiva hinder
synliga faror.
inte som solstrålars genomskinlighet
inte dödlighet som tristess
som stormar och orkaner, som tsunamis, ökenvindar
inte utrotelse, inte avsaknad
påtaglighet.
som brustna toner, som felaktigheter
Allt jag önskar som motsägelser
som armar motandes bort mig, som slag
20070808
Tiden rör sig inte
bakom åskregnet hittar jag en luftficka
det enda som är fortsättelse i varje regndroppe
hur ord suddas ut när de studdsar mot glasrutan
vatten och dofter slår mot marken och avtagande
Jag går igenom mina glömda dofter
Doften av regn mot grönska, solvåta husbräder
och genomdränkta syrénblad
femsekunders hagel.
det finns ingen räddning, bara vind eller undanhållelse
20070807
Jag tror det finns en möjlighet
ett sätt att äta sol
du kan somna i gräset, leva på bär
blunda stilla genom vinden
du kan lagra sommar i din kropp
vi kan äga stillheter som susar
bländas av ett berg
samla sommar genom friheter
överge mig aldrig, hopp!
vi kan laga själar
ett sätt att äta sol
du kan somna i gräset, leva på bär
blunda stilla genom vinden
du kan lagra sommar i din kropp
vi kan äga stillheter som susar
bländas av ett berg
samla sommar genom friheter
överge mig aldrig, hopp!
vi kan laga själar
20070804
bortom kontroll och redbarhet
väntar jag ut tiden och förtvingar
torrheten på min tunga med förhoppningar
håll i mig hårt
håll mig fast mot världen, livet, ögonen
20070804
Idag rasar världen samman
Genom sömndränkta flygplansmuller
genom löjligaste melodier
rasar världen samman, bit för bit
genomlivande, finns förgånget
överlidande, jag saknar dig för
ögon som ser, ryser i solen av
humlors ljudande. återigen, liv.
20070804
Jag skulle vilja mindre bitterhet
å andra sidan skulle jag vilja bli smekt över nyckelbenen
jag skulle vilja fashination över mig
mjuka fingrar, hud
Jag begär inte ens lögnlöshet
sorg
Jag vet inte ens vem jag ska vilja det av
Jag är reducerad til ingenting igen
Mitt hjärta är inte så lättlurat längre
Kanske att det börjar bli ostyrbart
eller bara fattigt
å andra sidan skulle jag vilja bli smekt över nyckelbenen
jag skulle vilja fashination över mig
mjuka fingrar, hud
Jag begär inte ens lögnlöshet
sorg
Jag vet inte ens vem jag ska vilja det av
Jag är reducerad til ingenting igen
Mitt hjärta är inte så lättlurat längre
Kanske att det börjar bli ostyrbart
eller bara fattigt
20070731
hur överleva med vargar rivandes i bröstet?
hur överleva utan?
20070731
Jag hör röster där nere, vind därute
sorg härinne
dags att resa mig upp
JAg kan hålla min hand över dig
jag kan vaka
jag kan skydda dig en liten stund
Vi kan dela din sorg, hålla upp den
låta dig vara i den utan att vara i den
ensam
Du får vara i min sorg också
Den är här. Du får vara i mina tårar
Jag är i dina så mycket jag kan
Om det hjälper men jag tror att det
hjälper
Den överumplar mig genom vardagligheter
över ögonen
jag älskar er
Ni låter mig vara meningsfull, till allt
Jag förstår migsjälv bättre här
när vi är så lika
20070731
just nu är jag genomborrad
vinden sliter i mig
jag kan bara med öppet ansikte
stirra
slappnar ork för mer
kropp genomrivs av sorgångest
när jag tycker mig se dig i dörröppning
allting känns så normalt, så stilla
vi sörjer som fåglar, sjungades
vinandes
vinklandes alla aspekter
av dödlighet
20070731
som en avriven, uppriven skog
(det finns en ocean här, bakom solskenet)
öppnar sig
förtvivlat
(det finns en ocean här, bakom solskenet)
öppnar sig
förtvivlat
20070730
svartklar nästanaugustinatt
stjärnkyla
samtal
men skönaste turkossvarta himlen, iskyla, glittrande gräs
du finns i utsikten här
20070728
Och tiden springer ifrån mig
jag har snart ingen vilja kvar
mina ben förruttnar och skälver
Min själ är genomtränglig och genomträngd
den håller sig i sina hörn
20070728
Och först nu inser jag dödens begränsningar
Jag kan aldrig mer fråga dig om något
Du var en människa, men du andades int
Jag har slutat tänka på dig som den gamla, plågade
person du inte riktigt var i den rätta verkligheten
verkligheten innan död blev verklighet
Jag har tänkt på ditt bruna hår
och dina skrattande rynkiga ögon och din neråtdragna mun
Men det är så mycket som försvinner med dig
20070726
Är sökandet av den lilla stund då
den stora känslan av upprymdhet och skratt
Då genomströmning och fara
20070725
Mitt inre hav rör på sig
inre vindar stormar
allt i mig rörs om i en sötma
rädsla för
jag kommer vilja kunna kräva
ansvar för
de illegitima fantasifoster
det är bara mitt inre som rör sig
min inre vind som stormar
när rör om i mitt vattenglas
och blåser
vad som växer i min livmoder, min hand
det borde inte vara för uppslitande
(men det är det, det här är farligt)
(jag river migsjälv i små, små bitar)
susar i mina inre skogar
Min hud utvidgar sig
Mina ögon strålar
Se hur jag förändrar verkligheten?
För jag känner existens rör om i mig
oavsett
inre vindar stormar
allt i mig rörs om i en sötma
rädsla för
jag kommer vilja kunna kräva
ansvar för
de illegitima fantasifoster
det är bara mitt inre som rör sig
min inre vind som stormar
när rör om i mitt vattenglas
och blåser
vad som växer i min livmoder, min hand
det borde inte vara för uppslitande
(men det är det, det här är farligt)
(jag river migsjälv i små, små bitar)
susar i mina inre skogar
Min hud utvidgar sig
Mina ögon strålar
Se hur jag förändrar verkligheten?
För jag känner existens rör om i mig
oavsett
20070724
Min värld springer ur min kontroll
20070723
Jag håller definitivt på att bli galen
20070722
stockholm i sommarhetta
och du låter ensam på rösten
20070721
Här växer träden raka
utan att lämna flyktvägar
så vägen fortsätter med mig
jag kommer bara frammåt eller tillbaks
inte upp
utan att lämna flyktvägar
så vägen fortsätter med mig
jag kommer bara frammåt eller tillbaks
inte upp
20070718
Vi låter alla som barn i gråten
20070718
Du låg så stilla
Men som om jag bara råkade titta bort när du andades
(tillslut skapade mina egna ögon höjningen av din bröstkorg)
och ilskan kommer över mig
JAg vill vara ensam med dig så jag kan ruska om dig
och skrika åt dig att vakna
Men det är ovänligt att väcka de försvunna
Du kändes närmare idag
Som att du blivit frigjord och kunde sväva fritt bland oss
Men som om jag bara råkade titta bort när du andades
(tillslut skapade mina egna ögon höjningen av din bröstkorg)
och ilskan kommer över mig
JAg vill vara ensam med dig så jag kan ruska om dig
och skrika åt dig att vakna
Men det är ovänligt att väcka de försvunna
Du kändes närmare idag
Som att du blivit frigjord och kunde sväva fritt bland oss
20070717
Allt jag vet är att det inte kan vara du som ligger där
Du är ju levande
Du rör dig och skrattar och är inte så ohyggligt liten
Du är inte så gammal
Allting stannar av, jag kan inte riktigt tänka
Du är ju levande
Du rör dig och skrattar och är inte så ohyggligt liten
Du är inte så gammal
Allting stannar av, jag kan inte riktigt tänka
20070717
Jag har alltid inbillat mig att döden inte behöver vara sorglig
ultimata slutet som lämnar dig så ensam pappa
Alla tankar jag inte kan formulera
utgår från omöjligheten, absurditeten i verkligheten
20070716
Hur dör man?
Vad händer?
Jag vet inte hur det går till att dö
Jag vill inte skriva det i ögonvitorna
men omöjligheter blir svarta ogenomträngliga dödsmurar
Vad händer?
Jag vet inte hur det går till att dö
Jag vill inte skriva det i ögonvitorna
men omöjligheter blir svarta ogenomträngliga dödsmurar
20070716
Det blir en annorlunda sorg
mindre tung att bära när den hamnar mellan oss
utomkroppsligt
det blir VÅR sorg, om än lika ofattbar och svårhanterlig
om än samma groteska grund
mindre tung att bära när den hamnar mellan oss
utomkroppsligt
det blir VÅR sorg, om än lika ofattbar och svårhanterlig
om än samma groteska grund
20070708
Jag vill något som går rakt in
Ett hav i mörkret att skrika vid
En lycka att besjunga
Jag kan inte fungera annorlunda
Det är att ljuga
Det är inte det jag har min skarpa blick till
Att omskapa mig i varje tankegång
Jag vet att jag finns där bakom skratten
Bakom sommarsol och vinterångest
Allting i ett enda steg
Jag vet att jag finns där
Ett hav i mörkret att skrika vid
En lycka att besjunga
Jag kan inte fungera annorlunda
Det är att ljuga
Det är inte det jag har min skarpa blick till
Att omskapa mig i varje tankegång
Jag vet att jag finns där bakom skratten
Bakom sommarsol och vinterångest
Allting i ett enda steg
Jag vet att jag finns där
20070708
Jag känner av bitar av dig i mig
du färgar av dig på min kropp och synfält
det är obeskrivligt det jag ser i dina ögon
Det är ursprungligheten i allt som är jag
Men varje jordår blir jag räddare
blir du mindre
min egen kropps förfall kan jag hantera
Jag känner det hända
och jag kan inte be dig leva för evigt bara för min skull
det vorde omänskligt
det är dig jag känner i min rädsla för att dö
och dina ögon i mörkret, glänsande
du färgar av dig på min kropp och synfält
det är obeskrivligt det jag ser i dina ögon
Det är ursprungligheten i allt som är jag
Men varje jordår blir jag räddare
blir du mindre
min egen kropps förfall kan jag hantera
Jag känner det hända
och jag kan inte be dig leva för evigt bara för min skull
det vorde omänskligt
det är dig jag känner i min rädsla för att dö
och dina ögon i mörkret, glänsande
20070701
jorden rämnar i mina ben
himlen faller i min mage
solen slocknar i min handled
i min haka sluta stjärnor lysa
det blir kallt bakom mina ögon
ingen är ett tomt hål i mig
himlen faller i min mage
solen slocknar i min handled
i min haka sluta stjärnor lysa
det blir kallt bakom mina ögon
ingen är ett tomt hål i mig
20070630
bit sönder mina händer, se om jag ser
20070628
om jag lovar att bita ihjäl dig innan du vaknar, vill du gå med mig?
Vem vill blåa himlar oavsett?
20070628
och allt som du inte kan bära vill jag vara
för jag ska inte se världen bakom dig
inte bakom rosorna framför mig
Jag ska förblindat stappla mot din röst
som inte längre blir din, utan världens, ett omöjligt livs
för jag ska inte se världen bakom dig
inte bakom rosorna framför mig
Jag ska förblindat stappla mot din röst
som inte längre blir din, utan världens, ett omöjligt livs
20070628
Som kyrkklockorna vill jag genljuda dig
som vita blåklockor vill jag blåsa i trädgården
med svarta ögon vill jag skratta avgrundsskratt
som regnet vill jag ockupera din hud
jag vill vara en enda doft, jag vill omge och ta över
Tills du habituerar och inte längre känner mig
Då blir jag galenskapen längst bak i dina hjärnvindlingar
som vita blåklockor vill jag blåsa i trädgården
med svarta ögon vill jag skratta avgrundsskratt
som regnet vill jag ockupera din hud
jag vill vara en enda doft, jag vill omge och ta över
Tills du habituerar och inte längre känner mig
Då blir jag galenskapen längst bak i dina hjärnvindlingar
20070628
Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag vet att jag inte är klar
Vill att världen ska vakna och leka med mig
När jag förklarar krig
Det är dags att kasta kottar
Det är dags att riva hus
Och svettas världens svett och skrika de underjordigas skrik
Det finns tid att andas i morgon
Vill att världen ska vakna och leka med mig
När jag förklarar krig
Det är dags att kasta kottar
Det är dags att riva hus
Och svettas världens svett och skrika de underjordigas skrik
Det finns tid att andas i morgon
20070628
jag väntar på att livet ska bli enkelt lösryckthet
20070627
och jag ska försöka att inte rädslas över att dagarna flyr.
jag vill ju bara bli knäsvag
20070624
(håll i mig hårt, jag kan bara andas när du trycker ner mig,
mitt hjärta slår som bäst mellan stillestånd)
20070624
Jag vill att ni ska älska som jag kan
(Förvirrandet, förvirrat, underlägset, trånande, förtvivlat,
uppfylldhet till alla kanter?)
Jag vill att du ska kännas som jag känner
Som ett skavande i hjärtat, som ett tryck över lungorna
(Förvirrandet, förvirrat, underlägset, trånande, förtvivlat,
uppfylldhet till alla kanter?)
Jag vill att du ska kännas som jag känner
Som ett skavande i hjärtat, som ett tryck över lungorna
20070624
Jag ska stanna i glädjen
kanske inte springa så fort det blir uttömt
ibland kan det finnas något kvar på botten
Jag måste bara samla styrka i migsjälv
För jag har ansvar att räcka till
kanske inte springa så fort det blir uttömt
ibland kan det finnas något kvar på botten
Jag måste bara samla styrka i migsjälv
För jag har ansvar att räcka till
20070623
jag behövde känna något, vad som hellst
och så fort den verkliga ensamheten
den ofördrivbara, regnvåta, sommargröna
verkligheten kastar sig över min mage får jag luft
20070619
andas, inte hosta
sova, inte skrika
tysta lyckovrål över ingenting
sova, inte skrika
tysta lyckovrål över ingenting
20070618
ännu en ihjälslagen dag
jag behöver någon att vara vanvettigt
för att kunna skratta och gråta i en tallkrona
Sluta gnag i mig, sluta bitas. Jag ska.
Så jag slipper stå brevid migsjälv och undra
hur livet hade varit om jag levt det
jag behöver någon att vara vanvettigt
för att kunna skratta och gråta i en tallkrona
Sluta gnag i mig, sluta bitas. Jag ska.
Så jag slipper stå brevid migsjälv och undra
hur livet hade varit om jag levt det
20070617
snälla lilla hjärta, känns inte sådär
håll dig undan från mitt allra innersta
Det är mörkt och svart här
du kan inte se att i ljuset blir allt farlig
ljuset kan bränna dig och blända dig
mörkret kan bara vara intighet och avsaknad
låt det vara de som tillsist kväver dig
håll dig undan från mitt allra innersta
Det är mörkt och svart här
du kan inte se att i ljuset blir allt farlig
ljuset kan bränna dig och blända dig
mörkret kan bara vara intighet och avsaknad
låt det vara de som tillsist kväver dig
20070615
får jag snälla leka en annan lek?
sommaren ruttnar sönder
ge mig ett hjärta så att jag kan älska
sluta klia, bara inatt
hur kunde jag tro att du var någon jag ville?
Det var ditt mjuka ansiktes fel.
Din huds blekhet, din näsas rundhet
sommaren ruttnar sönder
ge mig ett hjärta så att jag kan älska
sluta klia, bara inatt
hur kunde jag tro att du var någon jag ville?
Det var ditt mjuka ansiktes fel.
Din huds blekhet, din näsas rundhet
20070614
men jag vill lämna ett avtryck i dina ögon
jag vill skapa ett ljus i ditt ansikte
och jag vill riva ut de ögonen
och sparka sönder den kroppen
tills allt du är är blod över mig
och jag vill inte bara att det ska vara du som är sorgen i min trötthet
jag vill vara det i din
Jag vill vara sörjd som evigt förlorad
för det är jag
jag vill skapa ett ljus i ditt ansikte
och jag vill riva ut de ögonen
och sparka sönder den kroppen
tills allt du är är blod över mig
och jag vill inte bara att det ska vara du som är sorgen i min trötthet
jag vill vara det i din
Jag vill vara sörjd som evigt förlorad
för det är jag
20070708
och du genomskådar mig ibland
i tysthet
när blev du så liten, oövervinnerligheten?
ibland är du ogenomtränglighet i blicken
och jag känner igen mig hos dig
det betyder
världen
Jag ser dig i varje fiskmås
Varje kyrktorn
Det finns en stor litenhet hos dig,
eller är det bara som jag projicerar?
du är så bra på att dölja din förtvivlan
ändå är det den jag minns i min egen
i tysthet
när blev du så liten, oövervinnerligheten?
ibland är du ogenomtränglighet i blicken
och jag känner igen mig hos dig
det betyder
världen
Jag ser dig i varje fiskmås
Varje kyrktorn
Det finns en stor litenhet hos dig,
eller är det bara som jag projicerar?
du är så bra på att dölja din förtvivlan
ändå är det den jag minns i min egen
20070728
och tiden som springer ifrån mig
jag har snart ingen vilja kvar
mina ben förruttnar och skälver
min själ är ogenomtränglig och genomträngd
fyll mina dagar och nätter med galenskaper
saktare slår jag ihjäl mig
och först nu inser jag dödens begränsningar
jag har snart ingen vilja kvar
mina ben förruttnar och skälver
min själ är ogenomtränglig och genomträngd
fyll mina dagar och nätter med galenskaper
saktare slår jag ihjäl mig
och först nu inser jag dödens begränsningar