kreativ röra

Inte som det ologiska
skönheten och solen
Som att alla husfasader förlorat färgen
En färggrann solnedgång
Precis efter döden
Precis som jag trodde att det skulle, då
Men hon har inte varit levande på länge nu

Det blir enkelt
Du seglar i vindar av grus
Men de smeker bara din kind
Solnedgången är förgiftad
men andestoppande vacker
Från din båt
Och åror när vinden mojnat
Händer som driver oss framåt. Vidare
Du är en människa
Det är enkelt
Benen som rör sig
över gräset, springer
Hoppar och stannar och väntar
Du mäter avståndet
meter och vägar
Det blir enkelt
Men det är svårt för mig
Mina ben springer inte
Jag fastnar i vackerhen
Får grus i ögonen och sand
Mina händer flätar bara
grässtrån tillsammans
Alla avstånd är avgrunder
Och tystnader är
möjligheter för skrik
Men i svårigheten ligger antagandets enkelhet

Och skriva för att det är viktigt
För att det är vackert
För att himlen står på led
För att du väntar
Jag är verklig
är du nära?
Jag vill hamna mellan fingrarna
rinna ut i sand
Det känns så självklart
Som att älska dig, är enkelt
För att det kommer av sig självt
I dina ögons skimmer
Det blir uppenbart när din röst
höjer sig över allting
Över syremolekylerna
Hur den dalar och väntar

Ibland håller du dina förhoppningar
i fel hand
Du sträcker den tomma
mot mina händer
Jag kan inte ta emot tomheter
Jag vill ha ilska eller glädje eller sorg
Ibland lyser du igenom
dina haranger
ögonen glittrar möjligheter och liv
Men du bygger över
Jag vill åt människan i dig
inte verktyget

Du lutar dig bakåt
och drömmer om hallon
Ljusa dagar och tunna tröjor
Röda munnar, svettiga ryggar
Solvarma axlar, mjuka lår
Åns reflexion av ljuset
Fåglarnas återkomst
Du drömmer mig hand i hand
Ihopflätande
Värmeutmattning och stillhet
Ingen väntan
Skratt och skrik och tidlöshet
Ingen otålighet
annan än den i dina läppar
Ingen tid utom solens nedgång
Du drömmer om dofter
jag smular mellan fingrarna
Rågax, gröna blad, myror, barr
Hetta rastlöshet och spöregn
Vi glömmer himlen
koppar te och isvatten
Den absoluta tillfredställelsen i
kallvatten mot handleden
Du drömmer om daggmaskar
spindlar och larver
Rör sig och blir uppätna
Sniglar på skogssigarnas fasa

Dagar går förbi utan ansträngning
tyst och smygande
utanför mitt huvud
Jag förmår inte vänta
Lyssna, invänta, springa ifatt
Jag vill springa
timmarna i hälarna
Jaga med indiantjut
Dansa minuternas vals
Inte tystnad sittastilla
Lugna ner mig
Stirra in i solen
Att den ska lämna avtryck igen
Och förtröstan
Jag vill att dagarna
ska gå med mig
I mig, genom mig
Och att jag ska gå i dagarna

Vi kanske står någonstans i mitten
Det höjs eller sänks
men vi är kvar i luftens tomhet
Jag övar mig i att klyva atomer
du kanske bor i en pöl
Jag har blickar som är dina
du har armarna omkring
Livet kanske skiftar
Men jag är ändå färglös
Du är handfast genom nätter
Dagarna blinkar vi bara förbi
Som blinda måsar
Jag har glömt hur nätter
Var så långa innan du

Jag är, genomborrandet
av dig
Dina blickar
Tankekraften som blir över
och du håller små tal
Jag är genomsyrandet
av kärlek
Tystnaden ibland
Jag är vissheten
Dina händer som
bor i mina händer
Jag är envisheten i oss
är eklektikern
Om du delar dig i bitar
Blir jag samspelet
av oss och omvärlden
Jag är genomskådandet av dig
Men ändå kärlek
Och du är sanningen
och ensamma dagar
Utpekandet
att stå till svars för
Du är korsförhörandet
av mina fötter
Vi är stilla

För man får inte ha ilska
Inte i vår familj
Farligt, fult svart och du gömmer den under sängen
Som elakheter som håller dig vaken på kvällarna

Men jag måste väl få skydda mig

Jag är väl fristående?

Idag pratade vi om saknad
att jag känner det

Hoppa hage genom dagarna
stanna tillräckligt länge
Inte släppa taget
känna meningen
Jag vill leva ett stilla liv
inte bara i mellanläget
Onödiga tystnader
ljud och mjuka ögon, varma hjärtat
Röst och närvaro
inte egentliga avstånd