kreativ röra

som andetag är svåra
är min kärlek vid
som isregn är behagligt
vill jag dansa
finna mening
i jämngrå himmel
ögontröst är glest
handlingslekar knappa

människor är fattiga i ansiktet
inom oss har bara glädje
ord fäster sina hullingar i hud
gräver sig mot gråt
övergivenhet blir berövelse
det finns inga svar i sår
andetag går sönder

vem andas beröring bakom mina ögonlock
vem håller mina armar försvinnande
när allting slår över till verklighet
(kan du se mig?)
vem aborterar mina fantasifoster då
vem ska måla förståelse i anklagande ögon
vem ska hamra ett blånande hjärta till sten
vad ska reflektera mörker
vem ska underhålla tiden
hur längtar en sovande insekt till våren
vem splittrar glas i ansiktet
vem väntar på mina fotstegs vibrationer
kan du se mig?

Min första natt här, klockan överlevde
timmar springer förbi som vanligt
Jag skrattade igår, precis hela natten
på väg hem, och jag vet varför

--
Hur ska jag inte förnedra dig?
--

Vinden smeker vänligare än du gjorde.
Det beror på mig, på hur jag andas

---
När aldrig mer slutade flyga frihet

yrsel och vattenbrus
och de fetaste humlor jag någonsin sett
blåsippor mellan trädstammar
innan skogen riktigt vaknat
jag kan inte tro på att någon varit här tidigare
att någon människa kan ha sett dethär
inte som jag ser det

luftgenomströmning
vindar som blåser rakt igenom mig
befriar mig och omorganiserar mina känslor
blåser upp kaos och lycka i mitt ansikte
jag släpper taget lite om min kropp och övergår i vinden
det är som att den återför delar av mig jag inte minns att jag saknat
förräns leendet spräcker mina kinder,
andas åt mig en stund
I vinden, där allt som lever är känslor

det behövs annorlunda musik för somrar
någon som förstår att allt blir lättare att bära med ljus
till sorg i sommarkläder adresseras ingenting
men även vemod måste få andas
tårar kan blåsas bort av en motvind
men hur görs sorgen lätt, flygande?
utan att den upphör att vara sorg, utan att den tröstar?
hur beskriver jag känslan av vindar

det finns mönster jag ska viska dem för dig
andas dem genom ditt öra
det är känslan i min ryggrad över huden
som fortplantar sig kyla genom tårna
spänningar i käkarna
om jag rör på mig
obekvämlighet i leder
rysningar längs huden, över min kropp
armarna, ner i svanken, över låren
svidandet i mina ögon, stickandet i min näsa
känslan av mina muskler som rör på sig
absolut lätthet i min hjärna värme i nacken
kan du se det?
kan du höra hur det rör sig i mitt hjärta?
hur nervsignaler vidarebefordrar sig

jag kommer inte kunna definiera migsjälv
mina ambitioner och mål,
trillar som glaspärlor oönskade över hela mattan
som att det inte var mig det handlar om
varje dag jag gömmer mig
är en natt som inte blir hel
jag vill ha värme igen och en aning obestämdhet
och jag sover ensam igen
och jag tänker abstrakt igen
jag lever på ingenting
spelar det ens någon roll?
motivera mitt svar
leta i mig, jag behöver att du gräver

jag köpslår med migsjälv
det finns ingen självkontroll kvar
bara hopplösa försök från min inre förälder
som lockar, mutar, hotar och ber
jag gör ändå ingenting
ingenting vettigt alls
låser bara in mig
med min attityd
mitt avståndstagande
jag kan inte tvinga migsjälv som tidigare