kreativ röra

Och barnaröster sjunger genom ljusare övertoner
Jag letar undertoner i din röst, men finner inga
Känslan av att vara den jag verkligen är, avtar saktare medan jag dövar mitt egna
Tickandet av små klockor får mina celler att dela sig
Jag ångrar inga felsteg, du kan krossa mina tänder bakom skratten och vi masar oss genom solskenet
Jag vet att jag faller till föga när du sträcker ut händerna efter min mjukare sida men jag är oförmögen att vara sårbar
Det handlar inte om hur du besudlar min självförmåga,
det slutar alltid med att jag reser mig upp ur avgrundens tysta, mjuka, vrår och torkar saltvattnet från kinderna
Det spelar ingen roll hur kropparna rör sig,
livet blir logiskt banalt ändå
(Du förstår väl knappt hur vi hamnade här)