kreativ röra

Vi går i mitten
i gatlyktornas sken
livrädda för att hamna under skuggan
du skrattar mot mig och jag ser
hur ängslig du är att dina ögon inte ska stråla som stjärnor
men de strålar ändå ändå igen
och jag, jag är rädd att tro jag är kär
för det vore jag inte
vi går i natten i höstens träd
och dina ögon är klara som stjärnor