kreativ röra

Du rev min mur
hur ska jag förlåta dig
men du rev den bara till hälften
jag trodde den var borta
men den låg kvar i det svarta i mina ögon
du har kommit så nära nu
att jag vill ut
vi snurrar för fort
men jag vet ingenting som gör att jag vill stanna
jag vill inget hellre än snurra vidare med dig
men du rev min mur och jag känner mig hudlös
jag är som alla andra nu
jag önskar att det slutade skrika i mitt huvud
ska jag ringa dig nu?
eller resten av världen
du har förstört mitt liv
och jag äter upp din tid älskling

och så säger du att jag måste berätta vad det är

annars är det bara
någonting är fel, kanske jag
jag vet inte varför
först när jag är nära havet
vet jag att det är klipporna jag saknat
för allting annat blir så oviktigt
bara skogen, marken, himlen, havet, klippor, trift
och vinden
samlas i mitt hjärta och slår ut

Det är så vackert att jag mår bra
jag är trött och kan inte tänka
min kropp är så tung
men havet glittrade och måsar gnällde
och för en gångs skull var jag intresserad
på något sätt har det raderat saknad
jag visste när jag åkte iväg
dethär är större och vackrare
och att mina tankars klippor
är mig kärare och mera livsnödvändiga
än dina händer

men jag vill inte att det är du som räddar mig
jag vill att jag aldrig går vilse
jag vill att jag är stark
jag vill att jag inte alls behöver dig
för jag är lite rädd för hur jag kommer må
när du bestämmer dig för att klockan är mycket
och det är augusti och du måste åka
för du styr universum jag önskar att det inte var så
det var en hel del jag har lärt om mig själv
som jag absolut inte ville veta
jag ville tro att jag är helt och hållen min
men när du, jag vill bara ge bort mig
slå in mig i ett blått papper men snöre
vad ska jag göra när du tar tillbaks digsjälv
och kräver att få pengarna tillbaka
jag har kvittot i halsgropen för varje dag som går
och slutet närmar sig en 300 dagars avgrund
30 dagar med dig kostar 300 ensam?
och sen då?

det är så tydligt
så rent och klart
framför mina ögon växer
självklarheten fri från cynism
befriar sig från det bizarra
växer i mitt hjärta
Du
och dethär är så stor
känslor är så stort
att jag inte kan sätta namn på dig
inte ge dig mina ord
men älskling

ligger i min säng
med lite mera övetygelse ligger jag nu
med magen pressad mot madrassen
och vad försöker jag bevisa
med mina händers ljusa försök
att efterapa dinas
vill ha dig här som en skugga över min axel
som någonting som vakar och läser
på något sätt är det vad jag gjort dig till

sol går upp
sol går upp över måsarna
sol går upp
som varje dag går sol upp
men jag sover
jag ligger i dvala
precis som du
har jag gått i ide över sommaren

hur ska jag klara mig utan dig ett år
när tre sekunder gör mig gråtfärdig
hur ska jag kunna leva utan att stå med örat mot ditt hjärta
så jag känner hur du lever och att du älskar mig

mitt smink var perfekt imorse
aldrig har jag varit så genomsöt
men två tårar och många timmar
har fått mig att se ut som jag brukar
men det är inte det som tynger mig nu
jag önskar bara att jag visste att dethär tar slut
att jag någon gång kommer kunna börja om
och sluta bry mig om alla vackra människor på stan
som jag vill bli som
tills jag resonerat bort mitt ologiska missnöje
kanske om jag sjunger hela natten
kan jag vakna imorron och göra om det
och tycka att jag är söt utan att vara perfekt
och sluta be om ursäkt
för jag har alltid varit dålig på att säga förlåt
jag bara står där och ser skylldig ut istället
så ingen tror att jag lyssnar
när jag egentligen tar in allt allt allt
och pyser hål på min egna vilja
bara för att försöka vara till lags
jag vet inte ens vad jag själv vill längre

hej, jag är trasig
(fast det borde synas så ser ingen)
alla mina bitar ligger hullerombuller inspridda omkring inuti mig

du har inget lim eller nåt?
för titta, här är jag sprucken och jag vill inte att det sprider sig till fasaden

var var jag när trädens löv slog ut?
var var jag när solen började värma?
jag minns inte
nu gick det för fort igen

jag vill inte vara här det är kallt.
jag ska försöka bli stark igen

jag vill ha mer än bara glimtar av sol
jag vill sitta brevid vägen och titta på alla som går förbi och sjunga och jag vill att solen ska värma mig
och jag vill ha björklöv som glittrar

gå nu så jag får plats med någon annan att prata med än delar av mig själv

det låg så långt bort ifrån mig
från min person som jag har blivit
det tog så lång tid att ta till sig

innan jag älskade denhär platsen
innan jag älskade dethär livet
var jag hel
nu är jag delad
men jag har vuxit och kommit tillbaka
blivt mer än dubbel
för jag är ju så egentligen
jag älskar skogen
den riktiga skogen
den med stjärnor, blåorange himmel och svarta träd
men den är så långt bort ifrån mig
jag vill tillbaks och bara ströva

sol på mina tår, sol i mitt hår
och jag har suttit här aldeles för länge och skogen rör sig aldeles för fort
bladen sjunger och fåglar kvittrar
jag vill aldrig mer gå härifrån

jag är ologisk
i min längtan för kärlek
leker jag stark eller liten

jag vill vara lätt att förstå
lätt att nå
ingen börda
vill inte såra

jag vill vara onåbar
och vacker
borta
ge mig makt

jag har inga problem
utom det, att jag inte tycker om mig själv

jag älskar mig själv
och kan förlåta mig

egentligen
borde jag kanske gå i parterapi
med mig och min andra personlighet
som jag älskar eller hatar
och som älskar eller hatar mig
men aldrig samma samtidigt

ingen får tycka synd om mig
jag går aldrig sönder

ändå letar jag efter någon med jävligt mycket plåster
och mycket luft att blåsa med

någon som finns bara för mig

och så vill jag vara supergirl

förlåt att ingen lyssnar när jag viskar
förlåt att ingen väntar när jag skriker
förlåt att jag får skuldkänslor
förlåt att jag försöker
förlåt att jag ens försöker
förlåt att jag tänker
förlåt att jag inte ens är arg
förlåt att du tycker jag är dum i huvet

förlåt att du har fel

förlåt att jag ber om ursäkt för det

jag vet inte varför
men trots att jag biter ihop
och inte bryr mig när jag tror att jag borde
så gör det faktiskt
lite lite lite ont
precis längst in i mig
när jag läser sånt jag inte vill se
som du tycker
och som du absolut inte tycker om mig
du tycker ingenting om mig!
det får mig att tro att jag inte finns
jag hatar dethär hos mig själv
behovet

kanske att jag inte lever
som jag borde eller ville
kanske att jag lever som jag inte ska
finns det nån som gör det?
för jag skulle verkligen vilja prata med den personen
för jag skulle vilja vara
perfekt
och snäll
och helt och hållet utan fördomar och hat
jag skulle vilja att jag inte ogillade nån
jag skulle vilja göra en skillnad i världen

varför går det inte
du, jag undrar
varför skapades en fråga utan svar?

om någon frågar mig ifall jag tror på dig
så vet jag faktiskt inte

jag skulle bara vilja ha något att
att
att kunna lita på
något som gjorde att jag inte var så vilsen hela alltid

men kanske att det kommer med åldern

Fåglarna sjunger
rakt in i mitt hjärta
på den fuktiga perrongen
i skymmningen
med en tussilago i fickan
är det såhär livet ska vara
jag har precis slösat en underbar dag
men det gör ingenting det finns flera

jag som trodde jag var stark
jag som trodde jag var på den säkra sidan nu
gudarna skrattar åt mig
liten och skör
kan inte ens gråta ut det
jag lever ju inte i världen längre
allt var bara inbillning
det är för två år sen
så kanske är jag bara mänsklig
har en svacka
jag som trodde jag var stark
gudafnitter
jag vill inte vara här

Var lite snäll mot mig
för just nu är jag ensam
just nu är jag fet
just nu är jag dum och oansvarig
just nu älskar ni mig inte

Var lite snäll mot mig
och visa överseende
ge mig svalka mot mina brännande avgrunder
förstå mig lite grand

Var lite snäll mot mig
för just nu är jag ensam
just nu är jag fet
just nu springer min demon
runt i mitt rum och skrattar

Var lite snäll mot mig
och radera det hon sa
kom hit och bli förbannad
och säg att jag är smal

Var lite snäll mot mig
för just nu är jag ensam
just nu är jag fet
just nu har jag ingen lust att skrika
jag är så liten nu

var lite snäll mot mig