kreativ röra

nu släcks sol och ljus går ner
nu övar världen sig att tiga
alla sånger blir så höga alla skrik så starka
i huvuden som har för trångt i hjärtat
nu kyls gräs och luften fuktas
som om jag inte tror på ljud
höjer sig ensamhetens melodier sakta
över backarna som träden gör
om du kallar det höst vill jag gråta

och som du skriker i mig vill jag
ryta

du rev min mur
för att vinga mig att leva med vind i hjärtat
för att låta solen skina på min själ
hade du inte gjort det hade jag inte kunnat
älska dig på riktigt
mur mycket jag än velat
sen lämnade du mig ensam och skör
med en mur som var förvånansvärt lätt att bygga upp
och med ögon fulla av förebråelser
jag vill åka hem, men du är för långt borta

jag vill inte behöva förstå
kan jag inte få leva ändå?
jag vill inte behöva andas
kan jag inte bara få undra?

och kan jag få se min egen logik ätas upp av natten
kan jag få hoppa hage över kärlekens skarvar
om du kunde komma och leka med "barnet inom mig"
som jag har för mycket kontakt med
som skriker i mina blodådror när jag vill vakna

kan jag komma hem när jag inte orkar öppna ögonen
ska vi dränka sorger i sandslottens vallgravar
men sommaren är slut och murarna bortspolade
och jag vet inte ens vad jag menar

himlen grå som jag
och dagen innehållsrik som ett såll
vinden tröstande som mörkerrädlsa och spöken
toner klangfulla som betong
närhet stark som sytråd
närvaro som verklighet
stillhet som lastbilar
tystnad som tåg
härvaro
glädje som utblåsta stearinljus
sorg tät som vakuum
hennes ingentinget finns
omsluter mitt och vårt
vi, du jag
existerande som lögner

Jag trodde seriöst att väggarna slöt sig om mig
oundvikligt och oåterkallerligt.
men det var inte ens svårt att sparka igenom dem.
och få jorden att snurra åt rätt håll igen.
och sen
oundviklig yrsel
sårskorpor jag inte kan låta bli att klia upp
gör sig påminda konstant
och rädsla för att förlora dig
och rädsla
och rädsla

men hoppet

så jag kan öppna mitt fönster
och titta på solen
och le åt solen
och skratta med vinden
och fnissa när jag sover
så drömma om dig
inte gör så ont
för jag har din röst nu
och jag minns hur du skrattar
och ditt ansikte med tårar på
så jag kan gråta om det behövs
så allt får göra ont
så jag får andas
så jag kan öppna mitt fönster

en elefant balanserade på en liten liten spindel tråå-åd



det va bara jävligt tråkigt och monotont och det spelade ingen roll hur många elefanter som gick bakom för elefanten längst fram hade ändå ingen brevid sig och
spindeltråden kanske brister snart.

egentligen undrar jag bara
vad är vi för värld vi lever i
när kärlek är spöket som alla springer från
men ändå vill fånga på fotografi

duvorna flyger mot sin takås
vinden vänder blad
jag orkar inte existera
kan inte komma åt smärtan
det är så kallt här
och jag har frusit hela natten
det är jag inte van vid längre
allt är som vanligt
världen som förut
(som innan dig)
och jag har tappat bort dig
förlorat din doft
din hud mot min är inte längre
ens ett minne
bara som ett förlagt fotografi från barndomen
där jag fått situationen förklarad
och minnet dikterat
på tre dagar är du minnet av ett minne
och jag som älskar dig så mycket
fick jag välja
skulle världen snurra
och mina tårar aldrig sluta rinna

jag kan fortfarande känna
din kropp mot min kropp
dina läppar mot min kind
jag har din doft kvar i näsan
och dina ögon på näthinnan
dina sista ord ringer i öronen
"Jag älskar dig"
känslan är himmelsk
och smärtan olidlig

jag kan inte längre känna
din kropp mot min kropp
minnet är försvunnet
din doft har smält i luften
dina ögon skrattar inte i min själ
du är försvunnen nu
jag saknar dig så det gör ont

jag saknar dig så jag vill skrika
så starkt att du skulle höra
på andra sidan atlanten

ofrånkomlig yrsel
eller är det verkigen världen som snurrar?
dagarna går så långsamt utan dig
ilningar längs ryggraden, jag fryser
men kanske är det verkligen så kallt
sover, uniformerad i dina kläder
drömmer förtrollad av din doft
som fortfarande dröjer sig kvar
vaknar öm i hela kroppen
allt är suddigt i mitt synfält
allt är vått på min kudde
all min saknad väller upp med väckarklockan
men när dina tröjor överger sin doft?
vad händer då?
förändras tiden?
är du verkligen försvunnen
eller är det bara världen

vinkade av dig vid arlanda
har sagt nästan allt jag ville få sagt
bet ihop tills jag kom hem
ligger i min säng och hyperventlierar
inget kan göra mig glad
utom du, som är i london om typ en timme
och i chicago om typ tolv
jag måste stanna här och bada i min sorg
gråta tills allt gått sönder
jag kommer inte få hålla dig i handen
på tio månader
inte få höra dig skratta
inte få sova i sked med din arm som gosedjur
det käns som aldrig aldrig mer
och jag som älskar dig så mycket
nu finns det bara sorg kvar
och en hård boll i min mage
jag saknar dig älskling, så mycket
hur kan det nånsin gå över
jag hoppas att det aldrig går över
för smärta är bättre än ingenting
och jag gråter hellre än domnar

och världen släpper taget om mina fötter och min syn

du virade in mitt hjärta i bubbelplast
så det inte kunde gå sönder
som om du visste hur ängslig jag är
och du bar det fösiktigt över alla stup
jag lät dig ta hand om det
och jag litade på dig och min oförmåga att öppna mig
men jag älskade dig
och du åkte
jag visste att du skulle
och bubbelplasten sprack
och du tappade mitt hjärta från ditt flygplan

jag är bara din
(du får vara hela världens om du ville)
mitt hjärta är bara ditt
(och när du går vill jag stanna det)

jag önskar att jag kunde bända upp dina fingrar från min hand
jag önskar att jag kunde vända bort mitt tårdränkta ansikte
jag önskar att jag inte ville sända mina tankar till dig
men älskling jag kan inte
så du måste
jag förstår inte hur du kan
jag önskar att jag inte låtit dig lära känna mig
jag önskar att jag inte gråtit så översiggivet mot din axel
jag önskar att jag kunde låta dig gå
men älskling jag kan inte
så du måste
jag förstår inte hur du kan
jag önskar att du inte älskade mig och jag dig
för det är så perfekt och världen har en mening
och nu måste du åka och jag önskar det var jag
men älskling jag kan inte
så du måste
jag förstår inte hur du kan

det är inte rättvist

det är nu tiden stoppas
(snälla! komigen!)
det är nu du inte åker
(eller jag följer med)
dethär finns inte älskling
(det är bara en dröm)
det är nu du säger att allt du vill ha finns här hos mig
(men du är tyst)
det är nu du besämmer dig
för att inte svika mig
för att ta kontrollen
det är nu jag får dig att förstå
(för att kärlek är viktigast)
men nu har försvunnit
(och du kommer inte tillbaks)

och jag biter ihop
och visar den renaste sidan jag har
det vitaste leendet jag kan uppbringa
för ni förtjänar det
förtjänar att se mig lycklig
så jag biter ihop mina tänder hela natten
tills jag kan slappna av och du sover under mig
tills jag får slappna av och du åker
jag tränar magen och sminkar över alla fläckar
håller in magen och låtsas att jag tycker om mig
och jag biter ihop
framför alla som förtjänar att se mig stark
och jag spänner mina muskler hårt
och jag ler och tar mig tid till allt
och gör allt jag inte vill egentligen
och jag håller tillbaks när jag vill
för jag är lite rädd att skrämmas
så jag biter ihop tills mina tänder skallrar
biter ihop
och visar den renaste sidan jag har
(men den blir så sliten när jag alltid bär den snart blir den också smutsig
och vad ska jag le med då?)

muren är borta nu
jag har hackat ner varenda jävla tegelsten
och ätit upp gruset
kastat blommorna åthelvete
och begravt allt gammalt murbruk
jag älskar dig mest nu när det snart är försent
men jag älskar dig
muren är borta nu

aldrig mer ska jag bli arg
jag lovar att det bara är att jag skyddar migsjälv
men jag ska försöka nu
ska ställa mig längst fram med armarna utsträckta
king of the world-min värsta mardröm älskling
jag ska tvätta bort allting från mitt ansikte
allt allt allt
och alla nyanser i min röst ska få dö ut
från och med nu ska jag se dig i ögonen
för jag vill inte ångra mig

jag är i allafall glad att jag fick låna dig älskling
från typ världens bästa bibliotek
synd att jag tappat bort adressen och dom klippte mitt lånekort för jag drog ut på tiden
du är den bästa bok jag nånsin läst
och värd varenda tår i förseningsavgift när du åker
jag hoppas bara att du är lika hel som förut
att jag inte varit alltför oförsiktig med dig älskling

om du ville lyssna nu
skulle jag inte våga prata
nu är jag mer blockerad än nånsin
älskling jag ville att du drar det ur mig
men du kastar mitt liv i en onödighet
överflödighet
för vad är det för mening med mig när ingen ändå förstår
alla måste förstå och speciellt du
annars är jag onödig
aj
du förstår inte att jag har så mycket jag skulle kunna kasta på dig om du provocerar mig
om du ville lära känna mig nu
skulle jag stänga mitt hjärta igen
du skrämde mig så liten är jag
nu måste jag le och vara vanlig för dig också
och jag behövde inte en till sån vän
jag ville bara ha någon att prata med
någon att älska
om du frågar hur jag mår nu svarar jag bra

men kanske... är det inte försent
kanske kan jag måla tillbaks alla bilderboksmoln
på min ljusrosa sommarhimmel
eller så var dethär bara en dålig idé
för det som är viktigast i livet för mig tycker du är onödigt
du som är så snäll

är du inte kapabel till att ha ångest älskling, vet du inte vad det är