20080331

Jag känner knappt något alls
Bara hur samhället krossas mot mina ben
Som flugor en cyklande sommardag,
som lämnar sina små, svarta, fuktiga kroppar mot min hud,
som blir en likvaka i solskenet
Och jag känner hur jag stretar emot, för att slippa skuld
Jag borde sakta ner, men det blåser

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback