kreativ röra

Och jag, med människors gamla vanliga vibrationer i kroppen,
sitter  ner och lyssnar efter ljuden jag alltid försöker blockera ut
Men det är alla vanliga hallucinationer genom väggarna
Jag kan inte låta bli att förneka dig igen
När hela min uppenbarelse skriker ofarlig okunnighet och hänger lik i fötterna
Sedan står jag där med skrattet och blodet,
allt vansinne och hur du skyggar med blicken,
det var inte riktigt vad jag ville
Det är samma känsla varje gång