kreativ röra

nej jag går nu
du får inte följa med
och snälla
stå inte utanför mitt hjärta
skrik inte och banka inte på mina hjärtklaffar
för att få komma in till mig
för jag tänker inte öppna
skulle bara göra det tydligt
så att du inte ska vänta dig för mycket av mig
så att du inte ska vänta på mig
jag väntar på dig
på att få se din rätta sida
jag vet att jag väntar förgäves men kan inte sluta
men du får ändå inte följa med
jag har gått nu
du vände dig bort från min ryggtavla
trots att jag inte vände mig om visste jag det
och jag blir svartsjuk när du inte gråter
du gav upp mig när jag svek
trots att sveket flyttade mig närmre mot dig
och jag finner ingen likhet mellan oss
utom den att jag var som du är
och förnekade det lika hårt som du gör
det är därför jag inte vill ha dig i min själ
du bara smutsar ner
och jag har slut på blod nu
jag orkar inte rena dig
för du vill ju inte ens att jag ska stoppa dig
men jag vet att du vill och ändå inte
sakna mig när jag går
men glöm bort mig nu genast
och dessutom
om du följer efter mig så får du se mig
kasta mig nedför stupet för min frihet
jag vill inte att du ska se hur rädd jag är
rädd för att svika
så sviker jag hellre direkt istället
nej du kan inte skada mig
för jag älskade dig aldrig

Lycklig
för jag bor i ett sagoland
ute är så obeskrivligt vackert
himlen, träden, löven som flyger
(kontrasterna, kontrasterna!)
dagen måste vara magiskt
det är försent att inte leva nu
vi gjorde våra val
här är vad sommaren aldrig gav mig
att all oro, smärta, sorg
bara borta!
ger mig in i skönheten
och all min kärlek är världens

(inte din, inte din, bara allas)

Det finns en mur runt mitt hjärta
och ingen alls kan riva den
utom jag själv och jag vill inte än
den stänger in mig, stänger er ute

Det finns en mur runt mittt hjärta
över den växer blommor och gräs
som rotar fast den ännu djupare
gör den svårare att riva

Det finns en mur runt mitt hjärta
ibland tror jag att den rivs
för det gör så ont i mig
men sanningen, den blir bara starkare

Det finns en mur runt mitt hjärta
och kärleken sitter bakom
jag kan inte få ut den
och inte få in någon annans

Det finns en mur runt mitt hjärta
omöjlig att riva, jag kan inte
jag skyller på att jag blir utsatt
om murens skydd sviker mig

Det finns en mur runt mitt hjärta
och jag tycker den ska vara där
för jag lovar att den skyddar mig
från självförakt

Det finns en hel värld i mig
och jag skullle hellre dö
än släppa in dig
Min själ är allt jag har
och jag är rädd att du ska smutsa ner den
när jag öppnar mig
Ingen får nämligen tycka något om mitt inre
och jag är självisk
kan inte ge något alls
så ge upp, jag är för rädd
för att någonsin
vara inom räckhåll

Jag kan inte flyga
och säg inte att ni alltid har sagt det
ni borde vetat att jag inte lyssnade
ser ni på när jag faller?
eller har ni vänt era ryggar mot mig?
för jag kastar mig ut i världen
utan vingar
jag kan inte flyga

jo, jag kan

mörker mörker mörker
och så telemasterna som blinkar
så länge jag kan minnas
och träden växer
men jag märker inte skillnad
för alla nätter
skuggan precis där
och gatlyktan är trasig
alltid samma fönster
glitter från sjön mellan träden
tak och ljus och tystnad
samma bild jag aldrig kan måla
och asfalten där nere
på något sätt, Tack!
min lycka finns här
låt mig aldrig glömma er
släpp aldrig taget
MÖRKER
en sekund blinkar telemasterna samtidigt

natten luktar vinter
luktar frost och kyla
gräset och träden gröna
jag kan se himlen under molnen
(jag lovar himlen är närmre)
det är inte försent
något skriker i mig
jag ber min egen bön i hjärtat
ordlöst, till en egen kraft
jag tror vi får en andra chans
natten kommer nu
och idag är slut, inte försent
för det blir en ny gryning
jag har inte slutat tro
vi som ska växa
(vi som ska älska)
avbryt inte nätternas magi
utan natt blir aldrig dag
ingen frost för solen att smälta
stannar ni i solen
förstör ni världen

Det luktar avgas här
trots att så nära träden
men jag säger att det luktar höst
(luktar bensin och stad och skola)
men egentligen det isvind, mörker
och gråtande nätter
Det luktar avgas här
men är så satans vackert
du luktar så min kära stad
det luktar avgas här
och jag kvävs

jag vill sova i ljungen med dig
lova att vi gör det nästa sommar!
lova att du visar mig allt jag inte minns
lova att allt blir så bra så bra så bra
så lovar jag det samma
solen ska skina över oss
och barren ska lukta sommar
det ska komma salta vindar från havet
och du ska inte vara ledsen mer
för du ska vara hemma

klockan är kvart över elva
och någonstans i världen tar någon sitt sista andetag
någonstans tar någon livet av sig
någonstans blir någon mördad av en bomb
någonstans vaknar någon med ett ryck och fryser
någonstans slutar någon älska
någonstans gråter någon otröstligt
någonstans blir någon skrämmd
någonstans känner någon sig jagad
och
någonstans blir någon kär
någon föds
någon blir någons tysta lycka
någon får en smekning över armen
någon somnar
någon blir tröstad
någon förstår
någon stannar upp i sin vilda flykt
någon andas
någonting blir stilla
något blåser

och här
där jag sitter, kvart över elva
finner någon tröst och mening för livet

känner mig lite annorlunda
lite gladare, lite friare
som att glaset jag krossade blivit solbelyst och glittrar
som att all min ilska vänt sig om
och kastat sig i armarna på tryggheten, och gråtit
som att det är lättare att gå nu
(men svårare att gå ifrån er)
lättar från marken pyttelite
och blir överlycklig av att känna igen känslan
gråter nästan för att den kommer tillbaks
för att jag kommer tillbaks
in i mig själv
men det är inte svart och sotigt i min mage igen
jag kanske inte behöver vara rädd
jag kanske kan vara nästan-naiv
trots att jag brände mig så svårt
trots att jag blev så bedövad, så färgblind
färgerna återvänder till mitt hjärta
lite nosande försiktigt
jag känner mig lite annorlunda
lite yngre nu
(yngre än de tiotusen år jag trodde jag levat)
och förståndig, har jag alltid varit

och jag är den mest självupptagna flickan i världen
och så skör
så liten och rädd
så stor och stark!
så kluven
så otroligt cynisk
så farligt naiv

och dethär är inte sagan om hur jag blir en prinsessa
det är inte berättelsen om prinsens kärlek
i slutet får jag ingen
och skrattar högt åt sensomoralen

dethär är ingen sedelärande berättelse
och ingen fornnordisk saga
ingen lycklig liten visa
och det har jag aldrig bett om heller

och jag är den mest självupptagna flickan i världen
jag är rädd för dig
jag är rädd för vad jag blir när du litar på mig
rädd för att falla och tappa dig

rädd för att du ska tycka att jag sviker
rädd för att få cancer och dö
rädd för att leva ensam hela livet
rädd för att råka ljuga, rädd för sanningen
 
och dethär är inte sagan om hur jag övervinner mina rädslor

det är ingen saga alls
för sagor är mer verkiga än jag

och jag är den mest självupptagna flickan i världen

vad är det i mitt huvud
som vill söva mig med smärta?
och var jag alltid såhär suddig
och är det alltid såhär tyst?
och hur rädd för verkligheten kan man bli?
och varför väntar jag på dig?
jag bleknar och blir genomskinlig
och det suger tag i magen
skräcken
är augusti alltid såhär kylig?
och var mina ögon alltid så stora och mörka?
vad är det i mitt huvud
som får det att svartna när jag reser mig?
vad är det i min hud som vitnar
vad är det i mina ögon
som gör att jag inte kan se ibland?
och vad äter mig?
mitt huvud sprängs
och jag vill ut
jag vill springa, men orkar inte

jag äter saknad
och lever på din osäkerhet
jag är vidrig
jag är ett odjur
jag gråter svärta
och ville tvätta mig i blod
ser du mina rovdjurständer
din smärta ger mig makt
över mig själv, ger kontroll
och jag vill kontrollera dig
jag är smutsig
håll dig borta ifrån mig
jag är det renaste i världen
bara håll i mig

ser allt så tydligt nu
hela mitt liv
allt jag ville ha var ett ämne
någon att skriva om
jag borde ha varit vacker
och inte såhär svår
jag vill inte leva i skärpa
jag vill inte se och känna snön
från förra vintern
jag vill inte veta vem jag var
jag vill falla som en skärva
och bli bortglömd
jag vill fortsätta betrakta
vill inte ta del av världen
men jag minns allt så tydligt
och jag ser alla vägar jag har gått
och förudmjukelsen, skammen
skjuter upp igen
måla över mig
radera mig från tavlan
sudda ut min kontur
ingenting vill jag vara
bara ett öga

om vi drar för gardinerna
och tänder vår trygga gula lampa
kan vi skapa oss en egen värld
en värld där ingenting är farligt
där solen aldrig kan gå ned
förräns vi släcker den själva
och mörkret och kylan
kan inte tränga in genom fönstret
som vi täcker för så ute inte finns
med krukväxter och speglar
kan vi bygga en liten och ofarlig skog
och alla blommor på mitt lakan blir en äng
gossedjuren blir en bondgård
och vår feta katt en tiger
så har vi skapat lite spänning mitt i tryggheten
och om jag kunde
ville jag för alltid
stänga ute världen, men leva lite grand ändå
så om vi skapar oss en egen värld
med endast kärlek
utan sorger så vi slipper gråta
och bor där i en vecka eller två
så kan den farliga, kalla utevärlden
ge oss frihet när vi måste återvända

lämna mig ifred
låt mig vara för mig själv
jag vill att alla ska dö
jag vill att jorden ska gå under
jag vill inte leva
inte det här äckliga livet
jag vill inte se era jävla livslögner
jag vill inte se vad ni försöker bli
jag vill bara krossa glas
och gråta i min säng
ensam
jag vill alltid sova ensam
jag vill inte känna värme
jag vill inte lära mig något
jag vill inte behöva
så låt mig leva ifred
låt mig ljuga mina egna sanningar
låt mig somna med tårar gömda i kudden
i bitande kyla
ensam, övergiven på krossat glas
i min egen ilska vill jag förgås
kom inte och trösta mig
för då börjar jag gråta
då blir jag svag
då kommer allt tillbaks
då blir jag mig själv igen
låt mig vara
låt mig leva ifred
låt mig hata livet

för det gör för ont att älska det
och jag klarar inte smärtan

men kom och rädda mig

ett vackert monster
har slitit upp min bröstkorg
äter på min själ
slickar sig runt sin blodiga mun
tuggar sönder den
äter sig igenom hela allt som är jag

jag ser på änglalikt
lite apatiskt
låt honom äta, han är så ju hungrig
min själ är skön
och han behöver lite skönhet
men hans käftar skär

men han äter min svärta
allt jag skäms för
vill gömma
jag vill springa iväg, hålla den
ingen skulle få se min själ
och monstret tuggar

jag känner mig mer rånad
än söndertrasad och blodig
och mer agressiv
än jag borde efter hans behandling
mina skyddsinstinkter vaknar
men det är försent

och monstret
gjorde ju ingenting fel
egentligen
för jag bjöd in det till mitt bord
ville först att han skulle se min själ
hade bara inte räknat med

att han skulle äta upp den
och monstret tuggar på
långt långt inne i mig

hat är din drivkraft
kärlek var min
nu står jag handfallen under himlen
drömmen är skönare än dess förverkligande
och jag vill inte ha av dig
det du inte finner tid att ge
jag kan ge dig tid
vänta så länge du vill
det finns ingen drivkraft kvar i mig
jag kommer inte göra någonting alls
bara betrakta dig, sörja
och tänka för mycket på livet

en känsla en vädjan en möjlighet
en väg och en vind
min vädjan
låt sommaren dö med de fallande löven

en ny öppning för mina ögon att se in i
en ny rädlsa som tar tag
en vädjan, min vädjan
låt sommaren dö med de fallande löven

låt vinden aldrig ta slut och låt regnet flyga
låt sommaren dö vid höstens liv
men inte förr
låt sommaren dö med de fallande löven