20080916

Älskling jag vill famla efter luft och kippa efter klippor
Du ser väl svårigheten i att hålla mig lugn
Jag vet att det är träskmarker omkring oss
Att gräset sjunker, tiden förgås och
ditt leende skiftar
Mitt ansikte förfaller - ögonvitan ruttnar
Dina händer, håller fast mig
håller kvar mig på vår sten ändå
Allt jag vill är att vada ut i kärret
med dig, känna hur vi nästan drunknar
Hur vattnet surplar upp oss, våra fötter sjunker undan
Att långsamt förlora initiativ och rörlighet
För det är ändå du som stiger solen
det blir du som torkar leran på min hud
efter iskalla stjärnnätter
Jag vet ju det
Och det är jag som viskar mot din panna att vi rör oss sakta framåt
Vi lossnar stegvis från träskets grepp
Det är jag som känner hur det lättar älskling
Så låt det tynga ett tag
låt mig få sjunka, kvävas, tappa lusten
Dina ögon håller bättre än dina händer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback