kreativ röra

med ryggen mot marken gör ingenting ont
inget är farligt, jag kan inte sjunka djupare
jag tänkter låta bli att existera idag
(som jag kliar migsjälv blodig)
jag kan inte mer än vackla
fåglarna inte mer än skrika
min hud drar ihop sig, jag kan rassla sönder
och stillhet
i ett ögonblick impregnerar mina sinnen
(jag vadar i kalluft, ge mig bara saktare egenskaper)
om jag skulle känna efter
skulle jag känna fågelskriken, precis under huden