20080625

För jag ser natten slå klorna i dina axlar, som en örn kanske
och jag ser jorden drar dig med sig ner, du faller handlöst långsamt
och alla stjärnor slocknar på en gång
Det är inte farligt på det sättet
Men jag ser att maskarna äter av din själ
Och alla nattfjärilar som dras till dig, till dina ljusa ögon
Du kan inte fäkta bort dem
måste se till dess du förblindas
och att skrika av smärta är likväl att ge ljud ifrån sig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback