20080101

Var gjorde jag av det som hoppades i varje sekund? i varje människa?
och jag trodde att jag kunde gå tillbaks
Jag har inget behov av tomhet i andra
Det är ju uppfyllelse jag söker, inte urgröpning
Det är inte så att jag lämnar en bit av mig i människorna
Det är inte så jag blir mindre,
det skulle bara sprida ut mig, ge mig fler ögon och klarare blod
Det är det att jag stänger av en bit huvudet
för varje gång blir jag meningslösare, likgilltigare, känslokallare

nej, det är vad ditt ansikte säger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback