20071215

Jag önskar att jag inte behövde så mycket plats
så mycket ensamhet och tystnad
men jag behöver samla den runt mina armar
och genomlysas av mitt egna sken
jag behöver inte täppas igen eller vanemässigt
dränkas i ansikten
Jag vill inte falla mot människor
utan ner i viljelösa klyftor av ekande skrik från längesedan döda smådjur
Jag vill somna i min egna doft och förtäras
av en tillfällighet till något tillfälligt

jag vill vakna i min egen kroppsvärme
och andas snö från fönsterblecket, det blir alltid så
låter den dränkas i min egen jävlighet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback