20080128

Men monstret saknar dig, av hela sitt blågröna hjärta som svider
Monstret gråter efter allt hon har dränkt
Alla lik hon har ätit
Kunde inte hjälpa det
I all sin vidrighet, i alla svarta bölder
Och hon sträcker sina klobesatta monsterhänder efter
en tomhet som är tomheten efter dig
Och vetskapen om att hon alltid kommer vara monsterlik
Och allt blod hon har dräglat
Alla fåglar hon skjutit
Och jag hatar monstret, för hennes fulhet
för hennes svaghet, för hennes mordiska sätt
Jag vill vrida henne ut och in för att slå henne
sönder och samman och begrava henne djupt
in i helvetets portar
För att hon bor i mig
För att jag är så lätt att genomskåda,
för att ingenting kan få henne att försvinna
För att jag förvandlas till henne mer för varje dag
För att allt som läks med tiden
inte kan dölja hennes såriga ansikte ändå
Jag hatar henne för att allt är försent och alla blodspår oraderbara
För att hennes ögon inte slutar skrämma livet ur mig
Och för att jag tillät henne

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback