kreativ röra

Jag är ändå inte vacker
ingen människa är
Vi bär alla på döda foster av hjärtan
som svartnat och levrat blod
i förtorkade ådror och syret tar sig inte allra längst in
Och ohjälpligheten slår oss lika förlamande
Vi dansar alla i skräck att förstelna
Håller oss fast vid grässtrån vi kallar drömmar
vi ruttnar alla, och faller
som gamla kvinnor på isfläckar och smärtan är
omöjlig att bära för oss alla
Vi skriker alla till sista outtömligheten
Jag är inte annorlunda
Allas våra magar är fulla av sot och skräck
Vi låter alla som barn i gråten