kreativ röra

Jag såg dig, ensamheten
du lystes upp i en klarare blixt
hur skulle jag förstå den, bara?
genomlidandet och ögons håligheter
inaktiverar mina tungor
stryker luft på fingerspetsarna
jag ska alldrig förstå, det är inte meningen
ensamheten, lyssna
du står i håligheten, och om vi dansar
ställer vi ned stilla, grus i ögonen
vatten rinner strilande och om,
men bara om vi hamnar utanför
ska jag leda dig vid handen
värma dina ruttnande armar, ensamheten
spjälka dina ben, och lyssna till deras sakta krasande